Coronatankar

Coronatankar

Vad gör vi i kommunen?

Det har varit intensiva månader på sistone med mycket av varje. Just nu arbetar vi så klart intensivt med Corona-situationen inom kommunen. Krisledningsgruppen inom Borlänge kommun, bestående av tjänstemän från flera sektorer, har varit igång i flera veckor och planerat för olika scenarier och kontinuerligt informerat om läget till kommunledningen. Parallellt med det sker även en diger beredskapsplanering ute i våra verksamheter, i mitt fall är jag förstås särskilt fokuserad på läget i våra förskolor och grundskolor. Rektorerna planerar för personalbemanning och olika scenarier. Skolcheferna likaså. Vi håller koll på antal barn, elever och personal. Personal informeras löpande och vårdnadshavare likaså. Jag har som ordförande hela tiden hållits informerad och jag känner mig trygg med det jobb som görs utifrån vad vi vet från dag till dag.

Stort tack till alla er som kämpar i rådande situation!

Ett steg i taget. En dag i taget.

Min inställning från dag ett har varit att behålla lugnet, hålla hjärnan kall och att vi fattar kloka beslut allt eftersom, baserat på fakta och utifrån vad vi vet för stunden men framför allt inte baserat på oro. Vi tar ett steg i taget. En dag i taget.

Ett steg i taget.

Under kommande veckor har vi arbetsutskott och barn- och utbildningsnämnd inplanerat och mer och mer information kommer att ges utifrån olika skeden vi går in i. Vi kör arbetsutskottet fysiskt i morgon men beroende på hur utvecklingen ser ut kommande vecka får vi se hur vi gör med nämnden. För att hålla nämndsmöten på distans behöver vi ha beslut från kommunfullmäktige och det har vi på tisdag nästa vecka. Självklart ska sjuka människor inte gå till jobbet eller till politiska möten för den delen utan vi som är friska jobbar. Så håller vi också samhället rullande.

Ett steg i taget. En dag i taget.

Idag togs beslut av gymnasie- och arbetsmarknadsnämndens ordförande Lena Hjort-Hultqvist att från och med i morgon sker all undervisning på distans i Borlänge gymnasieskolor, gymnasiesärskolor och vuxenutbildning. Detta på rekommendation från Folkhälsomyndigheten i samklang med statsministern och utbildningsministern. Det är ett bra beslut. I takt med att vi ser att samhällsspridningen ökar begränsar vi också spridningsmöjligheterna och åtgärder rullas fram. Nu stod gymnasiet och vuxenutbildningen på tur. Ett steg i taget.

Vem ska man tro på?

Det råder debatt i media mellan människor, olika experter, och även om jag får säga det hobbyexperter, vem som vet bäst vad gäller smittspridning och vilka åtgärder som ska sättas in när. Vem ska man lita på? Jag har gjort det enkelt för mig själv. Jag har valt.

Jag har valt att lita på de experter som står tillbuds i de myndigheter som hanterar den här frågan. Vi befinner oss i en krissituation. Jag har valt att lita på de styrande i regering och riksdag, på min partiledare och på min riksdagsgrupp. Jag tycker de inger förtroende och jag tycker att de gör ett bra jobb.

Den här situationen är alldeles för allvarlig för att driva en agenda om att de ledande gör fel. Det kommer säkert visa sig i efterhand att det gjordes fel någonstans i något läge. I krislägen är sällan allt perfekt men då kan alltid några skadeglatt peka finger i efterhand. Vem tjänar på det i dagsläget? Ingen. Steppa upp som den ledare du kan vara. Vad skulle hända om du i stället ser din roll i vad du kan påverka i positiv mening? Sverige behöver samlas i den här frågan och lyssna till och lyda de allmänna råd som basuneras ut. Jobba för det vetja! Resonera som britterna: Keep calm and carry on.

Vad väntar framöver?

Själv fokuserar jag på det jag är satt att styra över – förskola och skola. Jag har hela tiden tyckt att -nej, vi ska inte stressa fram att stänga förskolor och skolor. Vi kommer dit när vi nödgas göra det. Vi måste hålla hjärnan kall och hjärtat varmt som jag ser det. Nationell samling i det här läget kräver att vi släpper partipolitiken och att vi jobbar tillsammans för att lösa den här krisen. Jag upplever att det fungerar på riksnivå som på lokal nivå.

Så. Lyd råden. Isolera riskgrupperna – de äldre och människor med nedsatt immunförsvar. Tvätta händerna ofta. Sjung Blinka lilla stjärna under tiden – det tar en stund, jag får kämpa med mitt tålamod 🙂 Använd handsprit. Nys och hosta i armvecket. Stanna hemma om du har förkylningssymptom. Stötta det lokala näringslivet, din kebableverantör, sushistället. Ta hem maten. Lämna kvar lite vetemjöl, torrjäst, tvål och toapapper till oss som kanske insjuknar längre fram. Inte för att jag förstår varför jag helt plötsligt ska börja baka och sitta på toa mer än vanligt. Distansera er fysiskt, det behöver inte betyda social. Ring varandra, chatta online. Var inte ensam även socialt. Jobba hemifrån. Det finns mycket att göra. Och vi gör det som vanligt TILLSAMMANS. Vi kommer klara det här också.

Social distansering är ett nytt begrepp jag lärt mig veckan. Men viktigt budskap – nu måste vi hålla ihop samtidigt som vi håller avstånd från varandra.

Och ett STORT BAMSETACK till alla hjältar inom vården! Er insats är ovärderlig!

