L-FÖRSLAG: SPETSKLASSER TILL DALARNA!

Elever har alldeles för länge förväntats läsa samma sidor på samma tid. Räkna samma tal, fram till markeringen i boken där veckans uppgifter tar slut. Det passar inte alla.

Liberalerna införde en försöksverksamhet med spetsklasser i det svenska skolsystemet för tio år sedan. Skolverkets utvärderingar har återkommande visat att satsningen har varit framgångsrik. Men regeringen kan inte ens säga om de ska hållas öppna eller läggas ned.

Det är dags för skolreformer som förmår att lyfta golvet och samtidigt krossa taket. Vi föreslår:

✅ Fördubbla antalet spetsklasser i Sverige.

✅ Statligt stöd till spetsklasser.

✅ Permanenta spetsutbildningen.

✅ Falun och Borlänge föreslås få spetsklasser för högstadiet och gymnasiet.

Det är så vi stärker Sverige som kunskapsnation. Det är så vi uppmuntrar de som vill gå före.

💪💙🙏

Fortsatt trevlig helg!

Nyamko Sabuni med två elever som båda är högpresterande och som också vill ha de bästa förutsättningarna för att nå längre.

Landsmöte 2021

Landsmöteshelgen är snart slut och jag åker hem med massa kunskap och erfarenheter i bagaget. Mest glad är jag för programmen för
•skola – nu tar vi kunskapslinjen ännu mer på allvar,
•leva och bo i hela landet – nu tar vi landsbygden på allvar,
• det glömda Sverige – nu tar vi de utsatta på allvar och
• Förortslyftet – 200 förslag för hur vi på allvar ska ta bort våra utsatta områden senast 2030.

Jag hade förmånen att leda utskottet om klimat &miljö, bostäder och infrastruktur. Tack för förtroendet! Det var roligt och utmanande som vanligt 😁

Socialliberalismen lever och frodas i partiet. Det är jag tacksam för💙

Vi har också diskuterat hur vi ser på vårt arbete i riksdagen och regeringsbildningen.

• Liberalerna kan agera sakpolitiskt med ALLA partier i riksdagen, där ingår också nuvarande regeringspartier.
• Vi har tydligt sagt att vi vill vara ett liberalt mittenankare i en borgerlig regering och dra politiken mot mitten. Sverige behöver ett regimskifte. Vi ställer oss inte bakom en S-statsminister.
• I en liberal borgerlig regering där Liberalerna ingår, ingår INTE Sverigedemokraterna. Vi ser gärna att allianspartierna bildar regering.
•Vi vill inte ha ett budgetsamarbete likt det vi hade med S inom Januariöverenskommelsen, dvs SD kan släppa tanken på att de skulle komma in i ett sådant samarbete där L ingår.
• Vi tvekar inte att gå i ideologisk konfrontation med andra partier.
• Vi vill genomföra vår sakpolitik och röstar därför med andra partier där vår sakpolitik överensstämmer med andra partiers sakpolitik. Det sker redan i riksdagen. Så ser arbetsformerna ut.
• Vi är ingen dörrmatta. Vill M och KD gå längre högerut i antiliberal riktning så är alternativet för vår del att vi går i opposition.
• SD har också alla möjligheter att rösta på/tolerera en S-statsminister och budget. Jag utmanar dem att göra det. Det skulle dock inte göra Socialdemokraternas medlemmar/politiker till SD-kramare. Släpp den retoriken.

Låt oss nu se vad valresultatet blir så kommer det också bli tydligt vilka alternativ som står till buds.

Om 294 dagar är det val! Nu kör vi! 💪🏻💙🙏🥳
Ha en fortsatt fin söndag!

Nyamko – dancing queen
Föredragande för utskottet om klimat & miljö
En lättnadens suck idag – nu fortsätter arbetet för en borgerlig regering

En lättnadens suck idag – nu fortsätter arbetet för en borgerlig regering

Jag satt i möte i förmiddags när jag fick höra att statsministern entledigat sig. Jag drog en lättnadens suck och jag tror att fler av svenskarna gjorde det. Det är bara strax över ett år kvar till valet, ett extraval kostar pengar och administration och jag tycker att riksdagens politiker nu får visa huruvida det är möjligt att nå en lösning. Det var ansvarsfullt av Stefan Löfven att entlediga sig. Jag ska också erkänna att jag ser fram emot min ledighet i sommar. Hade extraval blivit aktuellt hade vi partiaktiva rent krasst fått ställa om till valrörelse. Nu finns det forfarande en risk för extraval om det visar sig att det inte går att finna en riksdagsmajoritet för en statsminister i talmansrundorna men då får vi ta i det då tänker jag. Just nu känns det skönt att vi inte ska ställa om till valrörelse.

Jag har blivit intervjuad i P4 Dalarna den senaste månaden om vårt läge som parti, misstroendeförklaring, Liberalernas besked därefter och senast under måndagen om statsministerns entledigande och jag lägger in dessa intervjuer här nedan.

