Debatt: En arbetsrätt som ger trygghet för fler i Dalarna

Under coronakrisen har alltför många förlorat, eller riskerar att förlora, sina jobb. Samtidigt har det aldrig varit viktigare för företagen att kunna behålla nyckelmedarbetare – den som hittar sätt att ställa om, eller nya affärsidéer. Det är viktigt för företagen att kunna behålla kompetensen. Det är också viktigt för anställda att känna att ens kompetens värderas vid neddragningar.

Nu är det avgörande att få på plats en moderniserad arbetsrätt så att fler kan komma in på arbetsmarknaden och att fler företagare vågar anställa när det vänder. Nu har det presenterats en utredning om hur det kan gå till. De förslag som utredningen har presenterat innebär viktiga steg i rätt riktning

När Lagen om anställningsskydd (LAS) infördes såg Folkpartiet behovet av en generell lagstiftning som gav ett grundskydd till alla arbetstagare. Behovet kvarstår, men lagstiftningen är idag stelbent och daterad.

Anställda uppmuntras till att aldrig byta jobb på grund av att de då hamnar sist i turordningslistan vid arbetsbrist, vilket skapar inlåsning och ohälsa

Vi måste vara ärliga med att det finns en rad problem med LAS som den ser ut idag. Få arbetsgivare vågar chansa på att anställa personer utan arbetslivserfarenhet och kontakter. Ofta unga och nyanlända. Anställda uppmuntras till att aldrig byta jobb på grund av att de då hamnar sist i turordningslistan vid arbetsbrist, vilket skapar inlåsning och ohälsa.

Dessutom tillåts personer som inte fungerar på arbetsplatsen bli kvar. Det drabbar inte minst kollegorna. Det kan handla om att de behöver utföra kollegans uppgifter eller att den som mobbar eller utför sexuella trakasserier får vara kvar. Idag straffas arbetsgivare som säger upp de som misskött sitt arbete, även om arbetsgivaren gjort rätt. Så kan vi inte ha det.

När fler vågar byta jobb förbättras också individens möjlighet att forma sitt arbetsliv. En trygghet som enbart bygger på ”sist-in-först-ut”-principen, leder till otrygghet för den som byter anställning och hamnar sist i turordningen på den nya arbetsplatsen. Turordningsregler ger en falsk trygghet, inlåsning och ökad sjukfrånvaro.

Samtidigt som arbetsrätten görs mer flexibel måste individens ekonomiska trygghet vid arbetslöshet stärkas. Liberalerna vill därför att alla som haft ett jobb och betalat skatt ska omfattas av en statlig och allmän A-kassa.

Liberalerna kan inte acceptera nuvarande lagstiftningens misslyckanden, med omfattande utanförskap, låg rörlighet och hög inlåsning. En modernisering av arbetsrätten i kombination med en bättre ekonomisk trygghet för individen vid arbetslöshet ger individen en bättre möjlighet att forma sitt arbetsliv, samtidigt som det gör att företag vågar anställa.

Nyamko Sabuni (L) Partiledare

Monica Lundin (L) Ordförande Liberalerna Dalarna

Införd i Dalademokraten 27 juni 2020

Nyamko Sabuni och Monica Lundin. Den sistnämnda skulle behöva dra en kam genom håret 🙂

Debatt: Poliserna i Sverige blir nu fler

Nu under våren välkomnas 610 tillkommande polisaspiranter till Polismyndigheten. Aspiranterna placeras i olika polisregioner utifrån en fördelningsmodell som grundar sig på främst befolkningsmängd, brottsbelastning samt avgångar. Det innebär att Dalarnas län får 12 antal nya poliser. Det är en rejäl förstärkning för att förbättra och effektivisera brottsbekämpningen länets kommuner.

För Liberalerna är brottsbekämpning och en fungerande rättsstat en av grunderna i ett demokratiskt samhälle. Det öppna samhället kräver en fungerande rättsstat. Trygghet är en frihetsfråga. Livet krymper för den som inte känner trygghet. Att veta att polisen kommer när det verkligen behövs, att känna sig trygg i sitt bostadsområde, att inte känna sig tvungen att avstå från en kvällspromenad – allt detta handlar om frihet i vardagen.

Liberalerna har länge arbetat för en kraftig utbyggnad av polisväsendet. Det är nödvändigt för att förebygga och ingripa mot brottslighet, på både kort och lång sikt. För att möjliggöra detta behövs rejält förbättrade arbetsvillkor som därmed gör polisyrket attraktivare för de allra bästa krafterna. Det handlar bland annat om väsentligt förbättrade löner. Lönefrågan är central för att hävda polisyrkets attraktionskraft – det behövs ett fortsatt lönelyft för svensk polis.

