Samverkan skola och näringsliv i Borlänge!

Tidigt när jag tillträdde som skolkommunalråd träffade jag Svenskt Näringsliv och Ung Företagsamhet (UF) och började diskutera hur vi kan öka samverkan mellan skola och näringsliv i Borlänge. I våras blev det tydligt i Svenskt näringslivsranking att Borlänge ligger lågt vad gäller just detta. Utifrån det diskuterade vi vad kunde göra och Svenskt näringsliv och UF kom i höstas tillbaka med ett förslag. Detta har nu utkristalliserat sig till att vi ska börja med pilotverksamheter på olika skolor med mentorer där intresserade klasser kommer att börja jobba med olika företag samt att UF-verksamheten också ska steppas upp på olika sätt. I slutet av november ska vi ha ett förankringsmöte med grundskolerektorerna och det känns så roligt att vi äntligen är på gång!

Härligt när vi är flera som gör bra saker tillsammans med ett gemensamt mål!

Bild från möte i augusti med representanter från näringslivskontoret, UF, Arbetsmarknadskunskap och studie- och yrkesvägledning.

/Monica

Min vecka 43

Den här veckan har verkligen varit fullspäckad med digitala möten, 12-timmarsdagar och helgarbete.

Måndag

Veckan inleddes med möte med utskottet för social hållbarhet. Där fick vi en dragning av hur kommunen arbetar med att samverka mera och jobba strategiskt tillsammans med civilsamhället för att barn och unga ska få delta i fritidsverksamheter och få en jämlik fritid. Vi fick också en dragning av ekonomin och pga Covid-19 så har flera aktiviteter inte kunnat genomföras så Utskottet har ett positivt ekonomiskt resultat. Vi hade också en första diskussion om budget 2021 och vad vi ska prioritera. I det ekonomiska läget vi befinner oss i så tycker jag att vi får skjuta på vissa projekt som inte är superangelägna. Jag har ännu en gång framhållit att vi i Liberalerna inte tycker att det ska vara prioriterat att kommunen ska engagera sig i Fair Trade City. Därom råder det stor oenighet i de andra partierna som det verkar. Jag tror inte att FTC är enkom bra. När man läser utvärderingsrapporter så visar de snarare att arbetare i tredje världen förlorar på det, att arbetarna de facto har en lägre lön än vad de annars skulle ha. Dessutom tycker jag inte att kommunen ska prioritera en viss märkning bland sina inköp. Ett viktigt arbete som jag tror ger mycket effekt är MBU – Människan Bakom Uniformen. Många ungdomar hittills har fått insikt och respekt för blåsljusyrkena men även väktaryrket. Vi fick också fördjupad redovisning av arbetet med föräldrastödsverksamhet, kartläggning av försörjningsstödstagare och en samordnad ungdomshälsa.

Kollektivtrafikseminarium med Region Västernorrland

Jag har yrkesbakgrund som transportkonsult och efter lunch på måndagen deltog jag i ett kollektivtrafikseminarium som jag modererade. Det blev ett mycket intressant seminarium med två konsulter från Urbanet, vilka berättade om möjligheterna att införa tidsdifferentierade priser i kollektivtrafiken och vad man kan göra i planeringen för att öka intäkterna och minska kostnaderna. Det är faktiskt möjligt! Jag ska tipsa mina regionkamrater om detta! 🙂

På eftermiddagen hade vi i majoriteten avstämning inför kommunstyrelsesammanträdet på tisdagen och på kvällen deltog jag i möte med borlängeliberalerna. Vi brukar i regel träffas på måndagarna varannan vecka.

Tisdag

Inatt kom snön!

Snö denna morgon. Att vara en del av en majoritet innebär att vi har en hel del avstämningar för att förankra och informera varandra om pågående frågor och det ägnade vi förmiddagen åt.

Lunchen ägnades åt en intervju med P4 kring ekonomin i barn- och utbildningsnämnden inför att ekonomin skulle presenteras på kommunstyrelsen. 30 minuters intervju blev nedklippt till ca 1 minut.

Min eftermiddag lades således i kommunstyrelsesammanträde. Vi gästades av Borlängepolisen som berättade om hur de kommer arbeta framgent. Jag ska träffa polisen på måndag den 26/10 och skriver mer ingående efter det besöket. I årets budgetarbete spelade jag in frågan om vi verkligen ska lägga 10 mkr av våra driftsmedel på flyget när vi har kärnverksamhet som verkligen behöver medlen och Falun Borlänge-regionen har nu fått uppdraget att utreda detta. Det ska bli intressant att få ta del av hur näringslivet ser på flygplatsens vara eller inte vara samt få belyst vilka övriga som använder flygplatsen. Vi diskuterade också kommunens ekonomi totalt sett samt att kommunstyrelsen som sagt fick en dragning av det arbete vi har genomfört i barn- och utbildningsnämnden vad gäller översyn och handlingsplan, vilket ger oss möjlighet att få en ekonomi i balans 2021. Det är en tuff resa att få ett underskott och gå mot en ekonomi i balans men jag är glad att vi nu kan tillföra mer medel inför 2021. Nu har vi ordning och reda i ekonomin och det känns tryggare och tryggare. Vi fick också en dragning över det föreslagna förvärvet av Lerbäcken, där vi har planer på att uppföra ridskola igen. Det blir en billigare lösning än det tidigare planerade ridcentret och det öppnar också upp för att vi nu ska kunna titta på möjligheten att anlägga ett ridhus i de norra delarna. Bostäder i Ornäs hamn är också på gång genom att ett genomförandeavtal med exploatör godkändes.

På kvällskvisten modererade jag Liberalerna Dalarnas webseminarium om framtidens arbetsmarknad med riksdagsledamot Malin Danielsson. Det var intressant att höra mer om reformeringen av Arbetsförmedlingen och hur diskussionerna går i LAS-frågan.

Onsdag

Digitalt möte men ordförande ska vara på plats på kommunen. Det är ensamt i sammanträdesrum 1!

Förmiddagen ägnades åt barn- och utbildningsnämnden där jag är ordförande. Ärendena som avhandlades var:

✅ Internkontroll och riskinventering

✅ Revidering nämndplan 2021. ✅ Information sommarskolan 2020. ✅ Information pågående byggnation, Paradisskolan. ✅ Aktuell kö till förskolan. ✅ Ekonomisk rapport och ekonomi i balans 2021. Det var en fullspäckad förmiddag fylld med bra diskussioner!