Intervju P4 Dalarna 2 juni 2021 om opinionsläget
Intervju P4 Dalarna 21 juni 2021 misstroendeförklaring i riksdagen
Intervju P4 Dalarna 24 juni 2021 arbete för en borgerlig regering
Intervju P4 Dalarna 28 juni 2021 efter statsministerns entledigande

På vårt partiråd i våras beslutade vi att vi ska arbeta för en liberal borgerlig regering i valet 2022. Den linjen kommer vi nu att driva. Det är jätteviktigt att vi är tydliga och jag tycker att Nyamko Sabuni har gjort ett mycket bra jobb med att stå fast vid partirådets beslut. Hon är tydlig och hon står fast. Det ska bli intressant att också höra henne kommentera sitt möte med talmannen i morgon. Vi kommer nu få leva med information om talmansrundorna under en tid framöver och det är ovisst hur långt det tar. Något som talar för att Stefan Löfven entledigade sig och inte utlyste extraval kan vara att han ser att han har möjlighet att bilda regering. Vi får se hur talmannen agerar.

Som läget ser ut nu så är alternativen att Ulf Kristersson kan bilda regering men då krävs att Centerpartiet kommer tillbaka till Alliansen eller att någon i det rödgröna blocket inte lägger sin röst där så att det sammanräknar till 175 mandat. Alternativet är att Stefan Löfven lyckas övertyga Centerpartiet att de kan låta vänstern tolerera ett S-, MP- och C-samarbete. Då har de 175 röster. Som ni ser så är det väldigt jämnt och mycket hänger på centern i de här två alternativen. Nu är det dags att sova men det blir som sagt några intressanta veckor framöver och jag hoppas att det går att finna en lösning.

God natt 🙂

LUCKÖPPNING 9 DECEMBER: ATT SATSA PÅ SKOLAN ÄR DEN BÄSTA INTEGRATIONSPOLITIKEN

PRIORITERA DET SVENSKA SPRÅKET I SKOLAN 💙
En hög andel av personalen på förskolor i utsatta områden har bristande kunskaper i svenska. Samtidigt kommer rapporter om hur allt fler sexåringar har bristfälliga kunskaper i det svenska språket.

Alla barn förtjänar en förskola med hög kvalitet, där de får möjlighet att utveckla sina färdigheter i det svenska språket. Att inte vidta de åtgärder som krävs för att vända utvecklingen vore inget annat än ett stort svek från samhällets sida.

Liberalerna driver:
✅ Språkkrav för all pedagogisk personal i förskolan.
✅ Förstelärare med fokus på svenska bör anställas.
✅ Obligatorisk språkförskola.

LUCKÖPPNING 5 DECEMBER: HISTORISK ÖVERENSKOMMELSE I ARBETSRÄTTEN

Jag har haft is i magen och väntat på parterna att komma överens om arbetsrätten. Bra att det nu finns en överenskommelse!

Turerna med frågan om LAS har varit många och igår meddelade Svenskt Näringsliv, PTK och LO-förbunden IF Metall och Kommunal att man nått en överenskommelse om att modernisera svensk arbetsmarknad. Liberalerna välkomnar den historiska överenskommelsen mellan avtalsparterna och menar att det nu finns ett brett stöd för att modernisera arbetsrätten.

Sverige behöver en mer flexibel arbetsrätt, med större möjlighet till att ställa om mitt i livet, där företag vågar anställa och både unga och utrikes födda får bättre möjligheter att komma in på arbetsmarknaden och detta blir nu verklighet. Nu är det viktigt att den politiska behandlingen tar vid och att vi snart får på plats en lag enligt överenskommelsen.

Foto: Magnus Fröderberg

– Det är bra att det nu finns en bred överenskommelse för att modernisera och liberalisera svensk arbetsmarknad. Sverige behöver en mer flexibel arbetsrätt, med större möjlighet till att ställa om mitt i livet, där företag vågar anställa och både unga och utrikes födda får bättre möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Liberalernas ansträngningar har lönat sig, säger vår partiledare Nyamko Sabuni.

Foto: Magnus Fröderberg

– När överenskommelsen ligger på vårt bord är den slutförhandlad. Nu har parterna tagit sitt ansvar, nu ska vi inom politiken ta vårt ansvar och genomföra moderniseringen och liberaliseringen av arbetsrätten inom mandatperioden, säger vår arbetsmarknadspolitiska talesperson Arman Teimouri.

LUCKÖPPNING 3 DECEMBER: Viktigt förslag om blåljuspersonalens säkerhet

I onsdags skrev Nyamko Sabuni tillsammans med Peter Bergh, ordförande för Brandmännens riksförbund och Henrik Johansson, ordförande för Ambulansförbundet i Svenska Dagbladet om fem åtgärdsförslag med syfte att trygga blåljuspersonals allt mer utsatta arbetsmiljö.

Det eskalerande våldet mot utryckningsfordon och blåljuspersonal som måste mötas med samhällets fulla kraft. Stenkastning mot ambulanspersonal och bensinbomber mot brandbilar kan inte accepteras. Ambulans, räddningstjänst och polis rycker ut för att ge hjälp när den behövs som allra mest i livet. Varje gång de angrips och utsätts för våld och hot är det inte bara en attack mot de yrkesgrupper vi som samhälle ska hylla – utan ett angreppmot vår gemenensamma frihet, trygghet och demokrati.