Därtill behövs också åtgärder för förbättrade karriärvägar, stärkt fokus på den yttre och den utredande verksamheten och minskad internbyråkrati. Genom januariavtalet har Liberalerna fått igenom en kraftig förstärkning av polisväsendet. Fram till utgången av 2024 ska antalet polisanställda öka med 10 000. Liberalernas uppfattning är att detta ska ske med bibehållna proportioner mellan poliser och civilanställda, det vill säga huvuddelen av personalökningen ska åstadkommas i form av fler poliser i tjänst.

För Liberalerna är det också centralt att ökningen får genomslag i hela Sverige – både på landsbygden och i storstädernas utsatta miljöer. Januariavtalet föreskriver också att attraktiviteten i polisyrket ska förstärkas genom goda villkor.

Inför 2020 har Liberalerna varit pådrivande för att den kraftiga utbyggnaden av polisväsendet ska följas upp med motsvarande resursförstärkningar inom rättsväsendets övriga myndigheter: åklagarväsende, domstolar, kriminalvård och övriga rättsvårdande myndigheter. Detta har också blivit verklighet och ingår i budget 2020 och den nyligen lagda vårändringsbudgeten.

Liberalernas politiska arbete är framgångsrikt. För Dalarnas län innebär det alltså 12 nya polisaspiranter. Det är ett välkommet tillskott och innebär en rejäl förstärkning av länets brottsbekämpning.

Johan Pehrsson (L), Gruppledare och riksdagsledamot

Monica Lundin (L), Ordförande Liberalerna Dalarna och ledamot i regionpolisrådet Bergslagen

Införd i Dalarnas Tidningar 8 juni 2020

Insändarreplik: Utbildning och erfarenhet ska ge avtryck i plånboken

Erika Frank gör i en insändare i DD den 26 maj gällande att Liberalerna skulle vara för sänkta ingångslöner för utbildade undersköterskor. Detta är ett påstående som vi inte känner igen oss i och Frank får gärna återkomma med en källhänvisning.

Liberalerna har alltid haft som sin politik att det ska löna sig att arbeta och att vidareutbilda sig, inte minst inom vården där vi vill att det ska finnas tydliga karriärmöjligheter och att ansvar, utbildning och erfarenhet ska ge avtryck i plånboken. I valet 2018 var vi dessutom beredda att satsa 8 miljarder på vårdpersonalen, inte minst för att återinföra vårdbiträden som kan avlasta undersköterskor och sjuksköterskor så att dessa kan ägna sig åt det de är utbildade för att jobba med.

Dalasamverkan, där Liberalerna ingår, gör dessutom en bra satsning på personalen i budgeten, med bland annat nytt nattavtal och höjt friskvårdsbidrag. Dessutom har Dalasamverkan börjat beta av den avsevärda pensionsskuld till personalen som den tidigare, S-styrda majoriteten lämnade efter sig.

Det är däremot korrekt att L för några år sedan hade ett förslag om inträdeslöner för grupper som står särskilt långt från arbetsmarknaden. En utbildad undersköterska tillhör per definition inte någon sådan grupp, just i kraft av sin utbildning. Det är också viktigt att se det förslaget i sin fulla kontext med en lägre inkomstskatt, vilket avsevärt hade påverkat den disponibla inkomsten.

Vi tar gärna debatten om vårdpersonalens villkor och löner men då ska det vara på en faktabaserad grund.

Monica Lundin, (L), förbundsordförande, Liberalerna Dalarna  

Jerk Pros (L), vice ordförande, Liberalerna Borlänge

Införde i Dalademokraten 11 juni 2020

Debatt: Utökad rätt att vabba kan ge tryggare vardag för barn med kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning

Tillfällig föräldrapenning (vab) gör att föräldrar kan vara borta från jobbet när barn är hemma sjuka eller behöver läkarbesök. Ett kroniskt sjukt barn bär dock sin sjukdom med sig även till skolan, till fritids eller till förskolan. Där brister dagens vab.

Ofta räcker det inte att skolpersonalen är generellt välinformerad om en viss sjukdom; har ett barn diabetes måste ju till exempel en vuxen i klassrummet, på rasten eller på skolutflykten känna igen just det barnets subtila symtom på högt eller lågt blodsocker, klara av att ta enklare blodprov i fingret, tolka svaren och räkna ut precis rätt dos insulin varje gång barnet ska äta. Föräldrar kan därmed behöva ha omfattande kontakter med nya klasslärare, skola eller förskola för att vara trygga med att barnet kan få stöd och egenvård hela skoldagen.

Idag måste Försäkringskassan neka föräldrar vab och kontaktdagar för all denna tid, oavsett läkarintyg. Föräldrar kan heller inte ta ledigt för vård av barn för avgörande möten med socialtjänsten. Istället tvingas de ta av sin semester eller vara lediga utan lön för att lära ut kunskap om barnet som kan vara direkt livsavgörande.

Dagens regelverk är obegripligt. Det är som om ett kroniskt sjukt barn mirakulöst skulle tillfriskna på sin väg från hemmet till förskola, fritids eller skola. Regelverket är både märkligt och oacceptabelt. Liberalerna vill därför se över möjligheten att utöka vab.

