Är det redan mars? frågar jag mig.

Jag har kommit hem från kommunstyrelsemöte, har slagit mig ner vid skrivbordet hemma igen och slås av hur länge jag tänkt att jag måste uppdatera bloggen. Nu ska jag börja skriva igen tänker jag och jag har ju så mycket att berätta! Sedan i höstas är jag är tillbaka som gruppledare i Borlänge och vi bygger upp liberala företagare igen. Det är snart EP-val där jag också är kandidat och det finns så otroligt mycket annat att uträtta och berätta. Och jag vill ju vet hur ni mår!

Så var tog tiden vägen?

Det var ju faktiskt i oktober 2023 senast jag skrev. Ja dels så har jag ägnat mycket tid åt att landa ett konsultuppdrag och det avtalet blev klart för någon vecka sedan och det känns otroligt skönt. Jag är med andra ord tillbaka och jobbar för fullt i företaget och i december avsade jag mig också det kommunala omställningsstödet som jag annars skulle haft rätt till under 2024. Det känns superbra att företaget rullar igen efter mina fyra år som heltidspolitiker och företaget var satt på vänt. Jag står på egna ben igen, sååå skönt 🙂 Jag slipper också tänka på de belackare som inte tyckte att jag skulle ha det där stödet alls. Men godkänn det inte från början då om ni inte vill att stödet ska kunna nyttjas, tänker jag. Det blir ju bara idiotiskt att först ansluta sig till ett avtal som SKR förhandlat fram, besluta att det ska vara med i kommunens arvodesreglemente för att sedan kritisera de individer som faktiskt behöver använda det för att komma tillbaka till den sysselsättning man hade före sitt heltidsuppdrag. Nåväl, nu behöver vi inte bemöda oss mer med att tänka på dem och deras världsfrånvända åsikter. Otroligt befriande det med!

Att vara politiker för mig är att aldrig vara nöjd.

Det finns alltid saker att uträtta, att förändra. Den krassa verkligheten för mig nu är att tiden inte räcker till för allt det jag vill göra. Familj, jobb, politik, hus och hem.

Det är nyttigt att ha sett båda sidor av politiken ändå. Som heltidspolitiker vigde jag de där fyra åren till förskolan och skolan, på gott och ont. Familjen kände av att jag jobbade otroligt mycket, dag, kväll som helg. Tankarna var alltid påkopplade och jag hade svårt att slappna av mentalt. Jag var inte nöjd med att saker och ting gick långsammare än jag ville, jag var ständigt påkopplad mot media för att agera om jag behövde det men jag upplevde där och då ändå att jag hade tiden att fullt ut engagera mig. Det saknar jag ärligt talat. Sedan finns det som sagt baksidor i uppdraget men det kan vi ta en annan gång.

Som fritidspolitiker är man helt klart mer splittrad och ser man till min politiska bakgrund så är det den rollen jag lagt mest tid, 15 år, på. Som fritidspolitiker så varvar man sin tid mellan sitt jobb och politiken. För mig betyder det att veckan behöver struktureras rejält för att bli effektiv i båda delarna. Sedan ska ju som sagt familj, hus och hem få plats där också. Det fanns ju en anledning att den här bloggen från början hette ”Mina 3 F – familjen, företaget och Folkpartiet” 🙂 och jag skrev om hur jag bollade de olika delarna. Nu är jag där igen och jag jonglerar friskt i min cirkus.

Har ni några tips på hur ni gör för att strukturera upp er tid? Slå mig med häpnad med era bästa tips!

Önskar er en riktigt skön kväll!

/Monica