Eftermiddagen ägnades åt styrelsemöte med 2047 Science center och där hade vi bl a en workshop inför att 2047:s ledning ska arbeta fram förslag på en tre-årig verksamhetsplan.

Tidiga kvällen ägnades åt gruppmöte med liberalerna som sitter i SKR:s beredningar där vi under kvällen gästades av Nyamko Sabuni som uppdaterade oss kring LAS-frågan och Liberalernas ställningstaganden.

Torsdag

Började förmiddagen med den årliga revisionsträffen. De folkvalda revisorerna intervjuar alla presider i nämnderna en i taget. En nackdel med att sitta i möten hela dagarna är att förberedelsetid måste ske på kvällar och nätter. Så även igår kväll men revisionen fick över en timmes dragning om den resa som vi har gjort i nämnden för att få ordning och reda i ekonomin.

Väldigt många digitala möten men vi har fått upp vanan.

På eftermiddagen sammanträdde SKR:s utbildningsberedning. Ärenden som avhandlades var till stor del yttranden som svar på olika statliga utredningar t ex Stärkt kvalitet och likvärdighet i fritidshem och pedagogisk omsorg, Överenskommelse mellan staten och SKR om digitaliseringens möjligheter, Betygsutredningen, En annan möjlighet till särskilt stöd, Gymnasie- och gymnasiesärskoleutbildning med specialidrott, Planering och dimensionering av komvux och gymnasieskola, En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning och En mer likvärdig och effektiv skoltillsyn. Utredaren för Nationell plan för trygghet och studiero gästade också beredningen och fick med sig ledamöternas syn på frågan. Jag skickade med att lärarnas befogenheter behöver förtydligas, att det förebyggande arbetet med kränkningar måste vara evidensbaserat, att lärarutbildningen behöver innehålla mer ledarskap samt att skolorna måste bli mobilfria.

Fredag

Utsikt från kontorsrummet på kommunen

Förmiddagen ägnades åt planeringsdag med kommunstyrelsen arbetsutskott där vi fick fördjupning och lägesrapportering gällande den nya organisationen inom Verksamhetsstöd, förändring i ledningsstrukturer samt lägesbild vad gäller byggandet i kommunen.

Eftermiddagen ägnades åt efterlängtad administrationstid och måluppföljning gällande de målsättningar jag har satt upp för mandatperioden och skolområdet.

Som ni kanske märker så är dagarna fullspäckade med möten och tiden därimellan trycks det in telefonsamtal, mailsvarande, avstämningar med förvaltningen, skolorna och annan administration.

Lördag och söndag

På lördagförmiddagen deltog jag i Liberalerna Västs styrelseutbildning där jag pratade om valplanering med ordföringarna och vice ordföringarna. Det var kul! Att förbereda veckan som kommer och pricka av att-göra listan blev också lite helggöra.

Jag hoppas ni har haft en fin vecka! Nu laddar vi för en ny då jag planerar att vara ledig halva veckan i alla fall. Till höger på hemsidan ligger nu mitt kalendarium så ni kan se vilka möten jag deltar i framöver.

Politik som vi har drivit lokalt och nationellt får genomslag både i Borlänge och på riksnivå

Bäst den här veckan var uppmärksamheten kring partiets arbete att ta fram ny politik för bostäder och skola med avsikt att inte ha några utsatta områden 2030. Min kommande måndag kommer också handla om detta. Det känns mycket roligt att politik som vi har drivit lokalt och nationellt får genomslag både här i Borlänge och på riksnivå.

Sämst den här veckan var arbetsmängden och utmaningen att hinna med vardagslivet med barnen, skola och läxläsning. Gick att hantera dock och jag hann också ut på min dagliga springtur och tar tryggt med mig vetskapen om att jag får vara lite ledig nästa vecka.

Hör gärna av er om ni har synpunkter på eller vill veta mer om någon särskild fråga eller ett beslut.

Må väl!

/Monica

Jag vill ha kontakt med dig!

Jag har haft min blogg i tio år nu, sedan 2010. Du kommer fortsatt kunna läsa om, lyssna och titta på vad som händer i politiken från min horisont. Min ambition är att veckovis summera hur veckan har varit, vilka möten jag har varit på, vilka beslut som har tagits. MEN, jag vill ha kontakt med DIG! Hur vill du utveckla och Borlänge och Dalarna? Hör av dig till mig via kontaktsidan här på monicalundin.se eller via leta upp mig via Facebook här Jag är nyfiken – kontakta mig!

Önskar er en fin helg!

Debatt: Uppenbart att LAS inte hänger med svensk arbetsmarknad

Susanna Gideonsson och Lena Johnsson frågar sig om Liberalerna verkligen vet hur det ser ut på den svenska arbetsmarknaden. I samma artikel slår sig LO för bröstet kring de 400 000 korttidsavtal som har slutits – utan att diskutera hur arbetstillfällena kan bli fler och långvariga. Vill vi öka tryggheten på arbetsmarknaden och antalet arbetstillfällen måste vi ge företagen verktygen för att våga anställa på nytt igen.

Vi liberaler sätter människan i centrum – även i synen på arbetsmarknaden. Att ha ett arbete att gå till, att få växa på sin arbetsplats, att få känna sig behövd och att inte behöva oroa sig över sin anställning är nödvändiga byggstenar i många människors liv. Hur det möjliggörs är för oss sekundärt. Vi lägger ingen prestige om det tillgodoses genom lösningar mellan arbetsmarknadens parter eller genom lagstiftning.

Det vore emellertid en styrka för den svenska modellen och reformens fortlevnad om parterna tillsammans kunde nå en egen uppgörelse som ligger i linje med januariavtalets intentioner. Det är mot den bakgrunden som Liberalerna tillsammans med Centerpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna har öppnat upp för möjligheten för parterna att nå en egen överenskommelse – för att undvika lagstiftning.

Det är mycket riktigt, som skribenterna framför, att antalet otrygga anställningar har ökat på den svenska arbetsmarknaden. Men det beror inte på att våra tillsvidareanställningar har för låg anställningstrygghet, tvärtom. Sverige är ett av de länder i hela OECD där skillnaden i anställningstrygghet är som allra störst mellan en tillsvidareanställning och en korttidsanställning.

