av

Har Borlängeborna fått det de ville?

Idag presenterade Socialdemokraterna sitt nya styre. De har bildat en vänstermajoritet tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och OFA (Omsorg För Alla).
Borlängeborna röstade för förändring, det kan vi konstatera. Är den här lösningen den förändring som Borlängeborna ville ha? Tveksamt. De enda partier som ökade av Borlänges partier var Miljöpartiet och Centern och det måste man säga var starkt gjort med tanke på Sverigedemokraternas framfart. Övriga partier minskade i mandat förutom Folkpartiet och KD. I besvikelsen över att inte öka tänker jag ändå positivt att vi troligen har kvar våra kärnväljare.

Hur aktiva har vi varit i eventuella förhandlingar?

En hand sträcktes ut från S till oss i Folkpartiet och vi diskuterade koalitionstanken på ett medlemsmöte. Vi kom fram till att det var värt att i alla fall sätta sig ner att diskutera för att se vad vi skulle kunna få ut av ett samarbete med S. Vi ser ju t ex möjligheterna med att skapa en så mycket bättre skola än idag. Men det är trots allt många runt FP-bordet som inte litar på sossarna och deras maktfullkomlighet och historien talar inte i deras favör. Vi resonerade dock som så att den största vinsten skulle vara att mildra vänstersvängen med en mittenkoalition. Så långt kom vi nu aldrig. Vi kom inte ens till en diskussion.

Vad blir konsekvenserna?

Jag är rädd att dagens överenskommelse kommer att innebära fortsatt NEJ till LOV (lagen om valfrihet). Dvs politiker ska bestämma på vilket äldreboende mormor ska bo när det är dags att flytta. Politiker ska bestämma vilken hemtjänst mormor ska använda. Jag är rädd att hotet om kommunalt veto mot friskolor rycker allt närmare. I de åtta år jag suttit i barn- och skolnämnden så är det ytterst få gånger S har sagt JA till en friskola. Friförskolan i Torsång är undantaget. Där räddades kommunen av friskolan eftersom man inte hade beredskap själv. Bye bye valfrihet 😦 Det är en sorgens dag.

Vad händer nu?

Folkpartiet fortsätter nu naturligtvis i opposition. Vi slipper sitta i knät på sossarna. Vi är fria att agera utifrån vår position. Vi kan inte få genom någon politik som Vänsterblocket är emot men vi kan som opposition ifrågasätta och granska och föra en jäkla massa liv om vi vill. Inte för att någon utanför det politiska rummet verkar se det. Ledsen att jag är lite uppgiven.. De senaste 4 åren tycker jag att vi har setts mycket i tidningar och sociala media och så men det belönar sig tydligen inte. Inte när det finns ett missnöjesparti med i leken. Jag funderar mycket på hur man ska nå ut till väljarna om man vill visa en seriös sida och inte bara komma med populistiska förslag. Otacksamt är det faktiskt med tanke på all tid som läggs ner.
Folkpartiet och Alliansen inleder nu diskussioner och förhandlingar om platser i nämnder och styrelser. Där har naturligtvis vi fyra partier olika önskemål, och det kommer jag berätta om när det är klart. Som jag ser det så kommer vi att lägga fram Alliansens förslag till budget senare i höst och det ska då bli intressant att se hur SD röstar. Vi får då se om Sossarna gjorde rätt att gå vänsterut för att inte ge vågmästarroll till SD.

Vad får vi se av SD framöver?

Borlängeborna har röstat för förändring. Det står klart. Med det kommer ansvar. Ansvar för SD att leverera. Ansvar att faktiskt redovisa hur de står i olika frågor. Hur kommer deras budget att se ut? Vad vill de göra i frågor som faktiskt är aktuella. I valet sade de nej till byggandet av ett islamskt center. En fråga som är stendöd. Ren populism med andra ord. I valet sade de självklarheter som mer pengar till skola och omsorg. Ja, det sade vi allihop. Saken är att vi andra har finansiering för det. Det ska bli jätteintressant att få studera SDs budget och förslag till lösningar. Hittills har jag bara hört gnäll och missnöje och jag inser att missnöjesröstare har hamnat där. Men vad och vilka har nästan 19% egentligen röstat på?

Hur kommer jag att agera?