Vi liberaler har tidigare krävt svar på om regeringen kan tänka sig att arbeta för att föräldrar till barn med varaktig sjukdom eller funktionsnedsättning ska kunna vabba eller ta ut kontaktdagar för möten med skola och förskola om stöd och egenvård. Glädjande nog har vi två gånger fått svaret att regeringen uppmärksammat frågan och söker en lösning. Vi är lättade och hoppfulla över att regeringen ser vikten av att varje barn får den hjälp det behöver i förskola och skola. Samma lösning bör även övervägas för möten med skola och socialtjänst om ett barn har sociala problem.

Regeringen behöver snarast se över möjligheten att ge föräldrar rätt att vabba eller ta ut kontaktdagar när det behövs för kroniskt sjuka barns hälsa och trygghet. Familjernas levnadsvillkor måste förbättras – för föräldrarnas skull, för skolpersonalens skull, för syskons skull och i allra högsta grad för barnens.

Lina Nordquist (L) Riksdagsledamot och socialpolitisk talesperson

Bo Brännström (L) Regionråd, Region Dalarna

Monica Lundin (L) Kommunalråd och ordförande i barn och utbildningsnämnden, Borlänge kommun

Införd i Dalademokraten 26 maj 2020

Coronatankar

Coronatankar

Vad gör vi i kommunen?

Det har varit intensiva månader på sistone med mycket av varje. Just nu arbetar vi så klart intensivt med Corona-situationen inom kommunen. Krisledningsgruppen inom Borlänge kommun, bestående av tjänstemän från flera sektorer, har varit igång i flera veckor och planerat för olika scenarier och kontinuerligt informerat om läget till kommunledningen. Parallellt med det sker även en diger beredskapsplanering ute i våra verksamheter, i mitt fall är jag förstås särskilt fokuserad på läget i våra förskolor och grundskolor. Rektorerna planerar för personalbemanning och olika scenarier. Skolcheferna likaså. Vi håller koll på antal barn, elever och personal. Personal informeras löpande och vårdnadshavare likaså. Jag har som ordförande hela tiden hållits informerad och jag känner mig trygg med det jobb som görs utifrån vad vi vet från dag till dag.

Stort tack till alla er som kämpar i rådande situation!

Ett steg i taget. En dag i taget.

Min inställning från dag ett har varit att behålla lugnet, hålla hjärnan kall och att vi fattar kloka beslut allt eftersom, baserat på fakta och utifrån vad vi vet för stunden men framför allt inte baserat på oro. Vi tar ett steg i taget. En dag i taget.

Ett steg i taget.

Under kommande veckor har vi arbetsutskott och barn- och utbildningsnämnd inplanerat och mer och mer information kommer att ges utifrån olika skeden vi går in i. Vi kör arbetsutskottet fysiskt i morgon men beroende på hur utvecklingen ser ut kommande vecka får vi se hur vi gör med nämnden. För att hålla nämndsmöten på distans behöver vi ha beslut från kommunfullmäktige och det har vi på tisdag nästa vecka. Självklart ska sjuka människor inte gå till jobbet eller till politiska möten för den delen utan vi som är friska jobbar. Så håller vi också samhället rullande.

Ett steg i taget. En dag i taget.

Idag togs beslut av gymnasie- och arbetsmarknadsnämndens ordförande Lena Hjort-Hultqvist att från och med i morgon sker all undervisning på distans i Borlänge gymnasieskolor, gymnasiesärskolor och vuxenutbildning. Detta på rekommendation från Folkhälsomyndigheten i samklang med statsministern och utbildningsministern. Det är ett bra beslut. I takt med att vi ser att samhällsspridningen ökar begränsar vi också spridningsmöjligheterna och åtgärder rullas fram. Nu stod gymnasiet och vuxenutbildningen på tur. Ett steg i taget.

Vem ska man tro på?

Det råder debatt i media mellan människor, olika experter, och även om jag får säga det hobbyexperter, vem som vet bäst vad gäller smittspridning och vilka åtgärder som ska sättas in när. Vem ska man lita på? Jag har gjort det enkelt för mig själv. Jag har valt.

Jag har valt att lita på de experter som står tillbuds i de myndigheter som hanterar den här frågan. Vi befinner oss i en krissituation. Jag har valt att lita på de styrande i regering och riksdag, på min partiledare och på min riksdagsgrupp. Jag tycker de inger förtroende och jag tycker att de gör ett bra jobb.

Den här situationen är alldeles för allvarlig för att driva en agenda om att de ledande gör fel. Det kommer säkert visa sig i efterhand att det gjordes fel någonstans i något läge. I krislägen är sällan allt perfekt men då kan alltid några skadeglatt peka finger i efterhand. Vem tjänar på det i dagsläget? Ingen. Steppa upp som den ledare du kan vara. Vad skulle hända om du i stället ser din roll i vad du kan påverka i positiv mening? Sverige behöver samlas i den här frågan och lyssna till och lyda de allmänna råd som basuneras ut. Jobba för det vetja! Resonera som britterna: Keep calm and carry on.