Eftersom att kostnaden och risken dessutom är så hög för företag att erbjuda tillsvidareanställningar fastnar tyvärr alldeles för många människor i anställningar med bristande anställningsvillkor – ofta personer med invandrarbakgrund vars utanförskap cementeras än djupare.

Dessa arbetstagare omfattas dessutom inte alltid av kollektivavtal eller är medlemmar i ett fackförbund. När anställningstryggheten höjs för löntagare genom förhandlingar mellan parterna glöms den här gruppen allt för ofta bort och skillnaden i anställningstrygghet ökar än mer.

Om parterna inte tar sitt ansvar för hela arbetsmarknaden, även för de som inte ryms inom svenska kollektivavtal, så måste staten säkerställa att våra lagar är tidsenliga och fångar upp även dem.

Det har blivit uppenbart att LAS inte följer utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden. Alla arbetsplatser har inte en lokal fackorganisation att förhandla turordningslistorna med. Det leder till att unga och nyanlända konsekvent missgynnas och har svårare att känna sig trygga på arbetsplatsen. Det skapar vidare inlåsningseffekter, minskar arbetsplatsens effektivitet och i förlängningen leder det till att arbetstillfällena blir färre.

Liberalerna vill att fler ska komma över tröskeln och få en tillsvidareanställning men då måste svenska företag våga anställa. Om företag inte vågar tillämpa tillsvidareanställningar eftersom den ekonomiska risken är för hög så motverkar LAS en stor del av sitt syfte – nämligen att stärka anställningstryggheten för den enskilde.

Liberalerna ser därför fram emot en fortsatt dialog med arbetsmarknadens parter och hoppas att en uppgörelse kan nås för att öka antalet arbetstillfällen och den enskildes anställningstrygghet.

Nyamko Sabuni (L), partiledare

Monica Lundin (L), ordförande för Liberalerna Dalarna

Debattartikel införd i Dalarnas Tidningar 19 juli 2020

Debatt: Borlänge ska vara möjligheternas stad

Det är inte fler eller högre socialdemokratiska skatter som de arbetslösa behöver. Härförleden släppte den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden en så kallad underlagsrapport kallad ”Skatten och kapitalet” i vilken man med osviklig precision föreslår nya skattebördor för bland annat företagare. Tankesmedjan drivs som en förening där Socialdemokraterna, LO och ABF är medlemmar.

Monica Lundin, L, skriver i en debattartikel samförfattade med Jerk Pros , L, att  näringslivet är samhällets motor och det som kan göra Borlänge till möjligheternas stad och Dalarna till möjligheternas län.
Monica Lundin, L, skriver i en debattartikel tillsammans med Jerk Pros , L, att näringslivet är samhällets motor och det som kan göra Borlänge till möjligheternas stad och Dalarna till möjligheternas län. Foto: Mats Laggar, DT

Man kan tryggt kalla detta ett socialdemokratiskt projekt. En av rapportens förslag är ett återinförande av arvs- och gåvoskatterna och det kan då vara på sin plats att framhålla hur dåliga dessa skatter var för familjeföretagen. Ydstedt och Wollstad (2020) har förtjänstfullt visat hur extremt lite dessa skatter bidrog med till statskassan, samtidigt som det tvingade företagarna att ägna sig åt annat än att leda och utveckla sina verksamheter, för att överhuvudtaget klara av att genomföra generationsskiftet utan att företagen behövde säljas eller läggas ned. Större företag som hade möjlighet valde också att flytta utomlands. Det var av denna anledning som en enig riksdag år 2004, under S-regeringen Persson väl att märka, valde att avskaffa dessa skatter.

Framgångsrika generationsskiften är viktiga för företagens långsiktiga utveckling och överlevnad. Samtidigt vet vi att drygt 4 av 5 jobb skapas i småföretag och vi vet att också familjeföretag utgör 97% av den svenska företagsstocken och sysselsätter drygt 2,3 miljoner människor. Vi vet också att såväl andelen företagare i Borlänge som nyföretagandet ligger under genomsnittet. Dessutom vet vi att Borlänge redan innan den pågående pandemin låg över genomsnittet vad gäller arbetslöshet men under snittet vad avser beskattningsbar inkomst. Enbart under perioden 28 februari till 30 april i år steg andelen arbetslösa i kommunen med 0,7 procentenheter till 8,7% För grupperna ”ungdomar” respektive ”utrikes födda” var ökningarna ännu brantare.

Pandemin kommer, trots alla stödpaket som Liberalerna varit med och förhandlat fram, att slå hårt mot både personer och företag. Det här är ingen unik situation för just Borlänge utan den delas med flera andra kommuner i länet. Att i detta läge gå fram med skatter som lägger krokben för familjeföretag är inget som vare sig Borlänge eller länet behöver. Det vi behöver är så många arbetstillfällen som möjligt.

Det är näringslivet som är samhällets motor. Det är då människor blir fria, det är då vi får in skattemedel till att klara välfärden, det är då våra utgifter för försörjningsstöd sjunker, det är då vi utvecklar Borlänge och Dalarna. Sverige ska vara möjligheternas land, Dalarna möjligheternas län och Borlänge möjligheternas stad!

Monica Lundin (L), förbundsordförande Liberalerna Dalarna och kommunalråd Borlänge

Jerk Pros (L), vice ordförande Liberalerna Borlänge, ledamot Gymnasie- och arbetsmarknadsnämnden Borlänge

Debattartikel införd i Dalarnas Tidningar 6 juli 2020

Debatt: En arbetsrätt som ger trygghet för fler i Dalarna

Under coronakrisen har alltför många förlorat, eller riskerar att förlora, sina jobb. Samtidigt har det aldrig varit viktigare för företagen att kunna behålla nyckelmedarbetare – den som hittar sätt att ställa om, eller nya affärsidéer. Det är viktigt för företagen att kunna behålla kompetensen. Det är också viktigt för anställda att känna att ens kompetens värderas vid neddragningar.

Nu är det avgörande att få på plats en moderniserad arbetsrätt så att fler kan komma in på arbetsmarknaden och att fler företagare vågar anställa när det vänder. Nu har det presenterats en utredning om hur det kan gå till. De förslag som utredningen har presenterat innebär viktiga steg i rätt riktning

När Lagen om anställningsskydd (LAS) infördes såg Folkpartiet behovet av en generell lagstiftning som gav ett grundskydd till alla arbetstagare. Behovet kvarstår, men lagstiftningen är idag stelbent och daterad.

