Positiv upplevelse av akutvården igår

Positiv upplevelse av akutvården igår

En sur och arg politiker som är i konflikt med någon har lättare att få plats i media, har jag fått lära mig som politiker. Eftersom det synsättet går emot hela mitt väsen och jag ofta tycker den rollen är jobbig så tänker jag nu bjuda på det motsatta.

Igår fick jag nog av en stegrande smärta i ryggen, jag fick nog av att mina barn fick klä på mig igår morse, jag fick nog av att känna mig hjälplös i soffan så jag skjutsades till akuten vid Falu lasarett igår eftermiddags. Det var mitt första akutbesök någonsin för egen räkning på 45 år. Jag var förberedd på lång väntan. Hade preppat mig med frukt, padda, bok, fulladdad telefon.

Så här gick det:

Inom en timme fick jag komma in för en första bedömning, det var tio personer före mig i kön.

Inom ytterligare halvtimme var prover tagna och jag fick ett rum på ortopeden. Inom ytterligare halvtimme fick jag starkare smärtlindring samt att urinblåsan ultraljudats.

Inom ytterligare halvtimme kom AT-läkaren för samtal och undersökning. Han konstaterade genom min journal att jag inte varit särskilt flitig besökare inom vården ☺️

Efter ytterligare halvtimme hade han också konsulterat ortoped och jag fick efter ännu en halvtimme klartecken att åka hem efter ytterligare samtal och undersökning med samme läkare och receptskrivning på starkare piller.

Totalt 3,5 h.

Allt är så klart relativt men jag är väldigt nöjd och tacksam med den akutvård jag fick igår ❤️🎶✨

Jag är medveten om att morfinet fortfarande verkar i min kropp i skrivande stund men min upplevelse är genuin och jag är väldigt tacksam för personalens insatser 😊 Nu fortsätter smärtlindringen och därefter rehab.

Det jag har att önska är att landstinget inför vårdavtal med naprapater, kiropraktorer och andra specialister likt andra landsting. Flera skulle då inte behöva söka till sjukvården i första hand och uppta plats. Jag inser att detta är en önskedröm i ett s-styrt landsting tyvärr 😥

Om någon nu vill komma och skotta min gård är ni välkommen ❄️❄️❄️😃 annars smälter det väl till slut tänker jag.

Tack alla änglar inom vården. Tack Chrille Lundin för hjälpen och John som stod på standby 😍

Liberala hälsningar från

Monica

En fritidspolitikers bekännelser

 -Hur orkar du? var det en person som frågade mig i helgen. Jag har inte undrat över just det de senaste månaderna utan snarare – sysslar jag med det jag vill? När jag fick barn  och i ungefär samma veva startade företag samt att jag redan var politiskt engagerad så lovade jag mig själv att aldrig försumma barnen till förmån för företaget eller Folkpartiet. Försummat dem tror jag inte att jag har gjort hittills, men jag har nog försummat mig själv en del för att få alla dessa delar att gå ihop. Det blir många sena nätter, antingen jobbandes med företagsprojekt eller läsandes/skrivandes handlingar inför veckans kommande politiska möten. Jag kan konstatera att jag i snart 1 ½ år har haft återkommande ryggskott, infektioner och förkylningar. När jag har sagt att jag ska prioritera Familjen först och främst så har jag nog glömt bort att jag faktiskt ingår i den!

När jag tänker efter försummar jag mig själv på många sätt; min hälsa, mitt hem (några exempel är att jag aldrig får till de där gardinerna jag köpt tyg till för länge sedan, dammråttorna växer till, vi tog ner julbelysningen i början av april osv –  allt detta gör att jag blir på dåligt humör vilket sedan sprider sig till maken…) Lösningen på husbestyren var dock enkel. Om någon vecka kommer en städfirma hem till oss för att storstäda hela huset 🙂 Åh, som jag har längtat efter det! Men det jag har svårast för är faktiskt att prioritera mig själv och då menar jag saker som rör min hälsa.

En del kan nog tycka att jag prioriterar mig själv i mycket av det jag gör, t ex all tid jag lägger ner i företaget, men mitt engagemang i jobbet bottnar också i ett ansvar för de anställda som vi har. En del kan säkert tycka att jag prioriterar mig själv när jag går på politiska möten med den självcentreringen som råder i politiken idag men för mig är det precis tvärtom: många av de politiker jag känner samt jag själv är allt annat än egoistiska och jag är i grunden politiskt engagerad för att jag vill förändra tillvaron/samhället för oss alla men att jag särskilt brinner för att öka alla barns/ungdomars möjligheter – inte för att jag vill framhäva mig själv. En slutsats är således att jag först och främst bör förbättra min hälsa – funkar inte jag så faller det andra..

Man kan också fundera på om jag sysslar med det jag vill. Familjen är mitt allt och omsorgen om dem och framöver även mig själv ska prioriteras först. Företaget går som tåget och jag ser med spänning fram emot hur vi ska utvecklas och expandera de kommande åren och det är ändå min födkrok för mig och familjen . Kvarstår då att fundera över politiken lite mer.