Jag kommer att fortsätta läsa mina handlingar om vattentaxor och äldreomsorg, investeringsplaner och driftsunderskott. Jag kommer fortsätta lägga fritid på att förbereda mig inför mötena. Jag kommer fortsätta lägga förslag som jag anar kommer att röstas ner. Jag kommer att fortsätta ta skit från vänsterblocket över att Alliansen har styrt Sverige i 8 år. Jag kommer fortsätta strida för det jag tror på; valfrihet, en bättre skola i Borlänge, företagande och individens oändliga möjligheter. Jag kommer fortsätta driva på för att utrikesfödda ska lyckas bättre i skolan och snabbare komma i arbete. Jag kommer fortsätta min kamp för att Borlängeborna ska få det bättre. Tröstlöst. Ja. Otacksamt. Ja tydligen. Men jag fortsätter ändå. Det är väl det som kännetecknar en fritidspolitiker.

Till nästa val har jag varit aktiv i Borlängepolitiken 14 år. Kanske missnöjesröstarna har upptäckt mig då. Fast jag kanske inte är förändring nog? Förmodligen inte. Jag drar inga motdemonstrationer. Jag behöver inte kravallstaket eller polisbeskydd när jag talar. Jag är inte populist. Jag är folkpartist.
/
Monica
av

Stort blogg-genomslag, eller?

Så här i valanalys-tider har jag kollat hur blogg-statistiken sett ut det sista året.

Analys: helt fantastisk utveckling! Jag har ingen annans hemsida/blogg att jämföra med men jag gillar framför allt att studera min egen utveckling så för mig spelar det mindre roll.

2010

Jag startade min blogg sent inför valrörelsen 2010 och jag lyckades då komma upp i ca 2 000 visningar för hela året, med kraftig peak under augusti-september 2010. Under de kommande åren 2011, 2012 och 2013 har jag inte bloggat lika frekvent som under valår så antalet visningar har pendlat mellan 1 000 – 2 000 visningar per år.

2014

Under våren 2014, inför EU-valet, körde jag igång min krysskampanj #kryssamonica och redan då syns att antalet visningar ökar. Totala visningar hittills i år ligger på 4200 och hälften av dessa ligger under augusti och september.

2018?

Jag har ingen aning om det här är bra eller dåligt men för mig räcker det att jag har fördubblat antalet visningar sedan förra valet. Jag kommer att fortsätta använda den här bloggen fram till nästa val också. Vad ska till för att jag har 8 000 – 10 000 visningar under 2018?

Ge mig gärna feed-back på om du saknar något på hemsidan eller om du vill ha mer information om något.

Reach for the stars and I’ll meet you up there.

/Monica

Reach for the stars

av

Stort TACK!

I morgon är det 14 dagar sedan valet och i veckan som var blev allt färdigräknat. Jag vill säga stort TACK! till alla som har valt att lägga sin röst på Folkpartiet och på mig.

Riksdagsvalet

2014 blev det år då jag gjorde en riktigt skarp satsning på riksdagsvalet, efter att jag blev vald till toppkandidat för Folkpartiet Dalarna i november 2013. Utmaningen var stor. Det visste vi. Folkpartiet i Dalarna har inte haft något mandat den senaste mandatperioden så vi var alla taggade att ta tillbaka det. Tyvärr gick det inte vår väg. Vi hade behövt en starkare rikstrend och ett bättre valresultat runt om i hela Dalarna för att klara det.

Stort tack för alla kryss! Det blev 508 st, motsvarande 8 %, och det känns fantastiskt att över 500 personer valt att sätta ett kryss framför mitt namn. Hade vi tagit ett mandat hade jag blivit personvald. Det tar jag med mig in i nästa valrörelse. För ja, jag kommer som det känns nu, att kandidera igen 2018. Huruvida FP Dalarnas medlemmar vill ha med mig på listan återstår att se. Under den mest hektiska tiden de senaste månaderna har jag valt att lägga företaget åt sidan, vilket blir kännbart nu när valrörelsen är över, men det är bara att sätta igång och jaga uppdrag.

Kommunvalet

Jag har varit aktiv som kommunpolitiker i Borlänge i 10 år och suttit i kommunfullmäktige sedan 2006. I år var första gången jag blev personvald till kommunfullmäktige och då till båda Borlänges valkretsar. I Borlänge samlade jag totalt 183 kryss, vilket motsvarande ca 16 % och det är jag otroligt glad och stolt över. TACK alla som röstat och tror på mig! Jag kommer att fortsätta som gruppledare och fortsätta att driva frågor om skola, företagande och en plats för alla i socialliberal anda. Vi hade hoppats på en ökning i mandat efter allt idogt arbete de senast 4 åren men vi kan konstatera att det arbetet inte synts eller gillats av väljarna.

