I förmiddags deltog jag i en debatt på högstadiet på Klockarskolan i Säter. Det sista vi diskuterade var invandring och integration. SD fick börja med att berätta om sin politik. Hon sade – Ja, ni vet ju vad jag ska säga så jag behöver egentligen inte säga något mer. Hjälpa på plats, fel människor som kommer hit.. ni kanske har hört det förut?

Jag sade något liknande detta:

Är det någon av er som har missat de bilder som kablas ut just nu från Syrien, från Irak? Har ni sett rädslan i barnens ögon som flyr undan ISIS? Har ni sett skräcken i barnens ögon som sett mamma eller pappa mördas? Har ni sett lidandet hos föräldrarna som förlorat ett eller flera barn.

När vi ser detta lidande – hur kan vi då säga nej till att hjälpa? När man som SD säger att vi ska stoppa invandringen, att det har gått för långt – då vill jag ha svar på: Vem ska ni stoppa först? Det handlar nämligen om att ni i så fall måste in och ändra i grunderna för asylrättslig prövning men det hör vi aldrig något om. Så vem ska SD stoppa först? Är det barnet som flytt undan ISIS? Är det mamman som sett sina barn mördas och flytt hals över huvud? Är det den homosexuelle mannen som riskerar tortyr i sitt hemland? (Här sade någon stursk yngling i publiken Ja! )
Jag fortsatte:
Jag blir mörkrädd att du sitter här och faktiskt svarar ja på den frågan när människor flyr från krig och förföljelse där ute i världen utanför Säter!

Är det rimligt som SD säger att börja bedöma vilka det är som tagit sig hit? Är det rimligt att säga nej till kvinnan som kanske sålt sin kropp för att få ihop pengar för att fly? Ska vi då säga: ledsen, men du har för stor drivkraft för att få komma in i Sverige. Vi skickar tillbaka dig och tar någon annan. Nej, SD – det argumentet håller inte.
Vi ska ta emot människor med öppna armar men samtidigt lämna omhändertagandementaliteten som lett till passivitet och vi ska fråga dem: Vad vill du bidra med i Sverige? Vad har du jobbat med förut? Tänk om svaret är läkare, sjuksköterska eller städare. Ni vet väl att utan utländska krafter i vården skulle svensk vård säcka ihop. Vi har många behov på den svenska arbetsmarknaden som behöver täckas framöver.
Vi behöver bli bättre i Sverige på att snabbare erbjuda svenskalektioner och att de samtidigt kan få börja jobba. Samtidigt som människor får hjälp här i Sverige så ska vi också via vårt bistånd hjälpa på plats. Till skillnad från SD så satsar vi både på integration i Sverige och hjälp på plats.

Jag förstår inte hur man ens kan prata om att BARA hjälpa på plats. Dessutom med ett minskat biståndsanslag med 90 % så det blir inte mycket kvar att hjälpa med. Hur kan man tycka att det är rimligt att människor ska bo i flyktingläger i t ex Libanon i vem vet hur många år? Hur länge tror ni Syrienkriget håller på? 3, 5, 7 år? Är det rimligt, är det mänskligt att människor ska bo ihopträngda i flyktingläger under den tiden när vi faktiskt kan hjälpa dem vi kan här och ge dem skola och arbete och ett hopp om ett nytt liv? Därför är det dags för fler EU-länder att ompröva sin asylbestämmelser och i solidaritetens namn hjälpa till. Det är en världskris vi har och då behöver vi hjälpas åt inom Europa.
Det sista jag vill ha sagt är att:
Folkpartiet står tydligt upp mot rasism och främlingsfientlighet. Vi säger Nej tack! till Sverigedemokraterna!