Vad väntar framöver?

Själv fokuserar jag på det jag är satt att styra över – förskola och skola. Jag har hela tiden tyckt att -nej, vi ska inte stressa fram att stänga förskolor och skolor. Vi kommer dit när vi nödgas göra det. Vi måste hålla hjärnan kall och hjärtat varmt som jag ser det. Nationell samling i det här läget kräver att vi släpper partipolitiken och att vi jobbar tillsammans för att lösa den här krisen. Jag upplever att det fungerar på riksnivå som på lokal nivå.

Så. Lyd råden. Isolera riskgrupperna – de äldre och människor med nedsatt immunförsvar. Tvätta händerna ofta. Sjung Blinka lilla stjärna under tiden – det tar en stund, jag får kämpa med mitt tålamod 🙂 Använd handsprit. Nys och hosta i armvecket. Stanna hemma om du har förkylningssymptom. Stötta det lokala näringslivet, din kebableverantör, sushistället. Ta hem maten. Lämna kvar lite vetemjöl, torrjäst, tvål och toapapper till oss som kanske insjuknar längre fram. Inte för att jag förstår varför jag helt plötsligt ska börja baka och sitta på toa mer än vanligt. Distansera er fysiskt, det behöver inte betyda social. Ring varandra, chatta online. Var inte ensam även socialt. Jobba hemifrån. Det finns mycket att göra. Och vi gör det som vanligt TILLSAMMANS. Vi kommer klara det här också.

Social distansering är ett nytt begrepp jag lärt mig veckan. Men viktigt budskap – nu måste vi hålla ihop samtidigt som vi håller avstånd från varandra.

Och ett STORT BAMSETACK till alla hjältar inom vården! Er insats är ovärderlig!

Dags för liberal framtidstro

Fredag den 28 juni väljer vi i Liberalerna vår nya partiledare. Eftersom både Johan Pehrsson och Erik Ullenhag valt att hoppa av så står Nyamko Sabuni kvar som enda kandidat. Det är inte heller oväntat efter det stora stödet hon har fått av valberedning, förbund och i medlemsomröstningar runt om i landet. 

Johan Pehrson

I Dalarna har vi haft en bra process i partiledarfrågan. Vi genomförde en välbesökt utfrågning av alla tre kandidater och en rådgivande medlemsomröstning. Vi förde också en klokoch konstruktiv diskussion i förbundsstyrelsen i hur vi ska tolka nuvarande stadgar och regelverk. Eftersom den rådgivande medlemsomröstningen var oerhört jämn, med en svag fördel för Erik med tre röster, och förbundsstyrelsen starkt förordade Nyamko beslutade också förbundsstyrelsen att våra ombud får rösta fritt på fredagens landsmöte. Det följer också våra nuvarande stadgar i partiet.  

 Med tanke på hur olika förbunden i landet har tolkat nuvarande regelverk så kan vi dock konstatera att vårt parti behöver formulera en mer tydlig modell inför nästa partiledarval. Det ligger också en motion för behandling inför landsmötet i november som tar upp frågan om medlemsomröstningar, huruvida de ska vara rådgivande eller beslutande. Ombudens status och huruvida de sitter på personliga mandat eller inte måste också så klart ses över i den diskussionen. 

 De senaste åren har innehållit öppna konflikter och debatter inom vårt parti, från Birgitta Ohlssons partiledarutmaning till höstens regeringsbildning och det råder ingen tvekan om att det har splittrat vårt parti. Men även många utanför vårt parti har gjort sitt bästa för att nyttja dessa tillfällen och skjuta vårt förtroende i sank. Jag är stolt över den öppenhet som vi har i vårt parti men det åligger medlemmar och partiaktiva ett stort ansvar och ledarskap att respektera varandra och hålla god ton trots motsatta åsikter. Därför ställs det nu högre krav på oss än på länge. 

 Flera i vårt parti är besvikna över att Erik Ullenhag inte blir vår näste partiledare. Det ska självfallet respekteras. 

Erik Ullenhag

När besvikelsen lagt sig måste vi tillsammans se framtiden an. Vi behöver sluta upp bakom vår nyvalda partiledare och tillsammans hjälpas åt att ena vårt parti. Att döma och såga en person vid fotknölarna innan hon ens har tillträtt ligger inte för mig. Jag ser fram emot att vårt parti får en mer inkluderande partikultur, där medlemmar och partiaktiva från hela landet, deltar i det politiska arbetet och partiets utveckling. Jag ser fram emot ett nytt ledarskap i Nyamko Sabuni som vittnar om inkludering, tydlighet, strategiskt tänkande och framtidstro. Jag ser fram emot att i socialliberal anda fortsätta jobba för mer liberal politik, i Dalarna och i Sverige. 

Vi från dalaförbundet vill passa på att tacka Jan Björklund och partisekreterare Maria Arnholm för deras insatser. Men nu blickar vi framåt och kaptenen för den liberala skutan heter Nyamko Sabuni. 