Det ska bli spännande att se var pågående förhandlingar om kommunens styrning landar någonstans. Det här brevet kom igår från länsstyrelsen.

IMG_0130

Landstingsvalet

Jag kan konstatera att jag dragit hem 117 kryss i landstingsvalet utan att egentligen inte ha genomfört någon kampanj i dessa frågor. TACK även här! Tyvärr fick inte Borlänge-valkretsen något mandat, annars hade jag blivit personvald även här.

Innan godnatt

Så här 14 dagar efter valet har all tomhet nu lagt sig. Ni vet den där känslan när man planerat något länge och sedan genomför man det. Efteråt blir det lite av ett vakuum. Jag spenderade min första vecka med att sova, spendera tid med familjen och ragga jobb. Det har blivit lite av alla de sakerna de sista månaderna. Egentligen känns det som att valrörelsen pågått sedan i april, eftersom vi hade EU-val då också. Nu senaste veckan har jag raggat jobb och deltagit i några politiska möten, det politiska arbetet stannar inte av. Helst hade jag velat ligga på en strand någonstans, ta igen mig ännu mer och läsa böcker men det kan jag bara drömma om just nu.

Slutligen konstaterar jag att Folkpartiet gjorde ett katastrofval. Vi backade på alldeles för många ställen. På måndag kommer vi folkpartister i Boränge att samlas och inleda vår valanalys samt diskutera de ev utsträckta händer till kommunalt samarbete som kommit oss tillkänna då.

Valkampanjen #monicalundin2018 tar nu sin början och jag hoppas vi ses ute på gator och torg. Jag kommer fortsätta mina resor, studiebesök och samtal runt om i Borlänge och resten av Dalarna.

Fortsatt trevlig helg!
/Monica

av

(S)tora skillnader mellan FP:s och rödgrön jobbpolitik

Ju längre vi kommer i valrörelsen desto mer tydlig blir de olika blockens förslag på jobbpolitik. Jag vill ge min syn på det hela:

Varför inte trainee-plat(s)er?

Socialdemokraterna har föreslagit att införa 32 000 traineejobb inom välfärden. Ungdomar får praktikplats i 90 dagar. Jag tror inte på idén.

För det första pekar Riksdagens Utredningstjänst på att förslaget kan strida mot EU:s statsstödsregler eftersom det handlar om en subventionering av dessa tjänster till 100%.

För det andra lägger förslaget över ansvaret till befintlig personal inom de verksamheter som de vill införa trainee-platser inom, vård, omsorg och fritids. Facken protesterar och menar helt riktigt att välfärden behöver utbildad personal, de ska inte behöva lägga resurser på handledning. Inga resurser avsätts till handledning utan befintlig personal förutsätts sköta handledningen. Personal som redan idag har fullt upp med nuvarande verksamhet. Jag förstår att personalen och facket känner att ”vården inte kan användas som en arbetsmarknadsregulator” och att ”fritidshemmen behöver fler utbildade lärare, inte färre”.

För det tredje är det också oklart vad som händer med ungdomarna efter de föreslagna 90 dagarna. Ungdomarna kommer inte hinna läsa in utbildning på den tiden så ungdomarna kommer att ha oavslutade utbildningar i bagaget och risken är därmed stor att de återigen hamnar i arbetslöshet.

För det fjärde: har någon tänkt på att fråga ungdomarna om de överhuvudtaget är intresserade av att praktisera inom vård, omsorg och på fritids? Med tanke på söktrycket till dessa utbildningar så ställer jag mig frågande. Att tvinga in ungdomar i verksamheter de inte vill jobba i känns sådär faktiskt. Det är lika galet som att göra gymnasiet obligatoriskt. Låt unga välja men satsa förebyggande och öka attraktiviteten/förbättra arbestmiljön inom vård, omsorg och skola så att de unga vill jobba där.