Varför tåras dina ögon på årets skolavslutning? Inget barn ska leva i ofrihet.

Skolterminen går mot sitt slut och vi är många som går på skolavslutningar. Hur kommer det sig att ögonen tåras och bröstet knyter ihop sig?

Är det när de späda barnrösterna sjunger ”Jag ska bara vara mig själv, jag vill bara vara mig själv”?

Är det när sexorna som lämnar mellanstadiet för att börja sjuan sjunger ”Vi ska ta över, vi ska ta över världen”?

Är det när vi tillsammans sjunger ”Du blomstertid nu kommer”?

Är det när vi ser barnen och ungdomarna som längtar efter ett långt sommarlov och drömmer om framtiden och mitt i allt kanske vi också påminns om vår egen skolgång, hur livet blev?

Ja, allt det.

Men ögonen tåras och bröstet knyter också ihop sig vid tanken på dig som inte alls längtar efter sommarlov, som vill vara hemma så lite som möjligt. Du som tar hand om småsyskon när pappa eller mamma super, slåss och tar droger. Du som inte får gå ut på kvällarna med dina kompisar för att familjens heder ska skyddas. Du som anar eller kanske till och med vet att du ska resa till ett främmande land och övergrepp ska begås på dig. Du som kanske ska giftas bort i sommar.

Alldeles för många barn och unga i Sverige, i Dalarna, i Borlänge befinner sig i ofrihet idag. I Sverige som är ett av världens mest jämställda och trygga länder bevittnar och upplever alltför många barn våld i hemmet. Kläder, umgänge, sexualitet och utbildningsval kontrolleras i hederns namn. Barn och unga övervakas av familj och släkt och lever med rädsla för att föras ut ur landet för att giftas bort, könsstympas och våldtas.

När barnen har förts ut ur landet är det svårt för Sverige att hjälpa dem. Lagstiftningsändringar är nu på gång efter att Liberalerna har kommit överens med S, MP och C om ett omfattande åtgärdspaket mot hedersrelaterade våld och förtryck. Men här och nu måste vi i kommunerna också agera. Skolpersonal, socialtjänst, kompisar och vi andra i barnens omgivning måste vara extra vaksamma i sommarlovstider och agera för att inte bänkarna ska gapa tomma vid uppropen i höst. I Borlänge ska vi inte blunda utan våga se det som kan te sig otänkbart. Inget barn i Borlänge ska leva i ofrihet. Alla barn ska få sommarlov i frihet och en plats i skolan inför hösten.

vemduvillvara

Jag menar allvar när jag säger att vi i Borlänge nu går på offensiven mot segregationen och att vi ska öka måluppfyllelsen i Borlänges skolor. För mig som skolpolitiker innebär det att vi sätter ribban högt. Vi ska ha en skola i världsklass med fokus på kunskap och arbetsro där vi ger barn och ungdomar frihet, trygghet och förutsättningar att nå sina mål i skolarbetet – oavsett bakgrund.

Skola_skriverVåra lärare ska vara behöriga, ha en bra arbetsmiljö och känna stolthet över sitt arbete och den insats vi tillsammans gör för Borlänges barn och unga. Lärarna ska få ägna sin tid åt det som de är utbildade för – att undervisa sina elever. Vi arbetar för att ge lärarna tydliga befogenheter, bra utbildning i ledarskap, mer administrativt stöd och uppbackning av elevhälsoteam och tvärprofessionella team utanför klassrummet. Vi vill skapa ett bra samspel mellan elever, lärare, föräldrar och skolpersonal där rollerna är tydliga och förväntningarna är höga. Vi sätter målet högt men med tålamod, envishet, mod och handlingskraft är jag övertygad om att vi kommer nå målet. Tillsammans.

Monica Lundin (L)

Ordförande Barn- och utbildningsnämnden Borlänge

Debattartikel Dalarnas Tidningar 13 juni 2019

framtiden

Rädda assistansen!

De senaste dagarna har vi genom medierna fått höra om Selma, nio månader, och om Matilda, två år gammal. Båda behöver hjälp att andas och kan dö utan tillsyn, men ingen av dem får personlig assistans. Matilda och Selma syns inte i statistiken över dem som fått sin assistans indragen, för de har aldrig fått någon. De var inte ens födda när den rödgröna regeringen gav sitt uppdrag till Försäkringskassan att snåla på assistansen.

Berättelserna från de som har blivit av med sin assistans eller från förtvivlade föräldrar som fruktar för sina barns liv är många fler. Personer med omfattande rörelsehinder får ligga ensamma i sin säng hela dagen. Föräldrar måste sluta jobba för att ta hand om sina vuxna barn som efter indragen assistans förväntas klara sig själva. Många människors liv och frihet har begränsats.

Det räcker nu!

Regeringens neddragningar har ryckt undan friheten från alldeles för många. Assistans-användare och deras anhöriga måste få friheten tillbaka.

Personer med omfattande funktionsnedsättningar måste också ha möjlighet att leva, inte bara överleva. Vi har hela den gångna mandatperioden sagt nej till regeringens neddragningar som påverkat så många människors liv negativt.

Det var Liberalerna som drev igenom den personliga assistansen på 1990-talet. Utgångspunkten var att människor med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva ett liv som andra. Med personlig assistans blir det möjligt. Personlig assistans handlar om frihet och om självbestämmande istället för omhändertagande.