I min mörkaste stund ställde jag en fråga på Facebook vad man ville ha utav en Fritidspolitiker och här är några av svaren som lyfte mig och påminde mig om varför jag håller på:

”det JAG vill ha ut av fritidspolitiker är ett mod att stå upp för sina åsikter och driva de frågor man tror på. Sen måste även fritidspolitiker få tappa tro, ork och lust ibland. Det är bara mänskligt..” 

”Någon som är engagerad som du, som orkar driva vardagliga men viktiga frågor. Någon som orkar bry sig när man själv vill men inte orkar (inte prioriterar??!), för at man orkar knappt planera morgondagens middag.. Någon som får mig att inse …att det ligger politik i allt som påverkar min simpla vardag.
MEN om du känner att det inkräktar på din dyrbara tid med familjen, är det kanske du som ska ställa dig frågan i stället: -Vad vill jag ha ut av livet?? Kämpa på Moncan!”
”Jag tror oxå på idén att fler skulle vara engagerade så att de som är det inte brinner ut/brinner upp. Jag skulle vilja testa R. Dahls idé om medborgarpaneler. Sen tror jag att medborgarna glömmer att tacka sina företrädare, vad bra att du ställer upp för samhället! Vi behöver dina åsikter för att demokratin skall vara livskraftig! Fritidspolitiker gör ett jättejobb!”
TACK till er alla som gav mig insikt och kraft! I helgen var jag på fest och en person, inte Folkpartist, kom fram och tackade mig för vad jag gör för demokratin. Då kändes det plötsligt lite lättare och mer självklart att vara fritidspolitiker och det gav mig även inspiration att skriva det här blogginlägget.
God natt på er därute!

Dead line – död linje

I efterdyningarna av fyra dead lines inom loppet av en vecka, puh! funderar jag lite på begreppet och hur man kämpar för att nå sina dead lines.

____________________________________________ En död linje?

Dead line – död linje, det är ju vad det betyder… Så nu när jag lämnat in mina rapporter är det dött bortom linjen då? Har den sista kampen utkämpats bortom fronten? Nä, tvärtom. Förhoppningsvis kommer dessa jobb leda till nya kontakter och intressanta jobb 🙂

Dead (on the) line – som om jag vore död om jag inte levererar i tid…. tack och lov är mina beställare bra och mänskliga så hade det varit så att jag, maken eller barnen blev sjuka så är jag säker på att det skulle gå att flytta den döda linjen framåt.

Funderar om det finns ett annat bättre begrepp? Vad det hela handlar om är att uppfylla ett mål som man planerat inför en längre tid. Man når mållinjen helt enkelt. I begreppet dead line ligger liksom betydelsen att man ska slita ut sig och det har jag tyvärr gjort det senaste året med många projekt och döda linjer. Min utmaning framöver blir att nå mina mål utan att dra på mig influensa och ryggskott gång på gång. Hitta mer balans helt enkelt.

Nu väntar semester en stund och den enda linje jag tänker fundera på är solnedgången som sjunker ner i horisonten, ok kanske bikinilinjen också 🙂

Sköt om er i jakten och kampen efter nya mål!

Tvi vale för Lumbago!

Jag har tampats med ryggskott i ländryggen hela våren och efter att ha fått tillbaka det en fjärde gång runt midsommar sökte jag nu upp vården. Jag fick diagnosen bekräftad till Lumbago (ryggskott) i ländryggen av en mycket trevlig läkare som jag dessutom bara behövde vänta i 1 minut på, det går tydligen framåt i primärvården 🙂 Dock var jag hans första patient för dagen, det kan ju ha en viss inverkan..

Ordinationen blev som följer:

  • ta smärtstillande, typ Voltarén, vid behov,
  • röra på sig så mycket som möjligt,
  • gärna styrketräna för att bygga upp ryggen
  • lyfta rätt (dvs rakt framför kroppen med böjda ben) och
  • uppsöka sjukgymnast för att få hjälp med stärkande ryggövningar

Sagt och gjort, jag knaprar Voltarén, har fått tag i en sjukgymnast som gav mig strömbehandling i morse samt att jag varje morgon den här veckan har yogat en timme. Idag torsdag, efter fyra dagar med yoga, märker jag en betydlig skillnad i ryggen, jag är mindre stel och mycket mer rörlig 🙂 Sjukgymnasten gav mig dessutom feed-back på mitt träningsprogram som jag har på SVEA träningscenter så i morgon ska jag gå dit och ytterligare stärka kroppen. En utmaning blir att själv göra några bra yoga-övningar varje morgon – det är ju enklare att motivera sig när man är anmäld till en schemalagd klass…

När jag har googlat på nätet så har jag läst att Lumbago är det mest förekommande problemet i ryggen och 80 % av en normalbefolkning drabbas någon gång i livet. Var femte läkarbesök kan kopplas till smärttillstånd i ryggen och 1995 kostade ryggsmärtor samhället 30 miljarder kr. Det finns ju verkligen fog för att ta tag i problemet och förebygga/stärka sin kropp så man inte bidrar ännu mer till statistiken.