Anställda uppmuntras till att aldrig byta jobb på grund av att de då hamnar sist i turordningslistan vid arbetsbrist, vilket skapar inlåsning och ohälsa

Vi måste vara ärliga med att det finns en rad problem med LAS som den ser ut idag. Få arbetsgivare vågar chansa på att anställa personer utan arbetslivserfarenhet och kontakter. Ofta unga och nyanlända. Anställda uppmuntras till att aldrig byta jobb på grund av att de då hamnar sist i turordningslistan vid arbetsbrist, vilket skapar inlåsning och ohälsa.

Dessutom tillåts personer som inte fungerar på arbetsplatsen bli kvar. Det drabbar inte minst kollegorna. Det kan handla om att de behöver utföra kollegans uppgifter eller att den som mobbar eller utför sexuella trakasserier får vara kvar. Idag straffas arbetsgivare som säger upp de som misskött sitt arbete, även om arbetsgivaren gjort rätt. Så kan vi inte ha det.

När fler vågar byta jobb förbättras också individens möjlighet att forma sitt arbetsliv. En trygghet som enbart bygger på ”sist-in-först-ut”-principen, leder till otrygghet för den som byter anställning och hamnar sist i turordningen på den nya arbetsplatsen. Turordningsregler ger en falsk trygghet, inlåsning och ökad sjukfrånvaro.

Samtidigt som arbetsrätten görs mer flexibel måste individens ekonomiska trygghet vid arbetslöshet stärkas. Liberalerna vill därför att alla som haft ett jobb och betalat skatt ska omfattas av en statlig och allmän A-kassa.

Liberalerna kan inte acceptera nuvarande lagstiftningens misslyckanden, med omfattande utanförskap, låg rörlighet och hög inlåsning. En modernisering av arbetsrätten i kombination med en bättre ekonomisk trygghet för individen vid arbetslöshet ger individen en bättre möjlighet att forma sitt arbetsliv, samtidigt som det gör att företag vågar anställa.

Nyamko Sabuni (L) Partiledare

Monica Lundin (L) Ordförande Liberalerna Dalarna

Införd i Dalademokraten 27 juni 2020

Nyamko Sabuni och Monica Lundin. Den sistnämnda skulle behöva dra en kam genom håret 🙂
Stort grattis och lycka till!

Stort grattis och lycka till!

29 år sedan jag tog studenten. Det snöade den dagen. Min kemilärare Östen tyckte att jag med mina betyg skulle gå natur efter nian. Så blev det inte. Jag gick ekonomisk linje för det var en bra grund att stå på, tänkte SYO:n och jag. Det blev sedan jorden runt-resor, jobb lite överallt i världen och fortsatta ekonomistudier på högskola och universitet i Östersund, Umeå och Brisbane, Australien. Världen låg framför mina fötter.

Jag hade ingen aning då att jag skulle bli företagare och politiker i Borlänge och det är nog den största lärdomen: man vet aldrig var man hamnar i livet. Det bästa är att livet ännu inte är slut och jag fortfarande inte vet var jag kommer hamna 🙂

Till alla nior som slutar grundskolan idag och till alla studenter som springer ut i morgon – bra kämpat, stort grattis och lycka till!

Världen ligger framför era fötter och det är helt normalt att inte veta var ni kommer hamna 😄💙👩‍🎓🥳

Coronatankar

Coronatankar

Vad gör vi i kommunen?

Det har varit intensiva månader på sistone med mycket av varje. Just nu arbetar vi så klart intensivt med Corona-situationen inom kommunen. Krisledningsgruppen inom Borlänge kommun, bestående av tjänstemän från flera sektorer, har varit igång i flera veckor och planerat för olika scenarier och kontinuerligt informerat om läget till kommunledningen. Parallellt med det sker även en diger beredskapsplanering ute i våra verksamheter, i mitt fall är jag förstås särskilt fokuserad på läget i våra förskolor och grundskolor. Rektorerna planerar för personalbemanning och olika scenarier. Skolcheferna likaså. Vi håller koll på antal barn, elever och personal. Personal informeras löpande och vårdnadshavare likaså. Jag har som ordförande hela tiden hållits informerad och jag känner mig trygg med det jobb som görs utifrån vad vi vet från dag till dag.

Stort tack till alla er som kämpar i rådande situation!

Ett steg i taget. En dag i taget.

Min inställning från dag ett har varit att behålla lugnet, hålla hjärnan kall och att vi fattar kloka beslut allt eftersom, baserat på fakta och utifrån vad vi vet för stunden men framför allt inte baserat på oro. Vi tar ett steg i taget. En dag i taget.

Ett steg i taget.

Under kommande veckor har vi arbetsutskott och barn- och utbildningsnämnd inplanerat och mer och mer information kommer att ges utifrån olika skeden vi går in i. Vi kör arbetsutskottet fysiskt i morgon men beroende på hur utvecklingen ser ut kommande vecka får vi se hur vi gör med nämnden. För att hålla nämndsmöten på distans behöver vi ha beslut från kommunfullmäktige och det har vi på tisdag nästa vecka. Självklart ska sjuka människor inte gå till jobbet eller till politiska möten för den delen utan vi som är friska jobbar. Så håller vi också samhället rullande.

Ett steg i taget. En dag i taget.

Idag togs beslut av gymnasie- och arbetsmarknadsnämndens ordförande Lena Hjort-Hultqvist att från och med i morgon sker all undervisning på distans i Borlänge gymnasieskolor, gymnasiesärskolor och vuxenutbildning. Detta på rekommendation från Folkhälsomyndigheten i samklang med statsministern och utbildningsministern. Det är ett bra beslut. I takt med att vi ser att samhällsspridningen ökar begränsar vi också spridningsmöjligheterna och åtgärder rullas fram. Nu stod gymnasiet och vuxenutbildningen på tur. Ett steg i taget.

Vem ska man tro på?

Det råder debatt i media mellan människor, olika experter, och även om jag får säga det hobbyexperter, vem som vet bäst vad gäller smittspridning och vilka åtgärder som ska sättas in när. Vem ska man lita på? Jag har gjort det enkelt för mig själv. Jag har valt.

