Vid dagens kommunfullmäktige har vi pratat om Vänsterpartiets motion om att erbjuda alla våra 9-klassare möjligheten att kunna resa till någon av andra världskrigets förintelseläger.

Vi liberaler delar motionärernas uppfattning om att risken är stor att fascism och fascistiska rörelser får fotfäste i vår vardag och i vårt samhälle. Motionens syfte är därför mycket gott. Skolan i Borlänge har en mycket viktig roll i att sprida kunskap och förståelse om främlingsfientlighet och t ex förintelsen. Det finns även andra hemska folkmord i mer modern tid som i Rwanda, Srebenica. Skolan ska även hela tiden arbeta med frågor om mänskliga rättigheter och den värdegrund som vårt samhälle vilar på, precis som motionssvaret säger.

Vi har förståelse för att det i dagsläget saknas pengar för detta ändamål och även att beslut om sådana saker tas på tjänstemannanivå. Dock hamnar vi i en märklig situation om vi som politiker hela tiden blir hänvisade till att vi har en delegationsordning från KF till nämnd, till verksamhetsområden till verksamhetschefer. Var kan då vi som politiker vara med och påverka? Jag ska fundera vidare på detta…

Borlänge kommun bedriver för närvarande ett utmanande arbete med inkludering av utrikesfödda människor i samhället på många olika nivåer, både i skolvärlden och på arbetsmarknaden. Utifrån Borlänges situation och utmaningar borde det i det här fallet vara möjligt att initiera ett arbete där skolorna tar ett gemensamt samlat grepp för att ge våra ungdomar än mer bred kunskap i dessa frågor. Det behöver inte bara t ex handla om överlevande från förintelsen utan kan även inbegripa människors berättelser om vardagen i ett krigsdrabbat land och flykt från t ex Syrien eller Somalia. Vi behöver hela tiden höra dessa berättelser för att öka förståelsen för hur bra vi har det i Sverige och vikten av att vi ger människor skydd. Den idén tar jag med mig fortsatt in i valrörelsen.

Det är otroligt viktigt att vi framöver fortsatt lyssnar och lär av dem som har erfarenheter av fascism, terror och krig för att aldrig glömma vår gemensamma historia. Tänk om människor kan göra det i stället för att köpa in sig på populistiska politiska förslag som har bäring på människors rädsla, otrygghet och okunskap.

Man kan tro att historien ligger bakom oss. Men tänk då på att vi lever mitt i den. Vi är genom våra handlingar med och skapar och påverkar historien – här och nu.