De fem föreslagna åtgärderna presenterade i artikeln är:

  1. Angrepp på ambulans- och räddningstjänstpersonal ska straffas som angrepp på polis
    Vi vill att utryckningspersonal i ambulans- och räddningstjänst ska omfattas av samma rättsskydd som polisen. Personal i dessa samhällsbärande funktioner måste kunna åtnjuta samma skydd och rättigheter som poliser när de opererar i samma riskfyllda miljö.
  2. Bredda det straffrättsliga skyddet och skärp straffskalorna
    Hittills har det bara ett tiotal fällts för det nya brottet om blåljussabotage och påföljderna som hittills delats ut ligger i de flesta fall uppseendeväckande lågt. Därför vill vi om praxis inte ändras, i kombination med att ge ambulans- och räddningstjänstpersonal samma rättskydd som poliser, att minimistraffet för brott av normalgraden som idag är 14 dagars fängelse skärps. Vi vill också se att våld mot blåljuspersonal bör resultera i minst sex månaders fängelse.
  3. Säkerställ informationsflödet för ambulans och räddningstjänst vid larm i kriminella miljöer
    Idag finns inget gemensamt system för att uppmärksamma ambulans- eller räddningstjänstpersonal på att ett larm kommer från områden eller adresser som av polisen är kända som riskfyllda miljöer. Det gör att många räddningsinsatser och utryckningar fördröjs vilket kan få förödande konsekvenser. Vi vill därför ge larmcentraler i uppdrag att säkerställa informationsflödet så att ambulans- och räddningstjänstpersonal tidigt får ta del av information och reden då kan begära polisiärt understöd vid larm i presumtivt farliga miljöer.
  4. Ta bort tillståndsplikten för att montera övervakningskameror på blåljusfordon
    När blåljuspersonal attackeras under pågående larm kan det vara skillnaden mellan liv och död. Vi måste därför vidta åtgärder som underlättar identifiering av den eller de som medvetet förstör för blåsljuspersonal att utföra sitt livsavgörande arbete. Därför vill vi att den generella tillståndsplikten för kameror som är monterade på utryckningsfordon i så kallade blåljusverksamheter tas bort. Det möjliggör för alla blåljusfordon att utrustas med kameror.
  5. Skydda blåljuspersonal från hot och våld genom anonymiserade personuppgifter
    När polis och brandkår opererar i riskfyllda miljöer eller ambulanspersonal vårdar brottsutsatta patienter kan deras iakttagelser vara av betydelse för brottsutredningar. Idag beskriver flera blåljusanställda att de, och i vissa fall även deras familjer, blir uppsökta och hotade även utanför arbetstid av kriminella. Vi vill därför ge polis, ambulans- och räddningstjänstpersonal anonymiserade uppgifter på såväl tjänstelegitimation som i de rapporter och journaler som blåljuspersonalen annars kan spåras genom.

Läs artikeln i sin helhet här

Debatt: En arbetsrätt som ger trygghet för fler i Dalarna

Under coronakrisen har alltför många förlorat, eller riskerar att förlora, sina jobb. Samtidigt har det aldrig varit viktigare för företagen att kunna behålla nyckelmedarbetare – den som hittar sätt att ställa om, eller nya affärsidéer. Det är viktigt för företagen att kunna behålla kompetensen. Det är också viktigt för anställda att känna att ens kompetens värderas vid neddragningar.

Nu är det avgörande att få på plats en moderniserad arbetsrätt så att fler kan komma in på arbetsmarknaden och att fler företagare vågar anställa när det vänder. Nu har det presenterats en utredning om hur det kan gå till. De förslag som utredningen har presenterat innebär viktiga steg i rätt riktning

När Lagen om anställningsskydd (LAS) infördes såg Folkpartiet behovet av en generell lagstiftning som gav ett grundskydd till alla arbetstagare. Behovet kvarstår, men lagstiftningen är idag stelbent och daterad.

Anställda uppmuntras till att aldrig byta jobb på grund av att de då hamnar sist i turordningslistan vid arbetsbrist, vilket skapar inlåsning och ohälsa

Vi måste vara ärliga med att det finns en rad problem med LAS som den ser ut idag. Få arbetsgivare vågar chansa på att anställa personer utan arbetslivserfarenhet och kontakter. Ofta unga och nyanlända. Anställda uppmuntras till att aldrig byta jobb på grund av att de då hamnar sist i turordningslistan vid arbetsbrist, vilket skapar inlåsning och ohälsa.

Dessutom tillåts personer som inte fungerar på arbetsplatsen bli kvar. Det drabbar inte minst kollegorna. Det kan handla om att de behöver utföra kollegans uppgifter eller att den som mobbar eller utför sexuella trakasserier får vara kvar. Idag straffas arbetsgivare som säger upp de som misskött sitt arbete, även om arbetsgivaren gjort rätt. Så kan vi inte ha det.

När fler vågar byta jobb förbättras också individens möjlighet att forma sitt arbetsliv. En trygghet som enbart bygger på ”sist-in-först-ut”-principen, leder till otrygghet för den som byter anställning och hamnar sist i turordningen på den nya arbetsplatsen. Turordningsregler ger en falsk trygghet, inlåsning och ökad sjukfrånvaro.

Samtidigt som arbetsrätten görs mer flexibel måste individens ekonomiska trygghet vid arbetslöshet stärkas. Liberalerna vill därför att alla som haft ett jobb och betalat skatt ska omfattas av en statlig och allmän A-kassa.

Liberalerna kan inte acceptera nuvarande lagstiftningens misslyckanden, med omfattande utanförskap, låg rörlighet och hög inlåsning. En modernisering av arbetsrätten i kombination med en bättre ekonomisk trygghet för individen vid arbetslöshet ger individen en bättre möjlighet att forma sitt arbetsliv, samtidigt som det gör att företag vågar anställa.