Jag har valt att lita på de experter som står tillbuds i de myndigheter som hanterar den här frågan. Vi befinner oss i en krissituation. Jag har valt att lita på de styrande i regering och riksdag, på min partiledare och på min riksdagsgrupp. Jag tycker de inger förtroende och jag tycker att de gör ett bra jobb.

Den här situationen är alldeles för allvarlig för att driva en agenda om att de ledande gör fel. Det kommer säkert visa sig i efterhand att det gjordes fel någonstans i något läge. I krislägen är sällan allt perfekt men då kan alltid några skadeglatt peka finger i efterhand. Vem tjänar på det i dagsläget? Ingen. Steppa upp som den ledare du kan vara. Vad skulle hända om du i stället ser din roll i vad du kan påverka i positiv mening? Sverige behöver samlas i den här frågan och lyssna till och lyda de allmänna råd som basuneras ut. Jobba för det vetja! Resonera som britterna: Keep calm and carry on.

Vad väntar framöver?

Själv fokuserar jag på det jag är satt att styra över – förskola och skola. Jag har hela tiden tyckt att -nej, vi ska inte stressa fram att stänga förskolor och skolor. Vi kommer dit när vi nödgas göra det. Vi måste hålla hjärnan kall och hjärtat varmt som jag ser det. Nationell samling i det här läget kräver att vi släpper partipolitiken och att vi jobbar tillsammans för att lösa den här krisen. Jag upplever att det fungerar på riksnivå som på lokal nivå.

Så. Lyd råden. Isolera riskgrupperna – de äldre och människor med nedsatt immunförsvar. Tvätta händerna ofta. Sjung Blinka lilla stjärna under tiden – det tar en stund, jag får kämpa med mitt tålamod 🙂 Använd handsprit. Nys och hosta i armvecket. Stanna hemma om du har förkylningssymptom. Stötta det lokala näringslivet, din kebableverantör, sushistället. Ta hem maten. Lämna kvar lite vetemjöl, torrjäst, tvål och toapapper till oss som kanske insjuknar längre fram. Inte för att jag förstår varför jag helt plötsligt ska börja baka och sitta på toa mer än vanligt. Distansera er fysiskt, det behöver inte betyda social. Ring varandra, chatta online. Var inte ensam även socialt. Jobba hemifrån. Det finns mycket att göra. Och vi gör det som vanligt TILLSAMMANS. Vi kommer klara det här också.

Social distansering är ett nytt begrepp jag lärt mig veckan. Men viktigt budskap – nu måste vi hålla ihop samtidigt som vi håller avstånd från varandra.

Och ett STORT BAMSETACK till alla hjältar inom vården! Er insats är ovärderlig!

Nyamko Sabunis Almedalstal

Bjuder på Nyamko Sabunis starkt ideologiska tal från Almedalen:

”Tack Johan för din inledning och tack till er alla som kommit hit.

På scen står en tom stol. Den är en symbol för de som inte kan vara här och göra sin röst hörd. RFSL har ställt in sin medverkan i Almedalen. Detta efter att flera företrädare fått motta hot och hat från svenska nazister.

Att nazister tystar viktiga frihetsrörelser är i grunden ett hot mot vår liberala demokrati.

RFSL. Jag lovar att vara er röst här.

*****

I helgen var jag på ett bröllop. Det var god mat, bröllopstårta, dans och precis så mycket kärlek som det ska vara. Och många bra tal, som innehöll så mycket hopp och tro om framtiden.

Känslan jag tog med mig och som jag vill förmedla här i kväll och gärna föra in i politiken är just hoppfullheten för framtiden.

Hoppfullhet är ingen naiv idé om att saker kommer att ordna sig av sig själva. Vi ser alla hur det ser ut omkring oss, som är långtifrån hoppfullt. Skjutningar, barn som far illa, klimatångest och utsatta områden som halkar allt längre efter.

Och ute i världen ser vi auktoritära ledare som hånar det liberala samhället. Demokratin är under allt starkare press. Kina vill sprida sin samhällsmodell över världen och handelskrig hotar – enorma utmaningar som vi måste förhålla oss till.

Eftersom det här är första gången jag talar i Almedalen som partiledare tänkte jag vara lite mer personlig och hänga upp det jag vill säga på några egna erfarenheter jag gjort i livet.

Jag har mina rötter i ett land med mörk historia. Från kolonialismen till krig och diktatur. Fruktansvärt mycket lidande. Men jag är uppfostrad till att inte ge upp kampen för demokrati och allas rätt att göra sin röst hörd.

Därför blev jag så glad över all framtidstro på bröllopet. Vi har inte råd med uppgivenhet och passivitet. Klimatångest är bara bra om det leder till klimatåtgärder.

Det är ett mål för mitt partiledarskap, att medverka till så mycket konkret handling att framtidsångest faktiskt kan bytas mot framtidstro. Jag har lagt fram ett förslag idag som radikalt skulle kunna minska utsläppen från de lastbilar som står för nära en tiondel av de svenska utsläppen.

Det är med sådan konkret liberal politik vi vänder ångest till hoppfullhet!

*****

Jag har märkt att när andra skildrar min resa blir fokus ofta på min hudfärg och på att jag är kvinna. Jag har aldrig gillat det där. En människa är så oändligt mycket mer än det som syns.

Därför har jag aldrig ställt upp på det som brukar kallas identitetspolitik. Man måste inte själv ha varit förtryckt för att kunna representera de förtryckta. Det skulle innebära att vi som människor saknar förmågan till empati – något jag tror att de flesta av oss har.

Jag fortsätter vägra att se mig i första hand som representant för ett kön eller en hudfärg. Genom åren har många velat pressa mig dit. Men liberalismen tror på förmågan att leva sig in i andras verklighet. Vi kan alla vara trovärdiga i den antirasistiska kampen, oavsett hudfärg och vi kan alla vara starka feminister, oavsett kön.

Vi, Sverige, behöver mindre av konstruerade motsättningar och mer lyhördhet för andras behov. För en bra framtid behöver vi varandra! Och till de främlingsfientliga som nu sprider rädsla och olust på Visbys gator säger vi: bespara oss er hatpropaganda!

*****

När jag växte upp var min far motståndare till regimen i Kongo, som var en militärdiktatur. Hans ställningstaganden gjorde att han var hotad till livet. Han och min mor valde att flytta. Från vårt första hemland Kongo till Burundi där jag är född i exil. I början på 80-talet blev han uttagen av Amnesty International som kvotflykting och vi hamnade så småningom i Sverige.

