Är på väg till Stockholm med äldste sonen för att ha en skön helg. Första helgen bara vi, sedan ett syskon kom till världen – det är efterlängtat med andra ord, av både honom och mig. Det går att räkna gångerna man är ensam med ett barn och det är onekligen annorlunda, och kan rekommenderas.

Hur som helst, tågresan ville vi lyxa till lite och valde att resa 1:a klass. Jag bokade 6-åringen som ungdom, vilket jag hade för mig att man ska göra. Väl på tåget får jag av konduktören höra att barn under 16 år inte får resa 1:a klass, pga att de kan störa. Skulle det komma ombord en kontrollant så kommer vi vara tvungna att flytta oss till 2:a klass. Jag fortsätter att hävda att jag har betalat två fullpris-biljetter (ungdom kostar lika mycket som vuxen) och jag tycker att det är en konstig princip men att vi tar risken och sitter kvar. Stora känslor av olust infinner sig hur som helst och när konduktören går så undrar sonen vad hon pratade om. Jag förklarar och han säger: – Jag skaaaa vara tyyyyst mamma… Jag förklarar att jag tycker att det hur tokigt som helst och att det finns faktiskt vuxna i den här världen som beter sig mycket värre än barn.

Vi åker några mil, pojken är försjunken i sin film med hörlurar på och plötsligt säger han – Mamma, varför sitter de där stora och pratar högt och skrattar?  Samtidigt hör jag en vuxen man skrävla på i mobilen några säten bak. Jag bestämmer mig för att kolla upp vad som står på SJs hemsida. Vad skulle man göra utan sin Smartfån J

Aha, under frågor och svar/Att resa med barn på SJs hemsida står följande: ”Resa i 1 klass: om du vill resa med barn, till och med 15 år, i 1 klass bokar du barnet som ungdom. Ett barn under två år kan resa kostnadsfritt med en vuxen om barnet sitter i den vuxnes knä.” Ha!

Kan inte låta bli att visa konduktören hemsidan när hon kommer förbi nästa gång. Hon ser ut som ett frågetecken och börjar ursäkta sig och menade att hon även kollat med tågansvarig ombord och hon hade sagt samma sak. Ok, då har vi två SJ-anställda som inte vet tänker jag. -Jag kommer att meddela detta till ledningen säger jag. Ha ha, jag kunde inte låta bli… – Det tycker jag att du ska göra, säger konduktören och går, varpå hon snor runt och kommer på att hon i fickan har pysselkort som pojken får att sysselsätta sig med. Vad är det för signaler vi skickar till våra barn kan jag inte låta bli att fundera på ett tag…

Och där kom det ett skål från fyra fullvuxna människor två rader fram…