De senaste dagarna har vi genom medierna fått höra om Selma, nio månader, och om Matilda, två år gammal. Båda behöver hjälp att andas och kan dö utan tillsyn, men ingen av dem får personlig assistans. Matilda och Selma syns inte i statistiken över dem som fått sin assistans indragen, för de har aldrig fått någon. De var inte ens födda när den rödgröna regeringen gav sitt uppdrag till Försäkringskassan att snåla på assistansen.

Berättelserna från de som har blivit av med sin assistans eller från förtvivlade föräldrar som fruktar för sina barns liv är många fler. Personer med omfattande rörelsehinder får ligga ensamma i sin säng hela dagen. Föräldrar måste sluta jobba för att ta hand om sina vuxna barn som efter indragen assistans förväntas klara sig själva. Många människors liv och frihet har begränsats.

Det räcker nu!

Regeringens neddragningar har ryckt undan friheten från alldeles för många. Assistans-användare och deras anhöriga måste få friheten tillbaka.

Personer med omfattande funktionsnedsättningar måste också ha möjlighet att leva, inte bara överleva. Vi har hela den gångna mandatperioden sagt nej till regeringens neddragningar som påverkat så många människors liv negativt.

Det var Liberalerna som drev igenom den personliga assistansen på 1990-talet. Utgångspunkten var att människor med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva ett liv som andra. Med personlig assistans blir det möjligt. Personlig assistans handlar om frihet och om självbestämmande istället för omhändertagande.

Det får vara nog med neddragningar. Ibland måste frihet få kosta. Nu måste lagen ändras, så att de som behöver stöd får det:

• Att andas och äta ska räknas som grundläggande behov.

• Att behöva hjälp med det man inte förstår kan också vara grundläggande behov.

• Se över vad som är ”normalt föräldraansvar”. Den som har barn som kräver kontinuerlig övervakning dygnet runt, behöver assistans.

• Behoven ska avgöra. Ta bort den integritetskränkande minuträkningen och gör en helhetsbedömning av behoven.

• Ompröva individuellt. Individuell uppföljning istället för tvåårsomprövningar.

• Låt staten ta över hela ansvaret för personlig assistans – inte bara som idag för dem som behöver mest.

• Mer flexibilitet och samordning.

• Fusk är stöld. Jaga fuskarna, stoppa och straffa dem – men inte små barn som behöver hjälp och deras redan hårt drabbade föräldrar. Det får vara nog med neddragningar. Ibland måste frihet få kosta.

Den 9 september är det val. Liberalerna vill i regeringsställning prioritera den personliga assistansen. Vi vill återställa LSS för alla de människor som blivit av med den enbart på grund av regeringens ensidiga politik. För oss liberaler är det självklart att värna människors frihet och självbestämmande – oavsett vem du är och oavsett funktionsnedsättning eller inte.

/

Monica Lundin