Lotta Edholm

Debatt: Ge lärarna rätt verktyg – våra barns läsning står på spel
av

Debatt: Ge lärarna rätt verktyg – våra barns läsning står på spel

Att kunna läsa är inte bara ett skolmål – det är en livsnödvändighet. Läs- och skrivförmåga påverkar hur elever lyckas i alla andra ämnen, och i förlängningen hela deras framtid. Trots
det saknas idag en självklar garanti: att alla barn får undervisning i läsning som bygger på
vetenskap och beprövad erfarenhet.
Forskningen är tydlig. Phonics – den fonologiska metoden – är en av de mest effektiva
metoderna för tidig läsinlärning. Den fungerar både för elever med svårigheter och för de
som behöver mer utmaning. Ändå vet vi att många lärare i grundskolan inte fått tillräcklig
utbildning i phonics eller andra metoder som bygger på vetenskap. Det här är inte lärarnas
fel. Lärarutbildningen har under lång tid brustit i att förbereda lärare för just den typ av
undervisning som betyder mest i början av skolgången: att lära barn att läsa.
Under lång tid var undervisning i läsinlärning inte en självklar del av lärarutbildningen.
Framför allt under perioden 2001–2011, efter att den dåvarande socialdemokratiska
regeringen infört en ny lärarutbildning, försvagades fokuset på läsinlärning.  Följden blev att
en hel generation lärare kunde gå ut i yrket utan den kunskap som krävs för att effektivt lära
barn att läsa. Det här är ett utbildningspolitiskt misslyckande som fortfarande påverkar
klassrummen. 
Med Alliansregeringens reform 2011 började Phonics och läsinlärning ta plats igen i
lärarutbildningen. Men vissa lärarutbildningar har släpat efter. Nu, under skolminister Lotta
Edholm går vi vidare med skärpta krav på att lärarutbildningen ska ha fokus på tidig läs- och
skrivinlärning.
Vi liberaler tycker att vi måste fortsätta att rätta till de brister som finns. Därför föreslår vi i
en motion till kommunfullmäktige i Falun och Borlänge att det görs en kartläggning av
lärarnas kompetens inom läsinlärning – med särskilt fokus på Phonics. Utredningen ska visa
vad som fungerar, men också vad som behöver förbättras. Framför allt ska den leda till
åtgärder: riktad fortbildning, kompetensutveckling och stöd till lärarna.
Det här handlar inte om att ställa krav utan stöd. Tvärtom – vi vill ge våra lärare de verktyg
de behöver. För hur kan vi förvänta oss fantastiska resultat om vi inte ger dem rätt
förutsättningar?
Vi vägrar acceptera att barns framtid avgörs av turen att hamna hos en lärare som råkar ha
rätt kunskap. Det måste vara en självklarhet att alla elever möter en undervisning i läsning
som bygger på det vi vet fungerar bäst.
Det här är inte en marginell fråga. Det är avgörande för likvärdigheten, för kunskap – och för
framtiden.
Monica Lundin (L), gruppledare Liberalerna Borlänge
Svante Parsjö Tegnér (L), gruppledare Liberalerna Falun

Införd i Borlänge tidning 8 april 2025

av

Obligatorisk förskola

Lotta Edholm (FP) i Stockholm föreslår att förskoleklassen och att förskolans sista år ska göras obligatoriska. Om Lottas debattinlägg kan man tycka olika, klart är dock att det friskar upp.

Jag tycker att man ska utveckla förskoleklassen som idag är en gökunge mellan grundskolans första klass och förskolan, och inte har någon riktig tillhörighet. Samordningen funkar sådär åt båda håll. Stärk uppdraget, stärk samordningen mellan fritidspedagoger och förskollärare. Vad mer kan göras praktiskt på skolorna? Funkar inte det bör vi överväga vilken skolform förskoleklassen ska tillhöra. Kan vi se förskoleklassen som ”nollan” utan att göra den obligatorisk?

Lotta utgår från en viktig slutsats: skolresultaten sjunker i Sverige.  Göran Perssons kommunalisering har skapat en situation där kommuner prioriterar skolans resurser mot annan drift, byggande av arenor, fotbollsplaner. Vad kan vi göra för att vända på denna trend? Måste skolan förstatligas för att skolans resurser ska värnas? Är det inte feltänkt att vända sig till barnen som målgrupp och se dem som lösning på problemet? Ska vi inte i stället inrikta oss på lärarna, deras ledarskap, deras förutsättningar och lärprocessen i sig för att se till att barnen/eleverna lär sig så mycket som möjligt den tid de är i skolan idag i stället för att se till att barnen ska vara där mer? På något vis känns det som att med Lottas resonemang ska barnen vara längre tid i förskolan för att vi inte klarar uppdraget längre upp i årskurserna. Det känns inte bra för mig!

Som liberal värnar jag självbestämmandet i så hög grad som möjlig och jag är tveksam till att ett obligatoriskt år i förskolan skulle hjälpa de sjunkande skolresultaten. Jag är för en så flexibel skolstart som möjligt. Förmodligen finns det en del barn som är mogna och vill/kan börja skolan tidigare än andra medan andra barn har den motsatta situationen.

Förskoleklassen är inte obligatorisk idag och jag har också som Lotta funderat på dem som väljer att deras barn inte ska gå i den verksamheten. Min son går i förskoleklass nu och de har matte, svenska, skapande, idrott i lekfulla former. Vid det senaste utvecklingsamtalet pratade vi kring saker som barnen förväntas kunna när de kommer upp i första klass; siffror, bokstäver, ordningstal, månader, årstider, ljudning av ord, nästan alla har knäckt läskoden. Jag undrar: hur går det då med de barn som inte går där, vad får de för start? Får föräldrarna den informationen om vilken verksamhet som bedrivs i förskoleklassen så att de kan grunda sitt val på rätt information? Dagens förskoleklass är något helt annat än lekis som jag gick 1978 på kan konstateras…

Lotta tar upp andra viktiga frågor som jag däremot ställer mig bakom: betydelsen av att barn med annat modersmål än svenska tidigt kommer in i förskolan för att lära sig det svenska språket, att föräldramedverkan är viktig och att vi behöver stärka attityderna kring utbildning. Många utmaningar för mig som skolpolitiker med andra ord.

Sverige är ett litet land i en öppen ekonomi. Kompetens är ett av våra kärnområden i Sverige och grunden, mina vänner, läggs i skolan – det kommer vi aldrig ifrån.