Susanna Gideonsson och Lena Johnsson frågar sig om Liberalerna verkligen vet hur det ser ut på den svenska arbetsmarknaden. I samma artikel slår sig LO för bröstet kring de 400 000 korttidsavtal som har slutits – utan att diskutera hur arbetstillfällena kan bli fler och långvariga. Vill vi öka tryggheten på arbetsmarknaden och antalet arbetstillfällen måste vi ge företagen verktygen för att våga anställa på nytt igen.

Vi liberaler sätter människan i centrum – även i synen på arbetsmarknaden. Att ha ett arbete att gå till, att få växa på sin arbetsplats, att få känna sig behövd och att inte behöva oroa sig över sin anställning är nödvändiga byggstenar i många människors liv. Hur det möjliggörs är för oss sekundärt. Vi lägger ingen prestige om det tillgodoses genom lösningar mellan arbetsmarknadens parter eller genom lagstiftning.

Det vore emellertid en styrka för den svenska modellen och reformens fortlevnad om parterna tillsammans kunde nå en egen uppgörelse som ligger i linje med januariavtalets intentioner. Det är mot den bakgrunden som Liberalerna tillsammans med Centerpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna har öppnat upp för möjligheten för parterna att nå en egen överenskommelse – för att undvika lagstiftning.

Det är mycket riktigt, som skribenterna framför, att antalet otrygga anställningar har ökat på den svenska arbetsmarknaden. Men det beror inte på att våra tillsvidareanställningar har för låg anställningstrygghet, tvärtom. Sverige är ett av de länder i hela OECD där skillnaden i anställningstrygghet är som allra störst mellan en tillsvidareanställning och en korttidsanställning.

Eftersom att kostnaden och risken dessutom är så hög för företag att erbjuda tillsvidareanställningar fastnar tyvärr alldeles för många människor i anställningar med bristande anställningsvillkor – ofta personer med invandrarbakgrund vars utanförskap cementeras än djupare.

Dessa arbetstagare omfattas dessutom inte alltid av kollektivavtal eller är medlemmar i ett fackförbund. När anställningstryggheten höjs för löntagare genom förhandlingar mellan parterna glöms den här gruppen allt för ofta bort och skillnaden i anställningstrygghet ökar än mer.

Om parterna inte tar sitt ansvar för hela arbetsmarknaden, även för de som inte ryms inom svenska kollektivavtal, så måste staten säkerställa att våra lagar är tidsenliga och fångar upp även dem.

Det har blivit uppenbart att LAS inte följer utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden. Alla arbetsplatser har inte en lokal fackorganisation att förhandla turordningslistorna med. Det leder till att unga och nyanlända konsekvent missgynnas och har svårare att känna sig trygga på arbetsplatsen. Det skapar vidare inlåsningseffekter, minskar arbetsplatsens effektivitet och i förlängningen leder det till att arbetstillfällena blir färre.

Liberalerna vill att fler ska komma över tröskeln och få en tillsvidareanställning men då måste svenska företag våga anställa. Om företag inte vågar tillämpa tillsvidareanställningar eftersom den ekonomiska risken är för hög så motverkar LAS en stor del av sitt syfte – nämligen att stärka anställningstryggheten för den enskilde.

Liberalerna ser därför fram emot en fortsatt dialog med arbetsmarknadens parter och hoppas att en uppgörelse kan nås för att öka antalet arbetstillfällen och den enskildes anställningstrygghet.

Nyamko Sabuni (L), partiledare

Monica Lundin (L), ordförande för Liberalerna Dalarna

Debattartikel införd i Dalarnas Tidningar 19 juli 2020