Sven-Otto Littorin har meddelat att han avgår som arbetsmarknadsminister pga personliga skäl. Dessa skäl är 3, hans 3 barn.

Jag känner väldigt starkt för Sven-Otto Littorin och hans situation. Själv är jag och min familj inte alls utsatt i media som han har varit de senaste åren men det finns en annan likhet som lägger grund för min förståelse. Som politiker och engagerad offrar man alltid tid för någonting annat som man annars skulle ha kunnat göra. Själv offrar jag tid med barn och man för att först jobba på dagarna och sedan sitta på många kvällsmöten. Varför gör man det kan man fråga sig? Ja, det har jag funderat över många gånger.

Jag har alltid sagt att familjen ska komma först, sedan företaget och sist Folkpartiet. Den här våren kan jag inte stoltsera med att så har varit fallet. Sena eftermiddar på jobbet, stress hem till sen middag som maken alltid fått koka ihop har varit nästan standard, många tjänsteresor utomlands inom jobbet, många kvällar med partimöten pga all valplanering samt sena kvällar med jobb eller partiarbete har det blivit. Nu kan man ju säga att den här våren är exceptionell med ett stundande val i höst och så är det säkert hoppas jag, för så här vill jag inte leva mitt liv. Gardiner väntas på att hängas upp, rum väntas på att inredas, växthusfönster väntas på att målas – att-göra-listan hemma är lång som jag skrivit tidigare men framför allt – mina barn är bara 2 och 4 år gamla en gång i livet!

Jag har ett fruktansvärt dåligt samvete gentemot dessa underbara ungar och mot min man som gör ett fantastiskt jobb!. – Måste du jobba nu, sa min 4-åring igår kväll? Ja, om jag ska få sommarlov snart så måste jag det älskling, svarade jag. Du är inte min vän! fick jag till svar. Lite senare frågade han: kan du inte lägga mig då? – Tyvärr kan jag inte det – jag måste få iväg de här rapporterna nu, svarade jag. Här och nu kan jag känna att det förmodligen inte hade gjort något om jag skickat rapporterna nu på morgonen men min pliktkänsla är för stark och tar över. Men jag hoppas att kvällarna ska bli lite lugnare nu fram mot semestern och jag har lovat ungarna att ikväll ska jag inte jobba något alls så då tar jag läggning och allt som hör till 🙂 

Jag är trött, behöver ha semester och just nu känns det inte som en överraskning att jag har tampats med ryggskott hela våren. Jag får lite ångest över att känna att det snart drar ihop sig till val och jag har ingen ork för det just nu. Tack och lov kommer fyra härliga semesterveckor och sedan ytterligare två föräldralediga veckor när minstingen ska skolas in på dagis. Jag hoppas att dessa veckor räcker som återhämtning.  För att återkoppla till Littorin så förstår jag att han varit deprimerad i perioder, det är ju det man blir när man känner att man inte räcker till på alla plan.

Så varför engagerar man då sig? Jo, för att ens vilja och hopp för att hjälpa andra och att vilja förändra saker är så stor. Jag sätter barnen främst i mitt politiska arbete och vill förbättra förskolan/skolan för allas våra ungar. Om vi var fler som delade på det politiska arbetet så skulle det naturligtvis underlätta. Jag håller med Marit Paulsen, fp, om att det borde vara värnplikt inom politiken, dvs alla medborgare skulle få sitta i kommunfullmäktige och nämnder och ta ansvar och känna på vad det innebär.

I och med att jag engagerar mig i skol- och familjepolitiken så jobbar jag naturligtvis även för mina egna ungar, även fast jag inte sätter dem främst hemma alla gånger. Men jag lovar er ungar att jag kämpar för att vara en bra mamma varje dag!!! Puss från Mamma!