Det får vara nog med neddragningar. Ibland måste frihet få kosta. Nu måste lagen ändras, så att de som behöver stöd får det:

• Att andas och äta ska räknas som grundläggande behov.

• Att behöva hjälp med det man inte förstår kan också vara grundläggande behov.

• Se över vad som är ”normalt föräldraansvar”. Den som har barn som kräver kontinuerlig övervakning dygnet runt, behöver assistans.

• Behoven ska avgöra. Ta bort den integritetskränkande minuträkningen och gör en helhetsbedömning av behoven.

• Ompröva individuellt. Individuell uppföljning istället för tvåårsomprövningar.

• Låt staten ta över hela ansvaret för personlig assistans – inte bara som idag för dem som behöver mest.

• Mer flexibilitet och samordning.

• Fusk är stöld. Jaga fuskarna, stoppa och straffa dem – men inte små barn som behöver hjälp och deras redan hårt drabbade föräldrar. Det får vara nog med neddragningar. Ibland måste frihet få kosta.

Den 9 september är det val. Liberalerna vill i regeringsställning prioritera den personliga assistansen. Vi vill återställa LSS för alla de människor som blivit av med den enbart på grund av regeringens ensidiga politik. För oss liberaler är det självklart att värna människors frihet och självbestämmande – oavsett vem du är och oavsett funktionsnedsättning eller inte.

/

Monica Lundin

 

 

Mobilfrihet

Jag ägnade förmiddagen igår åt barn- och bildningsnämnd. Alltid när vi sitter i möten fortgår arbetet utanför mötesrummet; inom politiken, på arbetsplatser, på skolor och förskolor. Mail samlas på, meddelanden, telefonsamtal väntar när mötet är slut. Jag har mer och mer de senaste åren tränat på att vara mer och mer närvarande vid mötena och det enkla jag då gör är att låta bli mobilen och inte vara digitalt uppkopplad hela tiden. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra.

IMG_0538

Jag vet inte hur alla andra funkar men utifrån mig själv så vet jag hur distraherande mobilen och paddan kan vara med allt som händer på Instagram, Facebook, Messenger, LinkedIn, sms och mail. Jag finns i alla dessa forum och kommunicerar mycket med väljare, kollegor och bekanta via dessa, så aviseringar inne i dessa program samlas på rätt snabbt. Det kan därför vara enkelt att låta sig luras att kolla ofta men jag försöker mer och mer koncentrera tidpunkterna då jag går in och kollar och interagerar. Det undantag jag gör är att då och då kolla om jag fått samtal eller sms som rör barnen. Som följd av att jag låter mobilen ligga blir min koncentrationsförmåga högre, jag är närvarande, lyssnar mer aktivt, ställer mer frågor och jag blir också mer deltagande i diskussionerna på mötena.

Hemma har jag sedan mobilens intåg haft mer och mer tjafs med barnen. Det tillkommer därför fler och fler regler kring mobilanvändningen för oss allihop. Vi lägger bort mobilen när vi äter (kan tyckas självklart!), vi läser mer och mer böcker för att kompensera skärmtiden, vi försöker begränsa mobilanvändningen före läggdags (jag vet, det är supersvårt för mig också…)  Så klart får jag där som andra föräldrar träna på att vara en god förebild med min egen mobilanvändning. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra.

Ingenting är svart eller vitt. Därför vill jag gärna problematisera kring vår mobilanvändning överhuvudtaget men framför allt i skolan, vilket blivit en aktuell fråga.

Mer och mer forskning varnar för vad mobilanvändning gör med våra hjärnor. Vad mobilanvändningen gör för koncentrationen och närvaron. Vad det utsätter hjärnan för i mängden av fler aktiva val som vi tar numera än tidigare, att en hjärna som ständigt tvingas skifta fokus kan påverkas negativt. Forskning visar också att vår hjärna kan förändras eller till och med krympa av att vi ständigt är uppkopplade med mobiler, läsplattor och datorer. Detta fenomen har också tidigare setts som ett resultat av långvarig stress. Det finns även studier om kopplingen mellan flitigt användande av smarta telefoner, ökad stress och att minnets funktioner försämras. Vissa forskare menar att beteendet kan liknas vid ett beroende  och ett begrepp finns till och med, ”nomofobi” – no mobile phobia – rädsla för att vara utan mobiltelefonen. Skärmens blåa ljus kan även störa sömnen på olika sätt, vilket minskar och fördröjer utsöndringen av hormonet melatonin som hjälper oss att bli sömniga. Sedan det här med koncentrationen. Jag läste att en forskare som heter Katarina Gospic sett att forskningen visar att vi tittar på mobiltelefonen i snitt 150 gånger per dag. För unga är siffran avsevärt högre. Samtidigt tar det enligt Katarina uppåt 25 minuter att återfå fullt fokus. Vad gör det med koncentrationen? tänker jag. Där fick jag en riktig tankeställare själv.

Jag tycker att den här forskningen ger insikter till mig som förälder och jag kommer än mer påverka mitt eget och mina barns användande nu när jag läst på mer.

Mobilanvändningen går ner i åldrarna. 78 % av 9-12-åringarna har en egen smartphone. 22 % har det alltså inte. Min nuvarande 4-åring blev tidigt mästare på både padda och mobil och surfar och letar barnfilmer på you tube, letar låtar på Spotify osv. Som förälder gäller det då att hänga med på vilka sidor barnen rör sig. Tycker ni andra att det är lätt? Det tycker inte jag. Är det bara jag som tycker att mina barn beter sig som drönare när de sitter vid mobilen, paddan eller spel? Man får inga svar utan ett Mmmm eller vänta… eller inga svar alls… och ja, jag kan låta likadan själv. Jag erkänner det.