 Monica Lundin (L)

Ordförande Liberalerna Dalarna

Debattartikel Dalarnas Tidningar 28/6 2019

Varför tåras dina ögon på årets skolavslutning? Inget barn ska leva i ofrihet.

Skolterminen går mot sitt slut och vi är många som går på skolavslutningar. Hur kommer det sig att ögonen tåras och bröstet knyter ihop sig?

Är det när de späda barnrösterna sjunger ”Jag ska bara vara mig själv, jag vill bara vara mig själv”?

Är det när sexorna som lämnar mellanstadiet för att börja sjuan sjunger ”Vi ska ta över, vi ska ta över världen”?

Är det när vi tillsammans sjunger ”Du blomstertid nu kommer”?

Är det när vi ser barnen och ungdomarna som längtar efter ett långt sommarlov och drömmer om framtiden och mitt i allt kanske vi också påminns om vår egen skolgång, hur livet blev?

Ja, allt det.

Men ögonen tåras och bröstet knyter också ihop sig vid tanken på dig som inte alls längtar efter sommarlov, som vill vara hemma så lite som möjligt. Du som tar hand om småsyskon när pappa eller mamma super, slåss och tar droger. Du som inte får gå ut på kvällarna med dina kompisar för att familjens heder ska skyddas. Du som anar eller kanske till och med vet att du ska resa till ett främmande land och övergrepp ska begås på dig. Du som kanske ska giftas bort i sommar.

Alldeles för många barn och unga i Sverige, i Dalarna, i Borlänge befinner sig i ofrihet idag. I Sverige som är ett av världens mest jämställda och trygga länder bevittnar och upplever alltför många barn våld i hemmet. Kläder, umgänge, sexualitet och utbildningsval kontrolleras i hederns namn. Barn och unga övervakas av familj och släkt och lever med rädsla för att föras ut ur landet för att giftas bort, könsstympas och våldtas.

När barnen har förts ut ur landet är det svårt för Sverige att hjälpa dem. Lagstiftningsändringar är nu på gång efter att Liberalerna har kommit överens med S, MP och C om ett omfattande åtgärdspaket mot hedersrelaterade våld och förtryck. Men här och nu måste vi i kommunerna också agera. Skolpersonal, socialtjänst, kompisar och vi andra i barnens omgivning måste vara extra vaksamma i sommarlovstider och agera för att inte bänkarna ska gapa tomma vid uppropen i höst. I Borlänge ska vi inte blunda utan våga se det som kan te sig otänkbart. Inget barn i Borlänge ska leva i ofrihet. Alla barn ska få sommarlov i frihet och en plats i skolan inför hösten.

vemduvillvara

Jag menar allvar när jag säger att vi i Borlänge nu går på offensiven mot segregationen och att vi ska öka måluppfyllelsen i Borlänges skolor. För mig som skolpolitiker innebär det att vi sätter ribban högt. Vi ska ha en skola i världsklass med fokus på kunskap och arbetsro där vi ger barn och ungdomar frihet, trygghet och förutsättningar att nå sina mål i skolarbetet – oavsett bakgrund.

Skola_skriverVåra lärare ska vara behöriga, ha en bra arbetsmiljö och känna stolthet över sitt arbete och den insats vi tillsammans gör för Borlänges barn och unga. Lärarna ska få ägna sin tid åt det som de är utbildade för – att undervisa sina elever. Vi arbetar för att ge lärarna tydliga befogenheter, bra utbildning i ledarskap, mer administrativt stöd och uppbackning av elevhälsoteam och tvärprofessionella team utanför klassrummet. Vi vill skapa ett bra samspel mellan elever, lärare, föräldrar och skolpersonal där rollerna är tydliga och förväntningarna är höga. Vi sätter målet högt men med tålamod, envishet, mod och handlingskraft är jag övertygad om att vi kommer nå målet. Tillsammans.

Monica Lundin (L)

Ordförande Barn- och utbildningsnämnden Borlänge

Debattartikel Dalarnas Tidningar 13 juni 2019

framtiden

TACK! från riksdagskandidaten

TACK! från riksdagskandidaten

I skrivande stund har det gått strax över en månad sedan valet och mina känslor kring min och vår valrörelse är blandade. Först och främst vill jag återigen tacka för att jag fick förtroendet att åter toppa vår riksdagslista. Det gör mig stolt att så många av våra medlemmar trodde på mig och att ni också stöttade i själva valrörelsen. Vi levererade en högre ökning, 0,21 %-enheter, än vad genomsnittet på riksnivå gjorde och det gör mig glad att se att vårt kampanjande har gett något, än litet, resultat. Även i det här valet hade jag lyckats att bli personvald om vi hade haft ett mandat.