Jag kom snabbt att älska det som mötte mig. Visst var språket en utmaning och vi stack ut i förhållande till de flesta andra, men vi var varmt välkomna och vi slapp vara rädda. Sverige var vackert och välordnat och de flesta vi kom i kontakt med var trevliga.

De allra flesta av oss som bor här vet vilket fantastiskt land Sverige är. Men jag tror att vi som kommer från andra länder ibland känner kärleken till Sverige ännu starkare. För vi har upplevt alternativen och valt det här landet.

Oavsett var vi kommer från, vilket språk eller dialekt vi talar, vilken gud vi tror på eller inte tror alls, så finns det ett gemensamt kitt som binder oss samman. Det kittet finns uttryckt i vår grundlag och vår rättstradition. Vi har våra olika identiteter. Mångfald berikar. Precis som många av oss hejar på olika fotbollslag runt om i landet, Djurgården, FC Rosengård eller Piteå IF. Men när landslaget spelar hejar vi på blågult. Det är så jag enkelt vill beskriva den inkluderande svenskheten. Låt inte främlingsfientliga krafter kidnappa vår gemenskap, vår flagga eller begrepp som Sverigevän. Vi är alla Sverigevänner!

Och just ikväll är vi inte bara blågula, vi är också lite mer feministiska för att heja fram de våra i Lyon. Nu går vi för final!

*****

Min egen historia som flykting i Sverige blir till allra största delen en positiv berättelse om en integration som fungerade. Jag fick stöd med språkinlärning i skolan, de som lärde mig svenska hjälpte mig också en del i andra ämnen, lika så den som hade modersmålsundervisning gav mig ytterligare stöd i kärnämnen. I Kungsängen, där vi bodde, fanns ett bibliotek som blev en oas på fritiden. Med vänner som jag träffade på de av kommunen anordnade kollon kunde jag brevväxla som ännu ett sätt att utveckla svenskan. En av mina brevvänner är gotlänning sen många år tillbaka – tack Camilla Johansson, idag Ellertsdotter.

Allt var inte idyll. Jag har egna erfarenheter av rasism. Ord som sårar, behandling som kränker. Men på det stora hela var det ändå ljust och bra.

Men genom andras berättelser och av statistiken vet jag naturligtvis att många nyanlända lever i en helt annan verklighet. Integrationen fungerar inte för många. Man bor i Sverige i geografisk mening, men det egentliga Sverige – arbetsplatserna, kulturen, traditionerna, politiken – är alltför ofta ouppnåeligt.

När Alliansregeringen tillträdde tog det uppemot nio år innan hälften av alla nyanlända kom i arbete. Med Liberalerna i spetsen genomfördes en omfattande reform som flyttade fokus från socialtjänst och socialbidrag till Arbetsförmedlingen. Jobbskatteavdragen ökade drivkrafterna att gå från bidrag till arbete. Fler gick till egen försörjning – mediantiden sjönk till sex år. Det är fortfarande alldeles för lång tid. Men resultaten visar, att vågar man på riktigt ifrågasätta våra system och förändra dem så kan man nå goda resultat.

Det finns massor kvar att göra och förändring kräver alltid mod och ledarskap. Men det modet och det ledarskapet ska vi liberaler erbjuda!

*****

Att lyckas med integration är vår tids största socialliberala utmaning.

Människor kommer bara älska ett land som uppmuntrar dem att själva ta itu med sina liv. Som stöder dem i ansträngningen att lyckas. Målet med en liberal integrationspolitik är därför detsamma som för all liberal politik: att var och en ska kunna ta makten över sitt liv och forma sin framtid i en fri samverkan med andra människor.

Det har genom åren varit svårt att få Socialdemokraterna att förstå att lyckad integration kräver en del radikala politikomläggningar. Januariavtalet innebär kanske ett nytt trendbrott. Liberala förhandlingsframgångar innebär att vi nu får språkkrav för medborgarskap och en press på parterna att förändra den lönebildning som hittills ställt stora grupper utanför arbetsmarknaden.

Vi kommer att följa noga hur Socialdemokraterna och arbetsmarknadens parter hanterar detta. Den som fått rätt att bo i Sverige måste också få rätt att arbeta!

*****

Tack och lov har mina föräldrar aldrig varit del i någon hederskultur. Jag hade friheten att göra mina egna val.

Men jag kan lätt föreställa mig hur fruktansvärt det måste vara att växa upp i en annan verklighet. Att inte få träffa vem man vill, klä sig som man vill eller studera det man vill. Att inte få välja sin livspartner.

Hederskulturens yttringar börjar tidigt; redan i förskolan där småflickor tvingas bära slöja. Sedan fortsätter det med att flickor tvingas in i äktenskap med vuxna män. Flickor lever med skräcken att föras ut ur landet för att giftas bort eller könsstympas. De som trotsar traditionerna hotas och utsätts för våld. Sverige är ett tolerant land, men de föräldrar som tror sig kunna fortsätta tillämpa hederskultur också här måste få klart för sig: övergrepp mot barn tolererar vi aldrig!

*****

Men det är verkligen inte bara barn som lever med hederstraditioner som hotas och alltför ofta står utan samhällets fulla stöd. Det upprörande fallet i Skåne där föräldrar höll sina barn isolerade och borta från skolan i många år är bara ett exempel. Barn vanvårdas och misshandlas, det är den mörka verkligheten. Om bakgrunden är missbruk, psykisk sjukdom eller något annat spelar mindre roll för den som får ta emot slagen eller hoten.

På samma sätt som Alliansregeringen tog fram en nationell handlingsplan mot kvinnors våldsutsatthet, vill Liberalerna att det arbetas fram en nationell strategi mot våld mot barn.

Socialtjänsten måste ha de resurser och befogenheter som krävs för att komma till undsättning om ett barn far illa. Kanske måste lagarna ändras. Föräldrarätten i lagen är stark. Om socialtjänsten misstänker att ett barn misshandlas måste föräldrarna informeras – men om det är föräldrarna som slår är det lätt att tänka sig att det gör saken ännu värre. Om föräldrarätten i praktiken blir ett hinder för att skydda de allra svagaste och mest utsatta måste barnens rätt gå före.

Kära vänner – jag har en innerlig önskan: I Sverige ska inget utsatt barn behöva föra ensam kamp mot övergrepp!