Den 1 februari i år blev det lag på att vi inte får hålla mobilen i handen när vi kör bil. Det påverkar säkerheten och vi riskerar att köra ihjäl oss och andra när vi är fokuserade på mobilen. Den lagen verkar ha passerat utan större protester. Antingen fogar sig folk i det hela och pratar via bilens högtalare/handsfree eller så skiter man i lagen och riskerar böter. Något större uppror verkar det inte ha blivit av att staten går och in och stiftar lag över mobilanvändningen i bil.

Diskussion har det dock blivit kring Liberalernas förslag om mobilfria klassrum. Det ska tilläggas att det är elevernas privata mobiler vi avser. Det finns inget hinder till att använda digitala pedagogiska verktyg i klassrummet men då står skolan för den tekniska utrustningen. Rektor kan också besluta om undantag utifrån att en elev kan ha särskilda skäl att ha mobilen med sig i klassrummet.  Jag har funderat mycket på det här. Min första reaktion var att det där kan skolorna och rektorerna bestämma själva. Sådant beslut tog vi till exempel i Borlänge i enighet för inte så länge sedan. Sedan har jag börjat fundera, lyssnat runt, läst på om forskningen.

Alla skolor lyckas inte med mobilfria klassrum. Jag får rapporter från grundskolan och gymnasiet att elever filmar varandra och lärare i syfte att kränka varandra och att hota varandra under skoltid, att eleverna inte är lika aktiva på rasterna, att det blir konflikter inne i spelen som eleverna spelar på rasterna. Jag skulle säga att i de kommuner där skolor, rektorer och lärare inte har ordningsregler om mobiler eller där de inte lyckas efterleva överenskommen mobilfrihet får det stora konsekvenser och det är de svaga eleverna som drabbas.  De elever som har svårast att hänga med drabbas mest när arbetsron i klassrummet störs.

Detta stöds också av en brittisk studie från London School of Economics and Political Science som har undersökt vilken påverkan mobilförbud i skolan har för elevernas produktivitet och testresultat. Forskarna har tittat på vilka regler skolan i fyra brittiska städer har för mobilanvändning och jämför detta med uppgifter om hur eleverna presterar i skolan. Forskarna har följt elevernas resultat från 11 till 16 års ålder. Studien visar att elevernas resultat förbättrades generellt efter det att en skola infört mobilförbud. Provresultaten förbättrades med 6,4 %-enheter. Störst förbättring såg man bland de lågpresterande eleverna. Forskarna menar att studien visar att ditigala verktyg, som mobiltelefoner, har negativ påverkan på elevernas resultat genom att de distraherar eleverna. Men (och det här är viktigt) resultaten betyder inte att mobiltelefonerna aldrig kan vara ett användbart verktyg men det kräver att de används på ett genomtänkt och strukturerat sätt. Slutsatsen forskarna drar är att frågan om närvaron av mobiler i skolan inte kan lämnas därhän och att förbjuda mobiler kan vara ett enkelt sätt att utjämna skillnader inom skolsystemet utan att det kostar något.

Så varför är det en så het fråga i Sverige? I Frankrike har Macrons regering nyligen beslutat om totalförbud mot mobiltelefoner på alla skolor i hela landet. I Sverige är vi i Liberalerna ensamma om att föreslå mobilfria klassrum, med undantag av att mobilen får användas för relevanta saker i undervisningen.

Jag tycker att det är jättebra att vissa skolor och lärare tycker det funkar bra i dagsläget. Det jag tycker blir tydligt är att det är lärare med tydligt ledarskap och auktoritet som lyckas väl med att hålla ev mobilregler i schack, som tycker det är bra. En undersökning bland drygt 1500 lärare visade att 77 % tycker mobilförbud är bra. 51% tycker att mobilförbud är väldigt bra. Som en lärare uttryckte det: ”De är lite som zombies med telefonerna”.  De främsta fördelarna med mobilförbudet säger lärarna är:

1. Arbetsro i klassrummet (56%)

2. Färre fall av nätmobbning och nätkränkningar samt (14%)

3. Att eleverna umgås mer med varandra (13%).

Så baserat på den undersökningen menar majoriteten av lärarna att mobilförbud är något bra. Då tänker jag: Om vi vill ha en likvärdig skola ska vi då inte ge ett förstärkt lagstöd till de skolor, rektorer och lärare som känner att de behöver det? De skolor som lyckas med mobilfria klassrum gör ju det oavsett. 22 % av 9-12-åringarna i Sverige har inte en egen smartphone. Vad skapar det i elevgrupperna när vissa vill tillåta privat mobilanvändning i undervisningen. Då har jag inte ens kommit in på problematiken kring grupptrycket att ha den senaste mobilen, de senaste spelen, de senaste apparna…

Vad handlar det här om? Handlar det om att rektorer och lärare känner sig misstrodda, att de tror att vi politiker inte tror att de klarar av uppdraget? Det är oavsett verkligen inte avsikten. Jag står på lärarnas sida och vill att de ska känna ett så starkt stöd i ryggen som möjligt från mig som politiker. Likväl som jag vill att staten ska ta över den offentliga skolan för att försäkra en likvärdig skola över hela landet vill jag som politiker ge de bästa förutsättningar för lärarna och rektorerna att sköta sitt pedagogiska uppdrag. Hur ska vi annars kunna garantera att skolan ska vara kompensatorisk och likvärdig i hela landet?