Nyamko Sabuni (L) Partiledare

Monica Lundin (L) Ordförande Liberalerna Dalarna

Införd i Dalademokraten 27 juni 2020

Nyamko Sabuni och Monica Lundin. Den sistnämnda skulle behöva dra en kam genom håret 🙂

Nyamko Sabunis Almedalstal

Bjuder på Nyamko Sabunis starkt ideologiska tal från Almedalen:

”Tack Johan för din inledning och tack till er alla som kommit hit.

På scen står en tom stol. Den är en symbol för de som inte kan vara här och göra sin röst hörd. RFSL har ställt in sin medverkan i Almedalen. Detta efter att flera företrädare fått motta hot och hat från svenska nazister.

Att nazister tystar viktiga frihetsrörelser är i grunden ett hot mot vår liberala demokrati.

RFSL. Jag lovar att vara er röst här.

*****

I helgen var jag på ett bröllop. Det var god mat, bröllopstårta, dans och precis så mycket kärlek som det ska vara. Och många bra tal, som innehöll så mycket hopp och tro om framtiden.

Känslan jag tog med mig och som jag vill förmedla här i kväll och gärna föra in i politiken är just hoppfullheten för framtiden.

Hoppfullhet är ingen naiv idé om att saker kommer att ordna sig av sig själva. Vi ser alla hur det ser ut omkring oss, som är långtifrån hoppfullt. Skjutningar, barn som far illa, klimatångest och utsatta områden som halkar allt längre efter.

Och ute i världen ser vi auktoritära ledare som hånar det liberala samhället. Demokratin är under allt starkare press. Kina vill sprida sin samhällsmodell över världen och handelskrig hotar – enorma utmaningar som vi måste förhålla oss till.

Eftersom det här är första gången jag talar i Almedalen som partiledare tänkte jag vara lite mer personlig och hänga upp det jag vill säga på några egna erfarenheter jag gjort i livet.

Jag har mina rötter i ett land med mörk historia. Från kolonialismen till krig och diktatur. Fruktansvärt mycket lidande. Men jag är uppfostrad till att inte ge upp kampen för demokrati och allas rätt att göra sin röst hörd.

Därför blev jag så glad över all framtidstro på bröllopet. Vi har inte råd med uppgivenhet och passivitet. Klimatångest är bara bra om det leder till klimatåtgärder.

Det är ett mål för mitt partiledarskap, att medverka till så mycket konkret handling att framtidsångest faktiskt kan bytas mot framtidstro. Jag har lagt fram ett förslag idag som radikalt skulle kunna minska utsläppen från de lastbilar som står för nära en tiondel av de svenska utsläppen.

Det är med sådan konkret liberal politik vi vänder ångest till hoppfullhet!

*****

Jag har märkt att när andra skildrar min resa blir fokus ofta på min hudfärg och på att jag är kvinna. Jag har aldrig gillat det där. En människa är så oändligt mycket mer än det som syns.

Därför har jag aldrig ställt upp på det som brukar kallas identitetspolitik. Man måste inte själv ha varit förtryckt för att kunna representera de förtryckta. Det skulle innebära att vi som människor saknar förmågan till empati – något jag tror att de flesta av oss har.

Jag fortsätter vägra att se mig i första hand som representant för ett kön eller en hudfärg. Genom åren har många velat pressa mig dit. Men liberalismen tror på förmågan att leva sig in i andras verklighet. Vi kan alla vara trovärdiga i den antirasistiska kampen, oavsett hudfärg och vi kan alla vara starka feminister, oavsett kön.

Vi, Sverige, behöver mindre av konstruerade motsättningar och mer lyhördhet för andras behov. För en bra framtid behöver vi varandra! Och till de främlingsfientliga som nu sprider rädsla och olust på Visbys gator säger vi: bespara oss er hatpropaganda!

*****

När jag växte upp var min far motståndare till regimen i Kongo, som var en militärdiktatur. Hans ställningstaganden gjorde att han var hotad till livet. Han och min mor valde att flytta. Från vårt första hemland Kongo till Burundi där jag är född i exil. I början på 80-talet blev han uttagen av Amnesty International som kvotflykting och vi hamnade så småningom i Sverige.

Jag kom snabbt att älska det som mötte mig. Visst var språket en utmaning och vi stack ut i förhållande till de flesta andra, men vi var varmt välkomna och vi slapp vara rädda. Sverige var vackert och välordnat och de flesta vi kom i kontakt med var trevliga.

De allra flesta av oss som bor här vet vilket fantastiskt land Sverige är. Men jag tror att vi som kommer från andra länder ibland känner kärleken till Sverige ännu starkare. För vi har upplevt alternativen och valt det här landet.

Oavsett var vi kommer från, vilket språk eller dialekt vi talar, vilken gud vi tror på eller inte tror alls, så finns det ett gemensamt kitt som binder oss samman. Det kittet finns uttryckt i vår grundlag och vår rättstradition. Vi har våra olika identiteter. Mångfald berikar. Precis som många av oss hejar på olika fotbollslag runt om i landet, Djurgården, FC Rosengård eller Piteå IF. Men när landslaget spelar hejar vi på blågult. Det är så jag enkelt vill beskriva den inkluderande svenskheten. Låt inte främlingsfientliga krafter kidnappa vår gemenskap, vår flagga eller begrepp som Sverigevän. Vi är alla Sverigevänner!

Och just ikväll är vi inte bara blågula, vi är också lite mer feministiska för att heja fram de våra i Lyon. Nu går vi för final!