Nästa steg blir att be sjukgymnasten alt. företagshälsovården kontrollera så att jag sitter och står bra vid mitt skrivbord på jobbet.

Lev väl och tvi vale för Lumbago!

Familjen först och Sven-Otto Littorin

Sven-Otto Littorin har meddelat att han avgår som arbetsmarknadsminister pga personliga skäl. Dessa skäl är 3, hans 3 barn.

Jag känner väldigt starkt för Sven-Otto Littorin och hans situation. Själv är jag och min familj inte alls utsatt i media som han har varit de senaste åren men det finns en annan likhet som lägger grund för min förståelse. Som politiker och engagerad offrar man alltid tid för någonting annat som man annars skulle ha kunnat göra. Själv offrar jag tid med barn och man för att först jobba på dagarna och sedan sitta på många kvällsmöten. Varför gör man det kan man fråga sig? Ja, det har jag funderat över många gånger.

Jag har alltid sagt att familjen ska komma först, sedan företaget och sist Folkpartiet. Den här våren kan jag inte stoltsera med att så har varit fallet. Sena eftermiddar på jobbet, stress hem till sen middag som maken alltid fått koka ihop har varit nästan standard, många tjänsteresor utomlands inom jobbet, många kvällar med partimöten pga all valplanering samt sena kvällar med jobb eller partiarbete har det blivit. Nu kan man ju säga att den här våren är exceptionell med ett stundande val i höst och så är det säkert hoppas jag, för så här vill jag inte leva mitt liv. Gardiner väntas på att hängas upp, rum väntas på att inredas, växthusfönster väntas på att målas – att-göra-listan hemma är lång som jag skrivit tidigare men framför allt – mina barn är bara 2 och 4 år gamla en gång i livet!

Jag har ett fruktansvärt dåligt samvete gentemot dessa underbara ungar och mot min man som gör ett fantastiskt jobb!. – Måste du jobba nu, sa min 4-åring igår kväll? Ja, om jag ska få sommarlov snart så måste jag det älskling, svarade jag. Du är inte min vän! fick jag till svar. Lite senare frågade han: kan du inte lägga mig då? – Tyvärr kan jag inte det – jag måste få iväg de här rapporterna nu, svarade jag. Här och nu kan jag känna att det förmodligen inte hade gjort något om jag skickat rapporterna nu på morgonen men min pliktkänsla är för stark och tar över. Men jag hoppas att kvällarna ska bli lite lugnare nu fram mot semestern och jag har lovat ungarna att ikväll ska jag inte jobba något alls så då tar jag läggning och allt som hör till 🙂 

Jag är trött, behöver ha semester och just nu känns det inte som en överraskning att jag har tampats med ryggskott hela våren. Jag får lite ångest över att känna att det snart drar ihop sig till val och jag har ingen ork för det just nu. Tack och lov kommer fyra härliga semesterveckor och sedan ytterligare två föräldralediga veckor när minstingen ska skolas in på dagis. Jag hoppas att dessa veckor räcker som återhämtning.  För att återkoppla till Littorin så förstår jag att han varit deprimerad i perioder, det är ju det man blir när man känner att man inte räcker till på alla plan.

Så varför engagerar man då sig? Jo, för att ens vilja och hopp för att hjälpa andra och att vilja förändra saker är så stor. Jag sätter barnen främst i mitt politiska arbete och vill förbättra förskolan/skolan för allas våra ungar. Om vi var fler som delade på det politiska arbetet så skulle det naturligtvis underlätta. Jag håller med Marit Paulsen, fp, om att det borde vara värnplikt inom politiken, dvs alla medborgare skulle få sitta i kommunfullmäktige och nämnder och ta ansvar och känna på vad det innebär.

I och med att jag engagerar mig i skol- och familjepolitiken så jobbar jag naturligtvis även för mina egna ungar, även fast jag inte sätter dem främst hemma alla gånger. Men jag lovar er ungar att jag kämpar för att vara en bra mamma varje dag!!! Puss från Mamma!

Jobb och ryggskott

Undrar ni var jag tagit vägen? Det har jag också gjort i perioder. Tyvärr är min politiska ork lite låg just nu och har varit i några veckor. Jag har 1 ½ vecka kvar att jobba innan semester och supermycket att göra + att jag har fått tillbaka mitt ryggskott, som jag dragit med till och från hela våren. I morgon har jag i alla fall fått en tid hos läkaren även fast jag inte har så höga förhoppningar. Men några painkillers vore bra! Jag har dock många bra bloggidéer så jag återkommer när jag är mer alert 🙂