Kan vi i Sverige idag garantera lugn och arbetsro i klassrummen? Nä, jag kan inte säga att vi kan det. Men genom att ha mobilfria klassrum i hela Sverige tror jag att vi är en god bit på väg.

Sedan måste jag bara få kommentera detta med att en liberal inte kan vara för ett förbud. Det är ju lika fånigt som att en liberal automatiskt skulle vara för fri mobilanvändning i bilen eller att en liberal automatiskt skulle vara för fri narkotika- eller alkoholanvändning oavsett vad det skulle få för konsekvenser för mina medmänniskor i samhället. Så är inte heller fallet. Jag tänker att vi i Liberalerna kan bättre än att kleta liberalstämpeln på varandra och beskylla varandra för att inte vara tillräckligt liberala. Bättre kan vi!

Det här blogginlägget väcker jättemånga frågor hos mig. Vad kan det här mer handla om? Vilken syn har vi på kunskapsinlärning? Vad kan vi göra åt lärarutbildningen när det gäller ledarskap, auktoritet, kunskap i pedagogisk teknik? Kommer vi se konsekvenser framöver där föräldrar som läser forskning osv begränsar sina barns mobilanvändande medan andra föräldrar inte gör det? Vad skapar det för konsekvenser i inlärningsförmåga och kunskapsresultat bland barn? Blir det en framtida klassfråga där mer pålästa föräldrar får mer alterta barn med högre kunskapsresultat som följd?

Men framför allt ta en funderare på hur mobilen och sociala/digitala media påverkar dig? Hur koncentrerad och närvarande blir du när du har mobilen närvarande?

#mobilfrihet #mobilfriaklassrum

Önskar dig en bra dag!

/

Monica

Vad gör Borlänge kommun efter regeringens LSS-omsvängning? Jag frågar på tisdag.

Interpellation till följd av regeringens omsvängning inom LSS

Regeringen har nu till slut tvingats agera i LSS-frågan efter långa och hårda påtryckningar från den samlade funktionshinderrörelsen, en samlad politisk opposition över blockgränserna och även utifrån ett skarpt besked om allvarliga konsekvenser från Försäkringskassan och domare i högsta förvaltningsdomstolen. Äntligen agerar Regeringen! Tack! Dock sker det alldeles försent och med otillräckliga insatser, vilket en samlad politisk opposition från vänster till höger tillsammans med funktionshinderrörelsen omedelbart efter regeringens besked med rätta konstaterade. De föreslagna lagändringarna kommer troligtvis innebära att kommunerna kommer få färre nya individer att ombesörja personlig assistans för, då Försäkringskassans omprövningar, och därmed indragen statlig assistans, nu fryses. När nu kommunen inte kommer belastas ekonomiskt av ytterligare funktionsnedsatta som blir avvisade från den statliga assistansersättningen bör kommunen därmed kunna möta dessa individers behov på samma likvärdiga villkor som för de individer som har statlig assistans.

Liberalerna tycker det nu är viktigt att på ett mycket bättre sätt stödja de individer i kommunen som den senaste tiden har fått sin statliga eller kommunala assistans indragen och att ge dessa individer samma livsförutsättningar med personlig assistans som de skulle haft om de inte i ett tidigare skede förlorat, eller blivit nekad, statlig assistans på grund av de domar som regeringen nu utreder och som ligger till grund för frysningen av omprövningar.

Ett antal personer i Borlänge kommun har under den gångna tiden förlorat sin kommunala assistans via LSS och ersatts med beslut enligt Socialtjänstlagen, som t ex gruppbostad. Detta är beslut som ännu inte verkställts då det saknas gruppbostäder men som innebär att den enskilde lever med en ständig ovisshet om framtiden. Med stöd av det som nu sker nationellt, och där minister Åsa Regnér uttalat att människor i väntan på den stora LSS-utredningen ska känna trygghet i sin personliga assistans, och alla omprövningar därför fryses främst fram till hösten 2018, bör kommunen möta sina invånare med samma stöd.

Liberalerna förutsätter nu självklart att Borlänge kommun omgående inför ett akutstopp, vilket Liberalerna lade motion om förra året, och omgående fryser alla eventuella omprövningar av assistansbeslut enligt LSS helt i enlighet med kommande lagändring och Försäkringskassans omedelbara agerande samt att vi från kommunens sida bättre stödjer de individer i kommunen som den senaste tiden har fått sin statliga eller kommunala assistans indragen.

Med anledning av detta ställer jag och Liberalerna i Borlänge följande frågor till omsorgsnämndens ordförande Anita Nordström på kommunfullmäktige den 21/11:

  1. Tycker du som omsorgsnämndens ordförande, att regeringens omsvängning i LSS-frågan, nu föranleder dig att agera i den här frågan, till förmån för Borlänges LSS-användare? I så fall hur?
  2. Hur ser du på att från kommunens sida nu bättre stödja de individer i kommunen som den senaste tiden har fått sin statliga eller kommunala assistans indragen och att ge dessa individer samma livsförutsättningar med personlig assistans som de skulle haft om de inte i ett tidigare skede förlorat, eller blivit nekad, statlig assistans?
  3. Hur många personer i Borlänge har under de senaste två åren förlorat sin kommunala assistans via LSS och ersatts med beslut enligt Socialtjänstlagen, som t ex gruppbostad?
  4. Försäkringskassan har lämnat besked om att omedelbart avstå eller frysa alla omprövningar av befintliga, ännu inte indragna beslut, i väntan på den statliga LSS-utredningens slutsatser och de åtgärder som den leder fram till. Är Borlänge kommun, med anledning av regeringens ”åtgärdspaket”, beredd att ge sina invånare samma trygghet fram tills dess att LSS-utredningen lämnat sina svar, och därmed avstå eller frysa omprövningar av kommunala beslut om assistans enligt LSS, vilka berörts av de senaste årens ifrågasatta domar från högsta förvaltningsdomstolen?
  5. Regeringen ifrågasätter nu äntligen den rättspraxis som skapats inom LSS de senaste åren. Är Borlänge kommun beredd att återge tryggheten till dem som förlorat sin kommunala personliga assistans och i stället ersatts med insatser enligt Socialtjänstlagen?
  6. Som en konsekvens av den ökade andelen kommuninvånare som förlorat, eller skulle komma att förlora, sitt beslut om personlig assistans och i stället skulle få kommunalt beslut om insats enligt Socialtjänstlagen, som t ex gruppbostad, skulle fler gruppbostäder behövas i Borlänge. Hur tänker Borlänge kommun agera, med anledning av den pågående LSS-utredningen och signalerna i regeringens nu aktuella och akuta åtgärdspaket, vad gäller planeringen av utbyggnaden av gruppbostäder? Kommer kommunen avvakta byggande av gruppbostäder, avsedda för dem som förlorar sin assistans, i väntan på konsekvenserna av den pågående LSS-utredningens slutsatser?

Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag får insiktsfulla svar från S-majoriteten som här i Borlänge stöds av Vänstern, Miljöpartiet och Omsorg för alla. När vi debatterade frågan senast saknade jag förståelsen för de drabbade hos de styrande.

I morgon kör vårt landsmöte igång i Västerås. Jag hoppas hinna återkomma med rapporter därifrån.

Liberala hälsningar från Monica

Assistansbild

Skolpolitikerns möte med revisionen 

Jag har precis avslutat träff med revisorerna som barn- och bildningsnämndens vice ordförande. Både jag och nämndordförande är överens om att vi har en väl fungerande nämnd, med en stark majoritet och opposition. Vi utmanar varandra i de politiska frågorna samtidigt som vi ser utmaningarna i verksamheterna med t ex svårigheter att få behöriga lärare till Borlänge, att se och hjälpa varje elev men våra lösningar som ska ta oss till målen skiljer oss åt i vissa stycken. Jag får signaler från verksamheterna, lärare och föräldrar att barn faller mellan stolarna, att vårt statliga uppdrag inte uppfylls. 

Samtidigt så går vår nämnd med plusresultat, 13 mkr just nu, och vi får beröm av revisionen för väsentligt förbättrad budgetföljsamhet. Men vad gömmer sig bakom de sifforna? Jo, förskolan går plus med 5 mkr pga att vi inte får tag i förskollärare, grundskolan går back med 8 mkr pga ökade personal- och lokalkostnader samt att vi har en outnyttjad buffert på 16 mkr. Att vi inte får tag i behörig personal på förskolan och grundskolan är ett gigantiskt problem, som vi delar med resten av Sverige. Oavsett, bakom plusresultatet döljer sig en annan verklighet som vi måste bli bättre på att se. Jag efterlyser därför att vi mer noggrannt följer en mer verksamhetsnära statistik, som behöriga lärare, meritvärden, andel behöriga till gymnasiet tillsammans med en utökad dialog med verksamheterna. Jag lyfte därför till revisionen idag att vårt arbete med mål, måluppfyllelse, kvalitetsledning och styrning måste bli ännu bättre. I eftermiddag på barn- och bildningsnämndens arbetsutskott kommer jag därför med stöd av Alliansen att föreslå följande tillägg till vår nämndsplan inför 2018:

  • Ekonomisk styrning: Undersöka förutsättningarna för rektorerna och förskolecheferna att styra sin verksamhet och huruvida de tycker att styrmodellen är tillfyllest. 
  • Kontinuerlig uppföljning till nämnden av verksamheterna ekonomiskt, resultatmässigt och verksamhetsmässigt. Dialog med rektor direkt i nämnden. 
  • Redovisning av antal/andel obehöriga/behöriga lärare per ämne, årskurs och skola. 
  • Utredning och revidering av kostnaderna vid förändring av skolskjutsreglementet kopplat till bla det fria skolvalet.

Jag kommer också be om att få en redovisning av tidigare genomfört uppdrag om lärares/rektorers arbetssituation som jag initierade för många år sedan. Vad hände med det arbetet?

Jag önskar er en fortsatt trevlig torsdag! Nu ska jag vara konsult i några timmar innan nästa möte. 

/Monica


Bild från Palladium med några av Borlänges storheter Jussi Björling, Mando diao.  

Tankar om polisen

Den liberala gruppen på dagens möte: Bengt Hellquist, Johan Pehrson, jag, Birgitta Ling Fransson och Martin Andreasson.

Idag har jag deltagit i polisens fördjupningsdag för oss förtroendevalda regionpolisrådsrepresentanter i riket. Det görs mycket bra, vi har otroligt kompetenta medarbetare i polisen men mer finns så klart att göra. Några av tankarna jag har fått med mig från dagen:

• hur vi som kommunpolitiker i Borlänge måste kroka arm med polisen och få Tjärna ängar bort från listan som 1 av 6 utpekade riskområden i Sverige.