*****

Min egen historia som flykting i Sverige blir till allra största delen en positiv berättelse om en integration som fungerade. Jag fick stöd med språkinlärning i skolan, de som lärde mig svenska hjälpte mig också en del i andra ämnen, lika så den som hade modersmålsundervisning gav mig ytterligare stöd i kärnämnen. I Kungsängen, där vi bodde, fanns ett bibliotek som blev en oas på fritiden. Med vänner som jag träffade på de av kommunen anordnade kollon kunde jag brevväxla som ännu ett sätt att utveckla svenskan. En av mina brevvänner är gotlänning sen många år tillbaka – tack Camilla Johansson, idag Ellertsdotter.

Allt var inte idyll. Jag har egna erfarenheter av rasism. Ord som sårar, behandling som kränker. Men på det stora hela var det ändå ljust och bra.

Men genom andras berättelser och av statistiken vet jag naturligtvis att många nyanlända lever i en helt annan verklighet. Integrationen fungerar inte för många. Man bor i Sverige i geografisk mening, men det egentliga Sverige – arbetsplatserna, kulturen, traditionerna, politiken – är alltför ofta ouppnåeligt.

När Alliansregeringen tillträdde tog det uppemot nio år innan hälften av alla nyanlända kom i arbete. Med Liberalerna i spetsen genomfördes en omfattande reform som flyttade fokus från socialtjänst och socialbidrag till Arbetsförmedlingen. Jobbskatteavdragen ökade drivkrafterna att gå från bidrag till arbete. Fler gick till egen försörjning – mediantiden sjönk till sex år. Det är fortfarande alldeles för lång tid. Men resultaten visar, att vågar man på riktigt ifrågasätta våra system och förändra dem så kan man nå goda resultat.

Det finns massor kvar att göra och förändring kräver alltid mod och ledarskap. Men det modet och det ledarskapet ska vi liberaler erbjuda!

*****

Att lyckas med integration är vår tids största socialliberala utmaning.

Människor kommer bara älska ett land som uppmuntrar dem att själva ta itu med sina liv. Som stöder dem i ansträngningen att lyckas. Målet med en liberal integrationspolitik är därför detsamma som för all liberal politik: att var och en ska kunna ta makten över sitt liv och forma sin framtid i en fri samverkan med andra människor.

Det har genom åren varit svårt att få Socialdemokraterna att förstå att lyckad integration kräver en del radikala politikomläggningar. Januariavtalet innebär kanske ett nytt trendbrott. Liberala förhandlingsframgångar innebär att vi nu får språkkrav för medborgarskap och en press på parterna att förändra den lönebildning som hittills ställt stora grupper utanför arbetsmarknaden.

Vi kommer att följa noga hur Socialdemokraterna och arbetsmarknadens parter hanterar detta. Den som fått rätt att bo i Sverige måste också få rätt att arbeta!

*****

Tack och lov har mina föräldrar aldrig varit del i någon hederskultur. Jag hade friheten att göra mina egna val.

Men jag kan lätt föreställa mig hur fruktansvärt det måste vara att växa upp i en annan verklighet. Att inte få träffa vem man vill, klä sig som man vill eller studera det man vill. Att inte få välja sin livspartner.

Hederskulturens yttringar börjar tidigt; redan i förskolan där småflickor tvingas bära slöja. Sedan fortsätter det med att flickor tvingas in i äktenskap med vuxna män. Flickor lever med skräcken att föras ut ur landet för att giftas bort eller könsstympas. De som trotsar traditionerna hotas och utsätts för våld. Sverige är ett tolerant land, men de föräldrar som tror sig kunna fortsätta tillämpa hederskultur också här måste få klart för sig: övergrepp mot barn tolererar vi aldrig!

*****

Men det är verkligen inte bara barn som lever med hederstraditioner som hotas och alltför ofta står utan samhällets fulla stöd. Det upprörande fallet i Skåne där föräldrar höll sina barn isolerade och borta från skolan i många år är bara ett exempel. Barn vanvårdas och misshandlas, det är den mörka verkligheten. Om bakgrunden är missbruk, psykisk sjukdom eller något annat spelar mindre roll för den som får ta emot slagen eller hoten.

På samma sätt som Alliansregeringen tog fram en nationell handlingsplan mot kvinnors våldsutsatthet, vill Liberalerna att det arbetas fram en nationell strategi mot våld mot barn.

Socialtjänsten måste ha de resurser och befogenheter som krävs för att komma till undsättning om ett barn far illa. Kanske måste lagarna ändras. Föräldrarätten i lagen är stark. Om socialtjänsten misstänker att ett barn misshandlas måste föräldrarna informeras – men om det är föräldrarna som slår är det lätt att tänka sig att det gör saken ännu värre. Om föräldrarätten i praktiken blir ett hinder för att skydda de allra svagaste och mest utsatta måste barnens rätt gå före.

Kära vänner – jag har en innerlig önskan: I Sverige ska inget utsatt barn behöva föra ensam kamp mot övergrepp!

*****

I tjugoårsåldern, när jag läste på universitetet, blev jag intresserad av att starta eget. Jag gjorde ett försök, men det blev inte de stora pengar jag trodde jag skulle göra. Som ni kan läsa i dagens DI gjorde jag ytterligare ett försök att investera i en startup. Det gick inte bra nu heller.

Jag har stor respekt för alla de som tar risker och jobbar hårt, för att skapa jobb och resurser till samhället. Det är företagarna som tar tillvara nya idéer. Det är företagarna som skapat exportsuccéerna som fört Sverige till välfärdsligans topp.