På riksnivå så ska vårt liberala parti ligga högre än nuvarande 5,49 % och jag blir lite provocerad när jag hör riksledningen mena att valet var en framgång och att vi vänt en trend av nedgång när vi i själva verket tangerar 2014 års resultat. På riksnivå ökade vi totalt med 0,07 %-enheter! Det tycker jag inte är en framgång. Jag ser fram emot den valutvärdering som har startats på riks och att partiet i bakvattnet av den tar ny fart mot valet 2022 med alla de beslut som måste tas för att vi återigen ska bli ett starkt liberalt parti.

Jag vill tacka alla de kommuner och enskilda medlemmar som tog sig an delar av mitt kampanjkoncept och delade ut flygblad och broschyrer. Stort TACK!

Jag sade det 2014 och jag säger det igen: Att ro hem ett riksdagsmandat är inte en One woman show och det vill jag återigen skicka med till valet 2022. Har vi som mål att ha mandat i riksdagen så krävs det mer jobb ute i hela länet för att ro hem det.

Nu får vi glädjas åt det vi kan och se möjligheterna igen. Stort grattis till Älvdalen som lyckades ta tillbaka sitt kommunmandat! Vi har gått framåt i min hemkommun Borlänge tack vare ett målmedvetet arbete som grundar sig i ett strategiskt arbete som vi jobbade fram redan 2015-2016 och sedan jobbat efter antagen strategi. Liberalerna tar också plats i styret i flera kommuner och landstinget har nu fått ett maktskifte. Det är värt att fira!

Om jag får förtroende att fortsätta i länsledningen framöver vill jag sprida och jobba fram ett koncept och strategi för hur vi ska jobba i länet fram till 2022. Det är nu de kommande fyra åren som vi bygger förtroende. Vårt länsförbund behöver också mer energi, handlingskraft och framtidstro. Där vet jag att jag har mycket att tillföra.

Sköt om er och återigen stort tack!

Over and out//

Monica Lundin

Rädda assistansen!

De senaste dagarna har vi genom medierna fått höra om Selma, nio månader, och om Matilda, två år gammal. Båda behöver hjälp att andas och kan dö utan tillsyn, men ingen av dem får personlig assistans. Matilda och Selma syns inte i statistiken över dem som fått sin assistans indragen, för de har aldrig fått någon. De var inte ens födda när den rödgröna regeringen gav sitt uppdrag till Försäkringskassan att snåla på assistansen.

Berättelserna från de som har blivit av med sin assistans eller från förtvivlade föräldrar som fruktar för sina barns liv är många fler. Personer med omfattande rörelsehinder får ligga ensamma i sin säng hela dagen. Föräldrar måste sluta jobba för att ta hand om sina vuxna barn som efter indragen assistans förväntas klara sig själva. Många människors liv och frihet har begränsats.

Det räcker nu!

Regeringens neddragningar har ryckt undan friheten från alldeles för många. Assistans-användare och deras anhöriga måste få friheten tillbaka.

Personer med omfattande funktionsnedsättningar måste också ha möjlighet att leva, inte bara överleva. Vi har hela den gångna mandatperioden sagt nej till regeringens neddragningar som påverkat så många människors liv negativt.

Det var Liberalerna som drev igenom den personliga assistansen på 1990-talet. Utgångspunkten var att människor med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva ett liv som andra. Med personlig assistans blir det möjligt. Personlig assistans handlar om frihet och om självbestämmande istället för omhändertagande.

Det får vara nog med neddragningar. Ibland måste frihet få kosta. Nu måste lagen ändras, så att de som behöver stöd får det:

• Att andas och äta ska räknas som grundläggande behov.

• Att behöva hjälp med det man inte förstår kan också vara grundläggande behov.

• Se över vad som är ”normalt föräldraansvar”. Den som har barn som kräver kontinuerlig övervakning dygnet runt, behöver assistans.

• Behoven ska avgöra. Ta bort den integritetskränkande minuträkningen och gör en helhetsbedömning av behoven.

• Ompröva individuellt. Individuell uppföljning istället för tvåårsomprövningar.

• Låt staten ta över hela ansvaret för personlig assistans – inte bara som idag för dem som behöver mest.

• Mer flexibilitet och samordning.

• Fusk är stöld. Jaga fuskarna, stoppa och straffa dem – men inte små barn som behöver hjälp och deras redan hårt drabbade föräldrar. Det får vara nog med neddragningar. Ibland måste frihet få kosta.

Den 9 september är det val. Liberalerna vill i regeringsställning prioritera den personliga assistansen. Vi vill återställa LSS för alla de människor som blivit av med den enbart på grund av regeringens ensidiga politik. För oss liberaler är det självklart att värna människors frihet och självbestämmande – oavsett vem du är och oavsett funktionsnedsättning eller inte.

/

Monica Lundin

 

 

Låt lärarna vara lärare

Anställ 18 000 lärarassistenter i skolan

Lärarna har Sveriges viktigaste yrke. De måste få resurser och förutsättningar nog att lyckas. Liberalerna har tidigare föreslagit både fler karriärvägar och bättre villkor för vidareutbildning för att stärka yrkets attraktivitet. Vi har föreslagit en ytterligare en miljardreform för att utveckla läraryrket: ett riktat statsbidrag för att anställa 18 000 lärarassistenter som ska avlasta Sveriges lärare. Det behövs för att sätta skolan först.