*****

I tjugoårsåldern, när jag läste på universitetet, blev jag intresserad av att starta eget. Jag gjorde ett försök, men det blev inte de stora pengar jag trodde jag skulle göra. Som ni kan läsa i dagens DI gjorde jag ytterligare ett försök att investera i en startup. Det gick inte bra nu heller.

Jag har stor respekt för alla de som tar risker och jobbar hårt, för att skapa jobb och resurser till samhället. Det är företagarna som tar tillvara nya idéer. Det är företagarna som skapat exportsuccéerna som fört Sverige till välfärdsligans topp.

Det här kommer att bli en viktig del av Liberalernas politik framöver. På senare år har det inte alltid varit så. Det vill jag definitivt ändra på.

Sverige ska vara företagandets förlovade land där det lönar sig att arbeta och förkovra sig. Vi får aldrig slarva med frågor som påverkar konkurrenskraften. I en mätning nyligen halkade Sverige ner rejält som ett land bra för innovationer, från andra till sjunde plats. Det är en varningsklocka. Det ska vi ändra på. Med bra företagsklimat och satsning på kunskap ska Sverige tillbaka till toppen!

*****

Jag är stolt över det jag fick uträttat under min förra tid i politiken. Men jag lärde mig den hårda vägen att mycket tar tid och att motståndet ibland är stenhårt.

Det där tror jag är en nyttig erfarenhet på min nya post. De senaste dagarna har det mesta känts bra, men jag inbillar mig inte ett ögonblick att min uppgift blir lätt. Motsättningarna inom partiet har tillåtits gå långt och läkprocessen blir varken kort eller lätt. Många partier slåss om väljarna och det finns aldrig mer än hundra procent att dela på.

Då gäller det att vara uthållig. Jag tycker jag har visat några gånger att jag är det.

Jag lyssnade med intresse på Magnus Ranstorps Sommar-prat. Han berättade där om det uppdrag han fick från mig om riskerna med radikalisering i utanförskapsområden, som resulterade i den så kallade Rosengårds-rapporten. Han talade om den våg av kritik och ifrågasättande som drabbade honom. Precis detsamma drabbade också mig, som initiativtagare.

Vi var islamofober och svartmålare. Jag stod fast och försvarade både initiativet och rapporten. Men motståndet var starkt, också i borgerliga led. Magnus talade i radio om nästan tio förlorade år. Jag delar tyvärr mycket av den analysen.

När jag nu återvänder till politiken är mitt löfte: jag kommer aldrig att backa i kampen mot den våldsbejakande extremismismen!

*****

När jag valde att lämna politiken 2013 hade jag ingen aning om vad jag skulle syssla med. Hållbarhet hade utvecklats till en allt viktigare fråga för näringslivet och samhället i stort. Med min politiska bakgrund kändes det naturligt att ta en roll i ett företag med ansvar för dessa frågor. Begreppet är ju brett, så vissa erfarenheter att bygga på hade jag, men miljö- och klimatfrågor hade aldrig tillhört mina specialfrågor. Jag såg det som utmaning och bestämde mig för att tacka ja till jobbet som hållbarhetsdirektör på teknikkonsultföretaget ÅF, med idag 16 000 ingenjörer.

I den miljö jag hamnade i är det svårt att inte bli teknikoptimist. När en sann ingenjörssjäl ställs inför ett problem börjar det bubbla av lösningsidéer. Nästan ingenting är omöjligt.

Det är sant att det var ingenjörer som uppfann förbränningsmotorn och mycket annat miljöskadligt. Den tidens samhälle efterfrågade sådant. Idag efterfrågas grön teknik, och, tro mig, ingenjörerna kan leverera det också.

Liberalerna behöver fokusera på en pragmatisk klimatpolitik som handlar om att ligga i framkant när det gäller klimatsmarta transporter, energisystem, en cirkulär ekonomi och hållbara städer. Vi ska vara den gröna politiska kraften som står för en tillväxtorienterad klimatpolitik utan särintressen. Det är så vi ser till att framtiden kommer till oss snabbare.

Under åren på ÅF såg jag hur politiken satte upp stolta mål men att de konkreta politiska åtgärderna för att nå dessa mål ofta saknades.

Samtidigt såg jag hur näringslivet, inte minst den framgångsrika svenska exportindustrin, arbetade för högtryck med innovationer och systemlösningar som skulle göra det möjligt att nå målen.

Nu är det dags för politiken att räcka ut en hand till näringslivet och tillsammans skapa lösningarna som gör att målen nås.

Utsläppen från vägtrafiken måste bort. Men de stora stegen tar vi inte genom att höja skatter så mycket att det blir omöjligt att leva i de glesbefolkade delarna av Sverige. Politik som slår hårdast mot dem utanför storstäderna, som har minst ekonomiska marginaler och som är mest beroende av att ta bilen mellan jobbet, förskolan och mataffären, är tondöv. Vi behöver heller inte mer av sådant som mest är symbolpolitik, som att subventionera elmotorer på fritidsbåtar, eller minska utsläppen här för att öka dem utomlands.

Istället vill jag att vi genomför åtgärder som på riktigt bidrar till att sänka de globala utsläppen. Och jag vill driva den politiken hand i hand med den svenska exportindustrin – så att vi som föredöme och exportland kan bidra än mer till lösningar också i andra länder.

Jag vill att vi påbörjar vägen mot att elektrifiera lastbilstrafiken. Den står ensam idag för uppemot tio procent av de svenska koldioxidutsläppen.

Jag har lyssnat på företag i det starka svenska fordonsklustret. De har berättat att det är lönsamt att dra de elledningar som krävs för att ge lastbilarna el längs vägen. Elektrifieringen kan betalas av trafiken själv, eftersom el är billigare och effektivare än fossila bränslen som diesel.

Men för att få stora systemlösningar på plats krävs att staten spelar en roll. Jag vill därför att en elektrifieringskommission ska tillsättas. Den ska ha stöd på högsta politiska nivå, den ska fungera som samordnare mellan alla olika aktörer och den ska ta fram en konkret tidtabell och handlingsplan för att elektrifierade de största och mest trafikintensiva svenska motorvägarna.

Jag tror det är konkreta steg på klimatområdet av det här slaget som väljarna förväntar sig. Och Liberalerna ska leverera det som krävs för att klara klimatmålen!