Det här kommer att bli en viktig del av Liberalernas politik framöver. På senare år har det inte alltid varit så. Det vill jag definitivt ändra på.

Sverige ska vara företagandets förlovade land där det lönar sig att arbeta och förkovra sig. Vi får aldrig slarva med frågor som påverkar konkurrenskraften. I en mätning nyligen halkade Sverige ner rejält som ett land bra för innovationer, från andra till sjunde plats. Det är en varningsklocka. Det ska vi ändra på. Med bra företagsklimat och satsning på kunskap ska Sverige tillbaka till toppen!

*****

Jag är stolt över det jag fick uträttat under min förra tid i politiken. Men jag lärde mig den hårda vägen att mycket tar tid och att motståndet ibland är stenhårt.

Det där tror jag är en nyttig erfarenhet på min nya post. De senaste dagarna har det mesta känts bra, men jag inbillar mig inte ett ögonblick att min uppgift blir lätt. Motsättningarna inom partiet har tillåtits gå långt och läkprocessen blir varken kort eller lätt. Många partier slåss om väljarna och det finns aldrig mer än hundra procent att dela på.

Då gäller det att vara uthållig. Jag tycker jag har visat några gånger att jag är det.

Jag lyssnade med intresse på Magnus Ranstorps Sommar-prat. Han berättade där om det uppdrag han fick från mig om riskerna med radikalisering i utanförskapsområden, som resulterade i den så kallade Rosengårds-rapporten. Han talade om den våg av kritik och ifrågasättande som drabbade honom. Precis detsamma drabbade också mig, som initiativtagare.

Vi var islamofober och svartmålare. Jag stod fast och försvarade både initiativet och rapporten. Men motståndet var starkt, också i borgerliga led. Magnus talade i radio om nästan tio förlorade år. Jag delar tyvärr mycket av den analysen.

När jag nu återvänder till politiken är mitt löfte: jag kommer aldrig att backa i kampen mot den våldsbejakande extremismismen!

*****

När jag valde att lämna politiken 2013 hade jag ingen aning om vad jag skulle syssla med. Hållbarhet hade utvecklats till en allt viktigare fråga för näringslivet och samhället i stort. Med min politiska bakgrund kändes det naturligt att ta en roll i ett företag med ansvar för dessa frågor. Begreppet är ju brett, så vissa erfarenheter att bygga på hade jag, men miljö- och klimatfrågor hade aldrig tillhört mina specialfrågor. Jag såg det som utmaning och bestämde mig för att tacka ja till jobbet som hållbarhetsdirektör på teknikkonsultföretaget ÅF, med idag 16 000 ingenjörer.

I den miljö jag hamnade i är det svårt att inte bli teknikoptimist. När en sann ingenjörssjäl ställs inför ett problem börjar det bubbla av lösningsidéer. Nästan ingenting är omöjligt.

Det är sant att det var ingenjörer som uppfann förbränningsmotorn och mycket annat miljöskadligt. Den tidens samhälle efterfrågade sådant. Idag efterfrågas grön teknik, och, tro mig, ingenjörerna kan leverera det också.

Liberalerna behöver fokusera på en pragmatisk klimatpolitik som handlar om att ligga i framkant när det gäller klimatsmarta transporter, energisystem, en cirkulär ekonomi och hållbara städer. Vi ska vara den gröna politiska kraften som står för en tillväxtorienterad klimatpolitik utan särintressen. Det är så vi ser till att framtiden kommer till oss snabbare.

Under åren på ÅF såg jag hur politiken satte upp stolta mål men att de konkreta politiska åtgärderna för att nå dessa mål ofta saknades.

Samtidigt såg jag hur näringslivet, inte minst den framgångsrika svenska exportindustrin, arbetade för högtryck med innovationer och systemlösningar som skulle göra det möjligt att nå målen.

Nu är det dags för politiken att räcka ut en hand till näringslivet och tillsammans skapa lösningarna som gör att målen nås.

Utsläppen från vägtrafiken måste bort. Men de stora stegen tar vi inte genom att höja skatter så mycket att det blir omöjligt att leva i de glesbefolkade delarna av Sverige. Politik som slår hårdast mot dem utanför storstäderna, som har minst ekonomiska marginaler och som är mest beroende av att ta bilen mellan jobbet, förskolan och mataffären, är tondöv. Vi behöver heller inte mer av sådant som mest är symbolpolitik, som att subventionera elmotorer på fritidsbåtar, eller minska utsläppen här för att öka dem utomlands.

Istället vill jag att vi genomför åtgärder som på riktigt bidrar till att sänka de globala utsläppen. Och jag vill driva den politiken hand i hand med den svenska exportindustrin – så att vi som föredöme och exportland kan bidra än mer till lösningar också i andra länder.

Jag vill att vi påbörjar vägen mot att elektrifiera lastbilstrafiken. Den står ensam idag för uppemot tio procent av de svenska koldioxidutsläppen.

Jag har lyssnat på företag i det starka svenska fordonsklustret. De har berättat att det är lönsamt att dra de elledningar som krävs för att ge lastbilarna el längs vägen. Elektrifieringen kan betalas av trafiken själv, eftersom el är billigare och effektivare än fossila bränslen som diesel.

Men för att få stora systemlösningar på plats krävs att staten spelar en roll. Jag vill därför att en elektrifieringskommission ska tillsättas. Den ska ha stöd på högsta politiska nivå, den ska fungera som samordnare mellan alla olika aktörer och den ska ta fram en konkret tidtabell och handlingsplan för att elektrifierade de största och mest trafikintensiva svenska motorvägarna.