• hur vi måste verka för en närvarande polis i hela länet/landet

• hur avgörande det är med satsningar på polislöner och att göra yrket attraktivt för människor att söka och tidigare poliser att komma tillbaka till

• hur utbredd IT-brottsligheten är. T ex anmäls bara 1 av 10 internetrelaterade sexuella brott mot barn. Mörkertalen är enorma och det är vanligt att redan utsatta och ensamma barn drabbas.

Vet NI vad era barn gör på nätet? Ta ett snack till med barnen för att än en gång göra dem medvetna om vilka avskum det finns där ute och att barnen oavsett påtryckning eller hot måste berätta om och när de eller kompisar kommer i kontakt med något liknande.

Mitt socialliberala hjärta klappar starkt efter mötet med polisen idag. 💙

Vi har mycket att uträtta framöver!

Fortsatt trevlig måndag till er alla!

Liberala hälsningar från Monica

#monicalundin2018

Världslärardagen och lärarranking i Borlänge

Idag är det världslärardagen och jag vill en dag som denna framhålla några av mina lärare genom åren: Ulf Swelander som uppmuntrade mitt intresse för engelska och skidåkning, Carl-Eric Ericsson som peppade mig till höjder i svenska och läsning, favvomatteläraren Yngve Grunditz, tyskaläraren Martha Stalby.. Åååh, det finns så många!! ( Inser att jag dessutom glömt några av deras namn! Det var ett tag sedan jag gick ut 9:an, 30 år nästa år så ok då.) Hur som helst; Lika många lärare finns det i Borlänge idag som varje morgon kliver upp och gör sitt bästa för Borlänges barn och unga. En stor eloge till er!

Sedan nås jag för minst sjunde gången av beskedet att Borlänge ligger i bottenligan i Lärarförbundets ranking, vi ligger fortfarande på plats 286 av 290 kommuner. Jag blir nedsänkt. Lika nedsänkt som jag kan bli ibland av att vara i opposition i den här kommunen. Man slår liksom pannan lite blodig och småsårig med sina försök att förändra i en liberal riktining. 

Här kan ni läsa artikeln från DT om hur resultaten ser ut för Dalarna:  http://www.dt.se/dalarna/orsa-ar-dalarnas-basta-skolkommun-se-hur-din-dalakommun-placerar-sig-pa-listan

Här kan pluskunder läsa och höra ordförandens svar på kritiken: http://www.dt.se/dalarna/borlange/tv-borlange-samst-i-lanet-i-ny-skolgranskning

Men så tänker jag: det är ju därför jag vill att staten ska ta huvudmannaskapet för skolan, för att styra upp och garantera en likvärdig skola i hela landet, i Sveriges ALLA kommuner. Det är därför jag de senaste tio åren i barn- och bildningsnämnden har tjatat om utvärdering, måluppfyllelse, relevanta och utvärderingsbara målsättningar, vikten av styrning och transparens, ledarskap på alla nivåer, ledarskap och arbetsro i klassrummet, höjda lärarlöner, mer kompetensutveckling, tidiga insatser redan på förskolan, att lärare får vara lärare, att rektorer får vara rektorer och att varje barn och ungdom ska få det stöd den har rätt till. Det som sitter i väggarna, i organisationen, måste få nytt syre och vädras ut. Personalen behöver ny energi och framtidshopp. Min känsla är att de inte har det idag. Men trots detta kämpar ni på! Stort TACK igen för era insatser, för varje unge, varje dag! 

Jag är inte nöjd med den här placeringen och det ska ingen politiker i Borlänge vara, oavsett färg. Och med det stretar jag envetet vidare. För att Borlänge ska få ett nytt politiskt liberalt ledarskap och en likvärdig skola för varenda unge. 

Monica Lundin

2:e vice ordförande Barn- och bildningsnämnden

Gruppledare Liberalerna Borlänge

Toppkandidat till riksdagen Liberalerna Dalarna

Liberalernas inspel i Borlänges budgetdebatt 2017

Hej allihopa och hoppas ni njuter av sommaren! Jag börjar själv komma ikapp lite och tänkte uppdatera lite här om vad vi Liberaler drivit inom Alliansen vad gäller vårens budgetarbete.

Här kan ni höra mig säga ungefär detsamma: http://borlange.fullmaktige.se/?kf20170613  Under anföranden kan ni klicka på mitt namn så kommer ni direkt till mitt anförande.

Monica_kf_170613

Vi lägger som ni vet en gemensam budget tillsammans med resterande allianspartier. För Liberalerna Borlänge har det varit viktigt att kämpa för följande i alliansbudgeten:

  • att Borlänge kommun måste arbeta vidare och utveckla den ekonomiska styrningen, från ledningsnivå ut till enhetsnivå i verksamheten, för att skapa framtida solida driftsresultat.  Verksamheterna kräver ständiga förbättringar, att vi i nämnderna hela tiden har uppsikt och inte är rädda för att sätta in åtgärder. Det kräver bra beslutsunderlag och konsekvensanalyser – ekonomiskt och verksamhetsmässigt. Vi behöver alternativa möjligheter till dagens styrning. Vi vill göra satsning på förskolechefer och rektorer, att de får kunskap i ek styrning och ledarskap. Att de har de rätta förutsättningarna för att utföra sina uppdrag, inte bara i det pedagogiska uppdraget, utan även vad gäller den ekonomiska styrningen. Tappar vi styrningen längst ute i styrkedjan så har vi ingen styrning närmast politiken.
  • vi liberaler vill också fokusera på och höja kvaliteten i kärnverksamheten utifrån Liberalernas utlovade kärngaranti, dvs skolan, vården och omsorgen prioriteras.
  • Vi vill därför i alliansen satsa 136 mkr mer än majoriteten på förskola och skola under närmaste 4-årsperioden.
  • Vi satsar 76 mkr mer än majoriteten på vård och omsorg under perioden.