1080x1080_lararassFÖRSLAGET I KORTHET

• Fullt genomfört ska 18 000 lärarassistenter kunna anställas i den svenska skolan genom ett riktat statsbidrag om 3,1 miljarder kronor per år. Satsningen möjliggör att en läraras- sistent uppskattningsvis kan anställas per fem legitimerade lärare. Det skulle för t ex Borlänges del innebära 115 lärarassistenter.

• Statsbidraget ersätter halva kostnaden för lön och sociala avgifter. För att möjliggöra en ordnad rekrytering och utbyggnad bör satsningen fasas in under de tre åren 2019–2021.

• Lärarassistenter är inte lärarersättare eller lärarvikarier, utan just assistenter som assisterar. Arbetsuppgifter kan till exempel vara att vara rastvakt, hålla koll på elever som får kvarsittning eller visas ut ur klassrummet, frånvaroregistrering och uppföljning, eller administration kring nationella prov och andra prov.

Här nedan kan du läsa rapporten som Liberalerna har tagit fram som beskriver bakgrund och förslaget mer i detalj.

Bakgrund: En växande lärarbrist

Det råder omfattande lärarbrist. För få vill bli lärare, det är svårt att rekrytera behörig personal och de lärare som finns upplever en stor stress. Sex av tio lärare har övervägt att lämna yrket. Allt tyder också på att lärarbristen kommer att växa under kommande år. SCB:s prognos är att det kommer att saknas 20 000 lärare år 2035 – och det gäller bara lärare i grundskolans tidiga år.

Enligt Skolverket behöver det rekryteras 77 000 lärare åren 2017–2021, även därefter är rekryteringsbehovet fortsatt högt. Skolverkets bedömning är att om inget förändras kommer det att saknas omkring 80 000 lärare om 15 år.

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) visade redan 2016 att för att täcka lärarbristen skulle var fjärde behöriga gymnasieelev behöva utbilda sig till lärare – varje år de kommande 15 åren. Flera myndigheter och organisationer har mot denna bakgrund dragit slutsatsen att lärar­krisen inte går att lösa enbart genom att utbilda och behålla fler lärare i yrket. UKÄ har exempelvis vid flera tillfället påtalat att enbart fler platser på lärarutbildningen inte kommer att räcka för att möta bristsituationen.

Utbildade lärare måsta istället avlastas för att få tid att kunna förbereda och ägna sig åt sin huvudsyssla: att lära ut. Detta är en avgörande dellösning för att möta lärarbristen, öka yrkets attraktivitet och höja resultaten i den svenska skolan. Precis som exempelvis poliser har civi­ lanställda som stöttar, ska lärare ha det stöd som krävs för att de ska kunna fokusera på sin kärnuppgift.

”Att avlasta lärare så att de kan fokusera på att planera, genomföra och följa upp undervisningen framstår som den viktigaste faktorn. Detta kan exempelvis göras genom satsningar på att anställa stödpersonal och ha effektiva administrativa system.” Skolverket (2018)

”… men också om hur de legitimerade lärarna i högre grad tillåts fokusera på läraryrkets kärna och frigörs från administrativa och andra sysslor i den mån det är möjligt. Ett stöd med sådana arbetsuppgifter av andra yrkeskategorier skulle sannolikt också göra läraryrket mer attraktivt.” UKÄ (2016)

”Använd lärarkompetensen klokt och se över möjligheten att inrätta en ny befattning: lärarassistenter. Lärarassistenter kan avlasta lärarna genom att ta hand om praktiska göromål som till exempel blankett- och informationshantering, kopiering och iordningställande av teknik.” Lärarförbundet (2016)

”Låt huvudmännen söka statliga medel för att kunna anställa lärarassistenter till skolorna”. Lärarnas riksförbund (2016)

”De lokala arbetsgivarna behöver arbeta med en rad olika åtgärder […] att andra yrkesgrupper kompletterar lärare i skolan…” SKL (2018)

Förslaget: 18 000 nya lärarassistenter till skolan

Liberalerna föreslår mot denna bakgrund en omfattande satsning så att huvudmän för grund­ och gymnasieskolan, samt motsvarande skolformer, ska kunna genomföra en mycket kraftig utbyggnad av antalet lärarassistenter i skolan.

Förslaget innebär att det införs ett statsbidrag som fullt utbyggt möjliggör anställning av
18 000 lärarassistenter i den svenska skolan. Staten ersätter genom statsbidraget halva kost­ naden för lön och sociala avgifter. För att rekrytering och utbyggnad ska kunna ske i ordnade former, bör satsningen fasas in under åren 2019–2021. Fullt genomförd omfattar den statliga satsningen cirka 3,1 miljarder kronor årligen, en summa som med medfinansiering ger cirka en lärarassistent per fem legitimerade heltidslärare i de berörda skolformerna.