Jag tror det är konkreta steg på klimatområdet av det här slaget som väljarna förväntar sig. Och Liberalerna ska leverera det som krävs för att klara klimatmålen!

*****

I fredags fick jag det största uppdraget man kan få. Jag fick förtroendet att leda Sveriges liberala parti.

Det begrepp som för mig mer än något annat fångar den svenska liberalismen är ”Det Glömda Sverige.” Bertil Ohlin började prata om det glömda Sverige på 1930-talet, då handlade det om till exempel lantarbetare och hembiträden.

Mitt politiska uppvaknade handlade om en bortglömd och ignorerad sida av Sverige. Jag såg i skolböcker och tidningar hur länderna i Afrika klumpades ihop och bildsattes som primitiva – när jag själv var uppväxt i en modern storstad i Burundi. Jag såg hur människor med annan hudfärg diskriminerades. Därför var jag med och grundade Afrosvenskarnas riksförbund. Jag ville påverka genom civilsamhället. Mitt samhällsengagemang föddes i kampen mot rasismen. Det var genom den jag hittade min väg till Folkpartiet.

Partiets paroll om det ”Glömda Sverige” talade till mig på flera nivåer. Idag är det fortfarande ett stort problem att olika grupper känner sig just bortglömda eller osedda. Än fler känner idag att de inte lyssnas till. Liberalerna ska fortsatt vara en stark röst för personer med funktionsnedsättningar, ensamma äldre och barn som far illa.

Klyftorna mellan landsändar och generationer växer. I glesbygd tvivlar människorna om de kan bo kvar för att servicen försämras och kommunalskatten stiger. I de större städerna är bostäderna så dyra att det blivit mer eller mindre omöjligt för unga som inte har rika, generösa föräldrar att flytta hemifrån.

Problemen förändras med den gamla parollen rymmer fortfarande en relevant tanke: politik får inte reduceras till att leverera till högljudda och starka intressen utan måste hela tiden vara öppen för de bortglömda och osedda. En klassisk liberal uppgift vi med stolthet för vidare!

Jag har alltså varit sex år utanför politiken. Det har i sig varit en nyttig erfarenhet, för det har påmint mig om hur stor klyftan ofta är mellan politiken och den verklighet de allra flesta människor lever i. Det kan låta som jag köper en billig poäng, men statistiken visar att jag har rätt: förtroendet för politiken minskar.

Som före detta politiker försökte jag naturligtvis följa med ganska noga vad som sas i de politiska utspelen, men i samtal med kollegor och kunder – eller för den delen vänner och grannar – märkte jag att det politiska spelet ofta var något som kändes väldigt fjärran och ofta irrelevant.

Det har inte alltid varit så här. Under Fredrik Reinfeldts första regering ökade förtroendet för politiken. Man tycks ha känt att det fanns en idé om vad politiken skulle uträtta och att kriser hanterades. Men sedan har det vänt neråt igen.

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kan bidra till att ändra på det. Jag har självbilden att jag har större kontaktnät utanför politiken än många andra. Jag är genuint intresserad av att lyssna.

Jag kan naturligtvis ha fel – det är inte lätt att göra en objektiv bedömning av sig själv. Men jag blev lite stärkt av en av dem som har hört av sig och gratulerat mig. Det är en politiker som jag beundrar mycket, som visar att man faktiskt kan förena att stå fast vid principer och vinna val.

Det var Marit Paulsen som hörde av sig och gratulerade. Hon sade till en vän att hon uppfattade mig som en politiker som faktiskt intresserade sig för vad väljarna hade att säga till oss, inte bara vad vi skulle säga till väljarna. Det gladde mig mycket att Marit hörde av sig och ville markera samhörigheten med sitt gamla parti. Tack Marit för allt du gjort för Europa, Sverige och vårt parti!

Jag vågar verkligen inte lova att föra oss tillbaka till de nivåer av väljarstöd Marit förde oss till, men samtalet påminde om något viktigt, och det får bli min avslutning idag:

Nu är det hög tid att Liberalerna börjar vinna val igen!”

Dags för liberal framtidstro

Fredag den 28 juni väljer vi i Liberalerna vår nya partiledare. Eftersom både Johan Pehrsson och Erik Ullenhag valt att hoppa av så står Nyamko Sabuni kvar som enda kandidat. Det är inte heller oväntat efter det stora stödet hon har fått av valberedning, förbund och i medlemsomröstningar runt om i landet. 

Johan Pehrson

I Dalarna har vi haft en bra process i partiledarfrågan. Vi genomförde en välbesökt utfrågning av alla tre kandidater och en rådgivande medlemsomröstning. Vi förde också en klokoch konstruktiv diskussion i förbundsstyrelsen i hur vi ska tolka nuvarande stadgar och regelverk. Eftersom den rådgivande medlemsomröstningen var oerhört jämn, med en svag fördel för Erik med tre röster, och förbundsstyrelsen starkt förordade Nyamko beslutade också förbundsstyrelsen att våra ombud får rösta fritt på fredagens landsmöte. Det följer också våra nuvarande stadgar i partiet.  

 Med tanke på hur olika förbunden i landet har tolkat nuvarande regelverk så kan vi dock konstatera att vårt parti behöver formulera en mer tydlig modell inför nästa partiledarval. Det ligger också en motion för behandling inför landsmötet i november som tar upp frågan om medlemsomröstningar, huruvida de ska vara rådgivande eller beslutande. Ombudens status och huruvida de sitter på personliga mandat eller inte måste också så klart ses över i den diskussionen. 