Den största satsningen vi gör inom Alliansen görs således inom förskolan och skolan, vårt profilområde.

Här bygger vi kommunens framtid stark. Varje elev ska ges utbildning utifrån elevens förutsättningar men kraftfull satsning måste även göras mot de högpresterande eleverna. I vår plan, håller vi fast till två mål vad gäller skolan:

  • Öka måluppfyllelsen
  • Nolltolerans mot kränkande behandling

Styrkan att ha få mål i sig  är att inte tappa bort sig i för många mål utan att fullt fokus ligger på de mål vi väljer. Särskilt stöd ska sättas in redan i förskolan. Skolan ska utmana alla, även de högpresterande eleverna. Oerhört viktigt att vi stimulerar och motiverar alla elever så vi inte sprider en kutym av låga ambitionsnivåer.

Jag har framhållit i alla år att lärarna är skolans viktigaste resurs för ökad måluppfyllelse och jag fortsätter med det. Vi vidhåller därför att vi behöver fortsätta höja lärarlönerna i Borlänge för att konkurrera inom länet och inom Sverige. För dem runt omkring oss gör samma sak. Jag nås av statistik från våra lärarfack där Borlänge fortfarande ligger i botten vad gäller löneläge. Det går inte ihop med majoritetens argumentation. Konkurrensen om lärarna är stenhård och vi måste ligga i framkant från Borlänge kommuns sida. Då handlar det om att höja lönerna rakt över, inte bara ingångslönerna. Sedan är det en självklarhet att vi förutom att höja lärarlönerna så måste lärarna erbjudas fortbildning och en god arbetsmiljö. Vi måste bli en attraktiv arbetsgivare helt enkelt.

Borlänge kommun måste intensifiera arbetet med kompetensförsörjning. Kommunen är i stort behov av behöriga lärare och förskollärare. Vi ser även att vårdbiträden kommer att behövas inom den kommunala äldreomsorgen. Det behövs göras en kraftfull satsning på att stoppa den ökade sjukfrånvaron.

En tydlig skiljelinje som vi fortfarande ser är att vi från Liberalernas och Alliansens sida vill att Borlängeborna får välja sin skola och omsorg i mycket större utsträckning än idag. Där lär vi få fortsätta kämpa för med tanke på den misstänksamhet som Socialdemokraterna och Vänstern uppvisar gentemot företagare överhuvudtaget.

Förutom detta deltog jag också i en intensiv debatt om nedskärningarna i LSS i kommunen där vi från Liberalerna kämpar för att alla ska ha rätt att leva ett så normalt liv som möjligt, trots funktionsnedsättning. Tyvärr är vi rätt ensamma om det men vi kommer inte att sluta. Om ni vill se LSS-debatten klickar ni in er på websändningen http://borlange.fullmaktige.se/?kf20170613 och klickar på punkt 22 så ser ni helheten och kan också välja talare och anförande där.

Jag önskar dig en skön helg!

/

Monica

Monica Lundin (L)

Äntligen!

Vi går till helgens landsmöte med förslag att byta namn från Folkpartiet Liberalerna till att heta enbart Liberalerna. Partistyrelsen offentliggjorde sitt stöd för förslaget idag. Den här frågan har diskuterats bland borlängeliberalerna länge, vi har tidigare lagt förslag till länsförbundet om detsamma och vi är glada över beslutet samtidigt som vi dalaliberaler på förra helgens minilandsmöte också ställde oss bakom namnbytet med en förkrossande majoritet. Dalarna hänger med i förnyelsearbetet 🙂

Ideologiskt tydligt

Hoten mot liberala värderingar är större än på länge. Världen behöver fler liberaler och vi tydliggör nu även detta med vårt partinamn.

Ett namnbyte till Liberalerna är ett viktigt steg i vårt förnyelsearbete samtidigt som vi just nu utvecklar vår politik och förtydligar vår identitet. Vår varudeklaration är nu klar: Vi heter det vi är. Vi ska vara stolta över det idéarv som vårt parti har och nu framhålls också vår ideologiska DNA ännu tydligare.

Sist men inte minst så känner jag att namnbytet förpliktigar. Att så tydligt deklarera vårt partinamn förpliktigar att vi formulerar vår politik på liberal grund nu och i framtiden. Jag tror att det kommer att innebära att vår helhet blir än tydligare.

Praktiska förändringar

Om namnbytet klubbas genom på söndag så får det en mängd praktiska konskvenser. Det kommer innebära byte av grafisk profil, byte av mailadresser, hemsideadresser och en massa annat praktiskt.

Min e-mail som går till folkpartiet.se kommer automatiskt att ändras till liberalerna.se och facebook-sidor osv kommer att uppdateras.

Jag hoppas att ni har tålamod med förändringen framöver.

Här kan du läsa mer om beslutet som togs på Liberalernas minilandsmöte från helgen som var.

Här kan du läsa Jan Björklunds debattartikel från idag.

Konstaterar att nya visitkort får införskaffas 🙂

Önskar er alla en fortsatt härlig dag!

Liberala hälsningar från

/Monica