*****

I fredags fick jag det största uppdraget man kan få. Jag fick förtroendet att leda Sveriges liberala parti.

Det begrepp som för mig mer än något annat fångar den svenska liberalismen är ”Det Glömda Sverige.” Bertil Ohlin började prata om det glömda Sverige på 1930-talet, då handlade det om till exempel lantarbetare och hembiträden.

Mitt politiska uppvaknade handlade om en bortglömd och ignorerad sida av Sverige. Jag såg i skolböcker och tidningar hur länderna i Afrika klumpades ihop och bildsattes som primitiva – när jag själv var uppväxt i en modern storstad i Burundi. Jag såg hur människor med annan hudfärg diskriminerades. Därför var jag med och grundade Afrosvenskarnas riksförbund. Jag ville påverka genom civilsamhället. Mitt samhällsengagemang föddes i kampen mot rasismen. Det var genom den jag hittade min väg till Folkpartiet.

Partiets paroll om det ”Glömda Sverige” talade till mig på flera nivåer. Idag är det fortfarande ett stort problem att olika grupper känner sig just bortglömda eller osedda. Än fler känner idag att de inte lyssnas till. Liberalerna ska fortsatt vara en stark röst för personer med funktionsnedsättningar, ensamma äldre och barn som far illa.

Klyftorna mellan landsändar och generationer växer. I glesbygd tvivlar människorna om de kan bo kvar för att servicen försämras och kommunalskatten stiger. I de större städerna är bostäderna så dyra att det blivit mer eller mindre omöjligt för unga som inte har rika, generösa föräldrar att flytta hemifrån.

Problemen förändras med den gamla parollen rymmer fortfarande en relevant tanke: politik får inte reduceras till att leverera till högljudda och starka intressen utan måste hela tiden vara öppen för de bortglömda och osedda. En klassisk liberal uppgift vi med stolthet för vidare!

Jag har alltså varit sex år utanför politiken. Det har i sig varit en nyttig erfarenhet, för det har påmint mig om hur stor klyftan ofta är mellan politiken och den verklighet de allra flesta människor lever i. Det kan låta som jag köper en billig poäng, men statistiken visar att jag har rätt: förtroendet för politiken minskar.

Som före detta politiker försökte jag naturligtvis följa med ganska noga vad som sas i de politiska utspelen, men i samtal med kollegor och kunder – eller för den delen vänner och grannar – märkte jag att det politiska spelet ofta var något som kändes väldigt fjärran och ofta irrelevant.

Det har inte alltid varit så här. Under Fredrik Reinfeldts första regering ökade förtroendet för politiken. Man tycks ha känt att det fanns en idé om vad politiken skulle uträtta och att kriser hanterades. Men sedan har det vänt neråt igen.

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kan bidra till att ändra på det. Jag har självbilden att jag har större kontaktnät utanför politiken än många andra. Jag är genuint intresserad av att lyssna.

Jag kan naturligtvis ha fel – det är inte lätt att göra en objektiv bedömning av sig själv. Men jag blev lite stärkt av en av dem som har hört av sig och gratulerat mig. Det är en politiker som jag beundrar mycket, som visar att man faktiskt kan förena att stå fast vid principer och vinna val.

Det var Marit Paulsen som hörde av sig och gratulerade. Hon sade till en vän att hon uppfattade mig som en politiker som faktiskt intresserade sig för vad väljarna hade att säga till oss, inte bara vad vi skulle säga till väljarna. Det gladde mig mycket att Marit hörde av sig och ville markera samhörigheten med sitt gamla parti. Tack Marit för allt du gjort för Europa, Sverige och vårt parti!

Jag vågar verkligen inte lova att föra oss tillbaka till de nivåer av väljarstöd Marit förde oss till, men samtalet påminde om något viktigt, och det får bli min avslutning idag:

Nu är det hög tid att Liberalerna börjar vinna val igen!”

Rösta för Europa.

Vem är jag?

Jag är 46 år och bor i Borlänge. Här i Dalarna lever jag ett aktivt liv som 3-barnsmamma, liberal politiker och entreprenör. Andra människor beskriver mig ofta som pragmatiker och ett energiknippe som får saker att hända. Jag drivs av handlingskraft, energi, framtidstro och glädje.

Flodabladet, halv a4-annons_Monica_EUval

Mina 3 viktigaste EU-frågor:

1. MILJÖN OCH KLIMATET

Lib_EU_ja_klimat

De stora frågorna löser vi bäst tillsammans och vi måste börja ta klimatfrågan på allvar NU! Vi behöver en EU-gemensam koldioxidskatt, flygskatt och även en gemensam politik för minskad plastanvändning. Vi behöver våga se att nya innovationer och ny teknik är en del av klimatlösningen.

2. JOBBEN OCH VÅRA FÖRETAGARE
EP-ja

Vi ska vara ett starkt EU gentemot omvärlden med fri rörlighet av människor, varor och tjänster där vår frihandel värnas och utvecklas, där ytterligare handelshinder rivs och där regelförenkling för företagen sker. Våra jobb och vår välfärd här i länet är beroende av EU eftersom den största delen av Dalarnas export går just till EU-området. Det ger oss skattemedel till skola, vård och omsorg här hemma.

3. EU:s FRAMTID = VÅR FRAMTID

Jag säger JA! till att vi som nu ska kunna fortsätta plugga, resa, jobba och leva i Europa! Det är tyvärr ingen självklarhet.Lib_EU_resa

Jag säger JA! till ett starkt EU där vi samarbetar mer i de frågor som inte känner några gränser såsom klimatet, migrationen, brottsligheten, säkerheten och handeln.

Jag säger JA! till mer öppenhet och tolerans i Europa när populister och nationalister vill försvaga och stänga ner EU!

DE STORA OCH SVÅRA PROBLEMEN LÖSER VI BÄST TILLSAMMANS!

BEVARA OCH UTVECKLA EU-SAMARBETET!

Lib_EU_bild_extremisterÖver hela Europa tar liberaler strid mot nationalister och extremister – för mer samarbete, öppenhet och en europeisk framtid. En röst på Liberalerna är en röst för Europa. 

 

 

 

 

 

KRYSSA MONICA LUNDIN – NR 7!

Här kan du läsa mer om Liberalernas politik på EU-området:

Monicas facebooksida

Liberalernas EU-program 2019

Liberalernas valmanifest 2019

Lib_EU_skyltar.jpg