 De senaste åren har innehållit öppna konflikter och debatter inom vårt parti, från Birgitta Ohlssons partiledarutmaning till höstens regeringsbildning och det råder ingen tvekan om att det har splittrat vårt parti. Men även många utanför vårt parti har gjort sitt bästa för att nyttja dessa tillfällen och skjuta vårt förtroende i sank. Jag är stolt över den öppenhet som vi har i vårt parti men det åligger medlemmar och partiaktiva ett stort ansvar och ledarskap att respektera varandra och hålla god ton trots motsatta åsikter. Därför ställs det nu högre krav på oss än på länge. 

 Flera i vårt parti är besvikna över att Erik Ullenhag inte blir vår näste partiledare. Det ska självfallet respekteras. 

Erik Ullenhag

När besvikelsen lagt sig måste vi tillsammans se framtiden an. Vi behöver sluta upp bakom vår nyvalda partiledare och tillsammans hjälpas åt att ena vårt parti. Att döma och såga en person vid fotknölarna innan hon ens har tillträtt ligger inte för mig. Jag ser fram emot att vårt parti får en mer inkluderande partikultur, där medlemmar och partiaktiva från hela landet, deltar i det politiska arbetet och partiets utveckling. Jag ser fram emot ett nytt ledarskap i Nyamko Sabuni som vittnar om inkludering, tydlighet, strategiskt tänkande och framtidstro. Jag ser fram emot att i socialliberal anda fortsätta jobba för mer liberal politik, i Dalarna och i Sverige. 

Vi från dalaförbundet vill passa på att tacka Jan Björklund och partisekreterare Maria Arnholm för deras insatser. Men nu blickar vi framåt och kaptenen för den liberala skutan heter Nyamko Sabuni. 

 Monica Lundin (L)

Ordförande Liberalerna Dalarna

Debattartikel Dalarnas Tidningar 28/6 2019

Summering av 2010 – politiken

Två dagar har gått på det nya året 2011. Det är dags att summera 2010 även politiskt och lägga det bakom sig.

Mitt senaste politiska inlägg var i valrörelsen september 2010. Efter nämnda valrörelse gick luften helt ur mig vad gäller politik. Inte så mycket pga valresultatet i sig utan mer pga all kroppslig och själslig energi man lade ner, i kombination med bristen på återhämtning efteråt. Vid nästa val är det nog klokt att försöka planera in några veckors ledighet efteråt eftersom en del av sommarsemestern innan även går åt till att planera/bygga upp valorganisationen, uppdatera hemsidor osv. Jag kan konstatera att man blir tjock av valrörelse också. Jag tjackade en massa korv av Zeke för att hinna stå i valstugan på luncherna och sedan rusa tillbaka till jobbet. Men de kilona är borta tack och lov 🙂

Jag kan i alla fall konstatera att jag blev återvald, vilket var mitt personliga mål. Vi hade naturligtvis hoppats att vi hade fått behålla alla våra 4 mandat i Borlänges kommunfullmäktige men nu blev det så att vi förlorade 2. Så tillsammans med John Thornander, vår gruppledare, innehar jag en av de två ordinarie platserna och Lars Ingvarsson och Bruno Blomkvist är ersättare.

Sverigedemokraterna blev de stora vinnarna i Borlänge kommun. De är nu Borlänges tredje största parti och har 7 mandat i fullmäktige men har än så länge bara fyllt sex stolar. Jag kände att deras framgång var väntad, vi mötte väldigt många främlingsfientliga åsikter i valstugorna, och jag kommer att återkomma närmare till Borlänges väl beövda integrationsarbete Borlänge längre fram. Jag tycker dock att det är djupt tragiskt att detta främlingsfientliga parti, som har sina rötter i partier som Framstegspartiet, Sverigepartiet, Bevara Sverige Svenskt och det nazistiska Nordiska Rikspartiet, nu har fått fotfäste i många av Sveriges kommuner, landsting och riksdag. 

Som en följd av att SD stärkte sina positioner i Borlänge så regerar nu Socialdemokraterna i minoritet tillsammans med Miljöpartiet. För att kunna driva politiken framåt på ett någorlunda stabilt sätt kommer de att behöva prata ihop sig med Alliansen, varför vi i Alliansen har fått alla vice ordförandeposter i styrelser och nämnder. Eftersom Folkpartiet har valteknisk samverkan med de övriga tre Allianspartierna så innebär det för Folkpartiets del att vi inte har förlorat så mycket i nämnder och styrelser trots att vi backade i kommunvalet från 5,6% till 4,4%. Det innebär också att vi i våra förhandlingar inom Alliansen har prioriterat en vice ordförande-post i barn- och bildningsnämnden eftersom skola och utbildning är vår starkaste profilfråga där FP även chefar för utbildningsdepartementet med Jan Björklund och Nyamko Sabuni som ministrar. Jag återkommer med hur det har gått i dessa förhandlingar. Vilken cliffhanger! 🙂

Slutligen så måste jag även säga att 2010 inte bara har inneburit en massa jobb när det gäller det politiska utan det har också varit ett väldigt stimulerande år med en mängd intressanta kurser och sammanträden, möten med nya människor och dynamiska interna diskussioner inom Borlänge-avdelningen och länet. 

Nu sparkar vi igång 2011! God Fortsättning på det nya året!