-Hur orkar du? var det en person som frågade mig i helgen. Jag har inte undrat över just det de senaste månaderna utan snarare – sysslar jag med det jag vill? När jag fick barn  och i ungefär samma veva startade företag samt att jag redan var politiskt engagerad så lovade jag mig själv att aldrig försumma barnen till förmån för företaget eller Folkpartiet. Försummat dem tror jag inte att jag har gjort hittills, men jag har nog försummat mig själv en del för att få alla dessa delar att gå ihop. Det blir många sena nätter, antingen jobbandes med företagsprojekt eller läsandes/skrivandes handlingar inför veckans kommande politiska möten. Jag kan konstatera att jag i snart 1 ½ år har haft återkommande ryggskott, infektioner och förkylningar. När jag har sagt att jag ska prioritera Familjen först och främst så har jag nog glömt bort att jag faktiskt ingår i den!

När jag tänker efter försummar jag mig själv på många sätt; min hälsa, mitt hem (några exempel är att jag aldrig får till de där gardinerna jag köpt tyg till för länge sedan, dammråttorna växer till, vi tog ner julbelysningen i början av april osv –  allt detta gör att jag blir på dåligt humör vilket sedan sprider sig till maken…) Lösningen på husbestyren var dock enkel. Om någon vecka kommer en städfirma hem till oss för att storstäda hela huset 🙂 Åh, som jag har längtat efter det! Men det jag har svårast för är faktiskt att prioritera mig själv och då menar jag saker som rör min hälsa.

En del kan nog tycka att jag prioriterar mig själv i mycket av det jag gör, t ex all tid jag lägger ner i företaget, men mitt engagemang i jobbet bottnar också i ett ansvar för de anställda som vi har. En del kan säkert tycka att jag prioriterar mig själv när jag går på politiska möten med den självcentreringen som råder i politiken idag men för mig är det precis tvärtom: många av de politiker jag känner samt jag själv är allt annat än egoistiska och jag är i grunden politiskt engagerad för att jag vill förändra tillvaron/samhället för oss alla men att jag särskilt brinner för att öka alla barns/ungdomars möjligheter – inte för att jag vill framhäva mig själv. En slutsats är således att jag först och främst bör förbättra min hälsa – funkar inte jag så faller det andra..

Man kan också fundera på om jag sysslar med det jag vill. Familjen är mitt allt och omsorgen om dem och framöver även mig själv ska prioriteras först. Företaget går som tåget och jag ser med spänning fram emot hur vi ska utvecklas och expandera de kommande åren och det är ändå min födkrok för mig och familjen . Kvarstår då att fundera över politiken lite mer.

I min mörkaste stund ställde jag en fråga på Facebook vad man ville ha utav en Fritidspolitiker och här är några av svaren som lyfte mig och påminde mig om varför jag håller på:

”det JAG vill ha ut av fritidspolitiker är ett mod att stå upp för sina åsikter och driva de frågor man tror på. Sen måste även fritidspolitiker få tappa tro, ork och lust ibland. Det är bara mänskligt..” 

”Någon som är engagerad som du, som orkar driva vardagliga men viktiga frågor. Någon som orkar bry sig när man själv vill men inte orkar (inte prioriterar??!), för at man orkar knappt planera morgondagens middag.. Någon som får mig att inse …att det ligger politik i allt som påverkar min simpla vardag.
MEN om du känner att det inkräktar på din dyrbara tid med familjen, är det kanske du som ska ställa dig frågan i stället: -Vad vill jag ha ut av livet?? Kämpa på Moncan!”

”Jag tror oxå på idén att fler skulle vara engagerade så att de som är det inte brinner ut/brinner upp. Jag skulle vilja testa R. Dahls idé om medborgarpaneler. Sen tror jag att medborgarna glömmer att tacka sina företrädare, vad bra att du ställer upp för samhället! Vi behöver dina åsikter för att demokratin skall vara livskraftig! Fritidspolitiker gör ett jättejobb!”