1080x1080_lararass2Syftet med lärarassistenter är att de ska kunna ta över olika administrativa arbetsuppgifter från lärarna och fungera som stöd både i klassrum och på skolgården. Lärarassistenter är alltså inte lärarersättare eller lärarvikarier, utan just assistenter som assisterar. Arbetsuppgifter kan till exempel vara att vara rastvakt, hålla koll på elever som får kvarsittning eller visas ut ur klassrummet, frånvaroregistrering och uppföljning, eller administration kring nationella prov och andra prov.

Det centrala är att lärarassistenten skapar förutsättningar för lärare att kunna fokusera på undervisningen och dess för­ och efterarbete. Som åtgärd bidrar den därför till att både minska lärarbristen, öka attraktiviteten i läraryrket och att resultaten i skolan höjs när lärarna får mer tid till förberedelse, genomförande och efterarbete när det gäller undervisningen.

Lärarassistenter kan ha olika bakgrunder. Ibland, men inte alltid, har de en kortare utbild­ning från exempelvis folkhögskola eller yrkeshögskola. En sådan utbildning kan exempelvis omfatta det svenska skolsystemet och dess styrdokument, skoladministration och IT­-kunskap. Något krav på särskild utbildning vid sidan av gymnasiekompetens ska dock inte ställas för anställning under statsbidraget.

EXEMPEL PÅ ARBETSUPPGIFTER FÖR LÄRARASSISTENTER

• Rastvakt, matvakt och provvakt
• Hålla koll på elev som får kvarsittning eller utvisas ur klassrummet
• Frånvaroregistrering och uppföljning
• Iordningsställa klassrum inför och efter undervisning,
• Kopiering
• Administration kring prov
• Dokumentation kring händelser i skolan, t.ex. kränkande behandling • Läromedelsadministration
• Enklare IT-hantering inför lektioner och rapportering av fel
• Hjälp vid planeringsmöten
• Hjälpa till vid friluftsdagar och andra sportaktiviteter mm
• Enklare föräldrakontakter

 

En del i en bred politik för att höja läraryrkets status

Skickliga lärare med god löneutveckling, bra arbetsvillkor, stor auktoritet och tydliga befo­ genheter i klassrummet är avgörande för att höja resultaten i skolan. Förslaget om 18 000 nya lärarassistenter är en del av en bred reformagenda för att återupprätta statusen och attraktions­ kraften i läraryrket. Liberalerna har bland annat tidigare föreslagit:

  • Förstatliga skolan. Kommunaliseringen av den svenska skolan bidrog till ett fall i läraryrkets status. Vi vill förstatliga skolan så att alla lärare får möjligheten och resurserna nog att lyckas i Sveriges viktigaste yrke.
  • Höj lärarlönerna. För att motverka lärarbristen måste lärarnas karriärmöjligheter stärkas. Vi vill införa huvudlärare för alla ämnen där nationella prov förekommer med ett lönepåslag om 5 000 kronor per månad. Därutöver vill Liberalerna ha lektorer med en lön på 10 000 kronor extra per månad.
  • Bättre villkor för vidareutbildning. Liberalerna vill införa en ettårig betald vidareutbildning i ämneskunskaper på universitet för alla legitimerade lärare inom grundskolan och gymnasiet.
  • Lugn och ro i klassrummet. För att alla elever ska nå kunskapsmålen behövs lugn och ro i klassrummet, men ordning och reda påverkar också lärares arbetsmiljö. Utsatta skolor ska ges stöd för långsiktiga insatser för studiero, lärarna ska ges ökade befogenheter i klassrummet och alla klassrum ska vara mobilfria.
  • Bryt tabut mot nivåindelning. Många lärare har idag ett svårt uppdrag i att både under- visa en stor klass och ge tid och uppmärksamhet till de elever som behöver extra stöd eller extra uppsyn för att inte störa andra. Vi vill att fler elever ska kunna få särskild undervisning i smågrupper. Det är bra för eleverna, men också för att fler lärare ska få en bättre arbetssituation med rimliga förutsättningar.
  • Stärk tilliten till professionen. Läraren är skolans viktigaste resurs. Därför är det viktigt att läraren får använda sina pedagogiska kunskaper och inte ständigt känna sig jagad av elever och föräldrar som lägger sig i undervisningen. Skollagen ska förtydligas så att det tydligt framgår att lärarna bestämmer över undervisningen.
  • Reformera lärarutbildningen. Vägen till att långsiktigt göra läraryrket attraktivt för fler går inte via låga krav. Det ska därför krävas mer än idag för att komma in på lärarutbildningen. Det bör ske genom både högre antagnings- och behörighetskrav, exempelvis genom ett krav på lägst slutbetyg C i relevanta ämnen från gymnasiet. Ett lämplighetsprov vid antagningen ska införas för att undvika att de som uppenbart är olämpliga att bli lärare antas.

LÅT LÄRARNA VARA LÄRARE!