För det femte: S och V vill höja restaurangmomsen och S, V och MP vill höja arbetsgivaravgifterna för unga. Förutom att de kommer ha svårt att komma överens leder det till höjda kostnader för kommuner, landsting och företag eftersom de har många unga anställda. Följden blir att kostnaderna ökar bara för kommunerna med 2,2 miljarder kr när arbetsgivaravgifterna höjs. En tiondel av detta får kommunerna tillbaka i ersättning. Vad ska kommunerna då prioritera bort för att täcka det inkomstbortfallet. Skola? Vård? Omsorg?

HUI, Handelns Utredningsinstitut, har utrett följderna av arbetsgivaravgifterna för unga höjs. De konstaterar att reformen har gett mellan 15 000-16 000 ungdomsjobb och att det är ännu fler jobb som hotas vid en höjning. Forskning visar att en höjning av arbetsgivaravgifter för unga kan väntas ha en mycket större negativ effekt för unga jämfört med den positiva effekt som inträffade när sänkningen genomfördes.

S vill även höja resturangmomsen, en reform som gett ca 7000 jobb, främst till unga och utlandsfödda. Marginalerna är mycket små i restaurangbranschen (enligt HUI:s rapport) och lönekostnaderna är en stor utgiftspost. Vid utgiftsökningar så är det därför logiskt att personal sägs upp. En höjd restaurangmoms kommer därför leda till att ytterligare tusentals personer förlorar jobbet.

665x500_skola5

Vad vill jag och Folkpartiet?

1. Vi vill bygga ut lärlingssystemet i Sverige för att öka vägarna in på arbetsmarknaden. Vid sidan av de traditionella gymnasieprogrammen och högskoleutbildningarna behövs det mer branschanknutna utbildningar, lärlingsjobb. Vi vill gå vidare med lärlingsreformen och ge lärlingar, som i andra länder, möjlighet att få betalt av sin arbetsgivare. Därför vill vi införa en särskild anställningsform, lärlingsanställning. Vi vill också införa branschlärlingar, dvs lärlingar som kan antas av företag eller branscher direkt i stället för av en skola.

Lärlingsplatser och de jobb som skapats av sänkt restaurangmoms och sänkta arbetsgivaravgifter är riktiga jobb, ute på företag. De trainee-platser som S nu vill skapa är enligt mig konstgjord andning. AMS-trams skulle man också kunna kalla det.

2. Vi vill fortsätta bygga ut Yrkeshögskolan (YH). Nästan 9 av 10 studenter får jobb, vilket visar att det fungerar bra så vi behöver skapa fler utbildningsplatser inom YH.

3. Vi vill stärka rätten till Komvux. Alla, oavsett tidigare utbildning, ska få möjlighet att läsa in grundläggande och särskild högskolebehörighet på komvux. På så vis finns det alltid en andra chans om en elev gör felval.

4. Vi vill införa kompetenskonton. Arbetsmarknadens parter ska genom skattelättnader uppmuntras att bygga upp öronmärkta medel för individens kompetensutveckling.

5. Vi behöver modernisera den svenska arbetsrätten. Vi vill att turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd ska baseras på kompetens, inte anställningstid. Arbetsgivarna bör i samband med det avsätta större resurser för omställning. En förändrad arbetsrätt gynnar också ungdomar som inte har tillräckligt med arbetslivserfarenhet.

6. Vi vill införa en allmän och statlig arbetslöshetsförsäkring. För många står idag utan skydd vid arbetslöshet. Därför behöver vi en statlig arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla.

7. Vi behöver satsa än mer på skola. På tidiga insatser, mer stöd och stimulans tidigt, mer tid för lärare och elever, lugn och ro i klassrummen för att fler ungdomar ska gå ut skolan med godkända betyg.

Två alternativ står mot varandra

Folkpartiet och Alliansregeringen har under 8 år visat att vi kan leda Sverige framgångsrikt genom lågkonjunktur. Att de rödgröna nu föreslår att riktiga jobb skapade av företag tas bort är vansinnigt. Att ersätta det med praktikplatser i 90 dagar är ännu mer vansinnigt.

300 000 jobb har skapats sedan 2006, mitt i brinnande lågkonjunktur.

Tänk då hur många jobb som kommer att skapas i kommande högkonjunktur. Vi har satt målet till minst 350 000 nya jobb till år 2020.

På söndag är det val. Får jag ditt förtroende att representera Dalarna i riksdagen?

Hälsningar från Monica

665x500_skolbarn3

 

Videoblogg: Min dag med Erik Ullenhag (fp)

9 september, 5 dagar kvar till valet.

Idag har vi haft besök av integrationsminister Erik Ullenhag.

Här kan du lyssna på vad vi har hittat på idag:

Har du bestämt dig hur du ska rösta? Undrar du över hur jag tänker kring någon särskild fråga? Tveka inte, kontakta mig!

God natt-hälsningar från Monica

av

Folkpartiet är en tydlig röst mot rasism och främlingsfientlighet

I förmiddags deltog jag i en debatt på högstadiet på Klockarskolan i Säter. Det sista vi diskuterade var invandring och integration. SD fick börja med att berätta om sin politik. Hon sade – Ja, ni vet ju vad jag ska säga så jag behöver egentligen inte säga något mer. Hjälpa på plats, fel människor som kommer hit.. ni kanske har hört det förut?

Jag sade något liknande detta:

Är det någon av er som har missat de bilder som kablas ut just nu från Syrien, från Irak? Har ni sett rädslan i barnens ögon som flyr undan ISIS? Har ni sett skräcken i barnens ögon som sett mamma eller pappa mördas? Har ni sett lidandet hos föräldrarna som förlorat ett eller flera barn.

När vi ser detta lidande – hur kan vi då säga nej till att hjälpa? När man som SD säger att vi ska stoppa invandringen, att det har gått för långt – då vill jag ha svar på: Vem ska ni stoppa först? Det handlar nämligen om att ni i så fall måste in och ändra i grunderna för asylrättslig prövning men det hör vi aldrig något om. Så vem ska SD stoppa först? Är det barnet som flytt undan ISIS? Är det mamman som sett sina barn mördas och flytt hals över huvud? Är det den homosexuelle mannen som riskerar tortyr i sitt hemland? (Här sade någon stursk yngling i publiken Ja! )
Jag fortsatte:
Jag blir mörkrädd att du sitter här och faktiskt svarar ja på den frågan när människor flyr från krig och förföljelse där ute i världen utanför Säter!

Är det rimligt som SD säger att börja bedöma vilka det är som tagit sig hit? Är det rimligt att säga nej till kvinnan som kanske sålt sin kropp för att få ihop pengar för att fly? Ska vi då säga: ledsen, men du har för stor drivkraft för att få komma in i Sverige. Vi skickar tillbaka dig och tar någon annan. Nej, SD – det argumentet håller inte.
Vi ska ta emot människor med öppna armar men samtidigt lämna omhändertagandementaliteten som lett till passivitet och vi ska fråga dem: Vad vill du bidra med i Sverige? Vad har du jobbat med förut? Tänk om svaret är läkare, sjuksköterska eller städare. Ni vet väl att utan utländska krafter i vården skulle svensk vård säcka ihop. Vi har många behov på den svenska arbetsmarknaden som behöver täckas framöver.
Vi behöver bli bättre i Sverige på att snabbare erbjuda svenskalektioner och att de samtidigt kan få börja jobba. Samtidigt som människor får hjälp här i Sverige så ska vi också via vårt bistånd hjälpa på plats. Till skillnad från SD så satsar vi både på integration i Sverige och hjälp på plats.

Jag förstår inte hur man ens kan prata om att BARA hjälpa på plats. Dessutom med ett minskat biståndsanslag med 90 % så det blir inte mycket kvar att hjälpa med. Hur kan man tycka att det är rimligt att människor ska bo i flyktingläger i t ex Libanon i vem vet hur många år? Hur länge tror ni Syrienkriget håller på? 3, 5, 7 år? Är det rimligt, är det mänskligt att människor ska bo ihopträngda i flyktingläger under den tiden när vi faktiskt kan hjälpa dem vi kan här och ge dem skola och arbete och ett hopp om ett nytt liv? Därför är det dags för fler EU-länder att ompröva sin asylbestämmelser och i solidaritetens namn hjälpa till. Det är en världskris vi har och då behöver vi hjälpas åt inom Europa.
Det sista jag vill ha sagt är att:
Folkpartiet står tydligt upp mot rasism och främlingsfientlighet. Vi säger Nej tack! till Sverigedemokraterna!

IMG_0114-1.JPG

Lördagens videoblogg: Skola och företagande som lyfter Dalarna

Här kommer lördagens videoblogg lite försenat..